Borta en evighet

...känns det som att jag varit. Det har jag ju inte, bara två dagar, men det beror nog på att jag varit i Piteå. Känns så långt bort, och ja det är det ju. I söndags satte jag mig alltså på bussen och 7,5 h senare så var jag i Piteå. Jag gick de cirka 20 metrarna till taxistationen men då Piteå ju inte är någon metropol, framför allt inte en söndagkväll så var det ju inte så att det stod en kö med bilar som hade motorerna igång direkt. Nej, men det fanns dock en dörrklocka med en informativ lapp ovanför som lydde "tryck för chaufför". Som på beställning kom en man lufsande och körde mig till hotellet. Mannen var pratglad och trevlig, en bra start på resan!

Då taxin stannade blev jag nästan chockad. Hotellet var jättestort, som Hedbergska ungefär, men vitputsat. Huset i The Shining!! Då Piteå inte är någon metropol direkt, speciellt inte på söndagkvällar, så fanns ingen personal på hotellet. Jag hade fått en kod som jag slog för att ta mig först genom ytterdörren och sen till receptionen. Där fanns en brevlåda med ett kuvert med mitt namn på och information om att jag skulle till våning två. Jaha, ok. Jag gick alltså där, ensam i ett jättestort hus som förde tankarna till The Shining en sen och mörk kväll. Lite läskigt var det allt men gud vad modig jag var! På väggen till dörren gick jag förbi (med raska steg, men ändå) vita lejonstatyer stora som Schäfrar, dörrar som täcktes av tunga röda gardiner och skum konst som t ex en kalkon (struts?) lika stor som mig! Vilket mod, vilken kvinna! Senare fick jag veta att sjukhuset dessutom varit ett mentalsjukhus....scary.

Väl inne på rummet låste jag dörren (och kollade typ fyra gånger) och läste i informationspärmen att huset byggdes på 1890-talet och att det varit ett sjukhus. Lite läskigt men jag sov gott ändå. På morgonen då jag skulle äta frukost upptäckte jag att det inte var en enda gäst förutom jag där. Hm, förmodligen hade jag alltså sovit helt ensam i detta gigantiska hus. Jaja, jag åt frukost och traskade mot min framtida chefs kontor. Ja, för er alla som nu orkat läsa hit, jag var ju alltså i Umeå för att utbilda mig till mediasäljare under två dagar.

Jag satt säkert 20 minuter och tänkte att snart kommer han nog. Nej, han var inte sen. Han satt där, mitt emot mig. Men han var så tvärtom motför hur jag föreställt mig honom efter att ha snackat i telefon. Jag hade väntat mig typ en man ur Dressmanreklamen men lite mer vanlig och "gubbig" men här satt u en 36 år gammal kille med lila skjorta och en guldring i vardera öra. Efter jag dock insett att det kommer ingen Dressmangubbe så förstod jag att han var precis lika trevlig som han varit på telefon. De hade inte fått tag på någon annan ny säljare så det vara bara han och jag de två dagarna. Vi övade genom rollspel, haha, låter kanske lite skumt men det var nog väldigt bra. Sen något som var skumt på riktigt var då han visade mig sin "motivationstavla"; wellpapp med påklistrade bilder från kataloger och tidningar föreställande skotrar, resemål, möbler, kläder.....Haha, till detta fanns text med som löd bland annat "du är en vinnare", "inget är omöjligt" etc. Haha, jag kommer aldrig att ha en sån men jag förstår dock poängen, att man ska föreställa sig målen man jobbar mot.

Jag fick börja jobba redan i Piteå. Jag ringde och bokade möten med 14 kunder varav jag avverkat två idag: pappa och ett gatukök. Hos pappa gick det jättebra (skumt va?) men hos gatuköket blev det nej. Men jag ska komma ihåg att besöka dem igen i vår för de sa att de nyss köpt det och att de inte ville visa upp det i det skick det är nu.

Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan nu ikväll. Jag tror verkligen att jobbet är stentufft och rikrigt slitigt ibland och under cirka 30 minter idag kändes det inte alls som min grej men sen pratade jag med min coach, Baby, och han fick mig på bättre tankar. Han sa att ge allt och det värsta som kan hända är ju att du får sparken. Sant, herregud, jag kan ju inte ge upp innan jag ens börjat. Men jag tycker att mödan är lite väl stor i jmfr med utdelningen kanske....Du ska helst ha 20 möten i veckan och du får 18% av inkonsten. Du måste sälja för cirka 21 000 i veckan för att slippa grundlönen och alltså tjäna så pass att du får mer än 15 000. 21 000 i veckan tror jag blir svårt men jag ska iaf försöka så får vi se!

Jag är grymt förkyld och kan knappt prata, så hes är jag. Hoppas det släpper tills imorgon då jag ska boka fler besök och göra ett.

Nu ska jag fika med Baby och hans föräldrar. Mysigt! =)

Kläder: Mysklädd
Humör: Upp och ner fram och tillbaka
TV: Hoppas kunna övertala Baby om att O.C. är ett vikitgt samhällsprogram, eller nåt.





Kommentarer
Postat av: josefine

Jag förstår hur det känns men jag är övertygad att du passar för jobbet! Att hitta sitt sätt o sin säljstil är det viktiga, övning ger färdighet! YOU CAN DO IT!

Postat av: Maria

Jobbigt att pendla mellan olika känslor så där. Men du, ge det en chans nu, du har ju inget att förlora! Försök att jobba på i ett par månader och se hur det känns och ta sedan ställning till om detta är nåt för dej eller inte, det är mitt råd=) Hoppas du får tillbaka rösten snart också så du kan börja jobba igen. Vi ses!

2006-11-23 @ 14:12:32
URL: http://lindstrombarn.blogg.se
Postat av: Eva K

Hur kan någon säga emot dej???? Klart att du skall vara mediasäljare, du fick ju jobbet och då litar de ju på att du kan.

Kul beskrivning av hotellet - själv var Michael och jag på weekend i Örebro för ett antal år sedan, bara för att "komma bort lite". När vi kom på fredagskvällen, inte jättesent, satt det en lapp i dörren där det stod "Hämta nyckel i korvkiosken runt hörnet"... Då höll vi på att åka hem igen. Men vi var ju i alla fall två, och det var inte scary sedan visade det sig. Men ganska ensamma var vi också, vad jag minns. Trodde inte det fanns sådana hotell fortfarande!

2006-11-23 @ 18:41:54
URL: http://evaihjo.blogspot.com
Postat av: elinis

Hej lina! Det kommer kännas bättre snart, jag tror du passar jättebra för jobbet och när du kommit in i det mer så är allt lättare, du kommer sälja för 21 000 / v hur lätt som helst. Jag försöker bearbeta F för fullt med hemflyttning men det går inte. Han har iallafall gått med på att flytta från lkpg till hösten, vart vet vi inte än, det beror på jobb och sånt. Jag känner mig iallafall klar med linköping nu. F bor bara här för enkelhetensskull, orkar inte flytta helt enkelt!
Kram och lycka till med lägenheterna

2006-11-24 @ 21:43:55
URL: http://elinis.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback