Myshelg med dramatiskt slut

I fredags hämtade jag Bejbi på busstationen kl 19:55, en timme senare såg vi varandra djupt i ögonen över en god middag bestående av rostbiff och potatisgratäng och en flaska rött, mysigt värre! På lördagen jobbade jag och Pontus pluggade, så duktig så! Då jag kom hem lagade vi regnbåge (fångad av bejbi, såklart) med fetaostsallad, jättegott! Till det drack vi vitt vin. Det hör verkligen inte till vanligheterna att vi dricker vin hemma, och speciellt inte två gånger på en helg! Men det var väldigt mysigt att bara vara vi två båda kvällarna. På lördagen åt vi dessutom bakelser som jag tagit med från jobbet, en riktig svulstkväll alltså! =) Jag blev dock väldigt trött på lördagkväll efter sex arbetsdagar, så halvvägs in "Ondskan" var det god natt för mig. Då vaknade jag dock utvilad och glad på söndag, med bejbi vid min sida. Då man inte får vakna varje dag brevid sin älskling så är det verkligen guld värt! Vi ringde Pontus föräldrar och bjöd in oss själva på brunch och vilken brunch vi fick! De hade fixat bröd, stekt skinka, ägg, juice, kaffe och ett fruktfat med passionsfrukt, kiwi och melon. Supertrevligt! Skitbra sätt att umgås på om man har begränsat med tid, eller även annars faktiskt. Mot eftermiddagen åkte vi på 33års-kalas hos bror Marcus. Trevligt med hemgjord smörgåstårta och fika. Sen skjutsade jag Pontus till bussen och åkte hem.

Hann vara hemma i cirka 20 minuter innan jag ser spritflaskor och en stekpanna fara förbi mitt köksfönster, kastade från våningen ovanför. Klirr och krasch på parkerigen (bara tur att det inte stod bilar där just då, eller att någon gick förbi!) och ett himla liv i trapphuset. En kvinna skrek som en galning om att hon skulle ha sina prylar och "karljävel" etc etc och bankade på dörren och ryckte i handtaget så att det ekade i hela huset. Stämningen var minst sagt obehaglig så jag ringde polisen och anmälde ett lägenhetsbråk. De sa att flera redan ringt och att en bil var på väg. Bara en minut senare kom polisen och tog med sig kvinnan i bilen. Det blev lugnt och efter en stund ser jag killen komma och hämta sin stekpanna ute på parkeringen. Han tittar på mig genom fönstret och går in i trapphuset. Tre sekunder senare knackar han på min dörr! Jag har en puls på typ 400 och har absolut inga planer att öppna för någon med en stekpanna i näven som nyss storbråkat med en kvinna som polisen tagit med sig! Jag öpnnar således inte och han går upp till sig. Det jag så här i efterhand tror är att han nog ville be om ursäkt om jag blev rädd och kanske förklara vad som hänt, eller så. Men nej, just då med tanke på omständigheterna och att jag var ensam hemma så kändes det inte värt att chansa. Istället ringde jag till mamma och pappa, mamma kom och hämtade mig fem minuter senare och jag har sovit hos dom två nätter. Haha, men nu har jag återvänt och det känns lungt! I söndags då jag åkte var det såklart glaskross på parkeringen men också blod i trapphuset men nu ikväll då jag kom hem var det sååå fint och mer städat än det någonsin varit. Skönt. Hoppas jag kan sova inatt! =)

Idag på jobbet var det full rulle heeela tiden. Sundsvalls tidning var där två timmar på morgonen för en intervju vilket sinkade våra rutiner och sen då vi väl kommit i kapp och rullat igång med lunchen (mycket folk, kul) så kommer Anticimex och tar massa prover på livsmedel etc. Haha, självklart är det inga problem med det är ändå lite "stressade" att ha dem runt sig då man jobbar. Hoppas artikeln i ST blir bra. Tyckte reportern var lite skum och otrevlig men det behöver ju absolut inte märkas i artikeln. De tog massa bilder också, kul! Jag fick inte med mig något smink då jag flydde i söndags, haha, så jag var ju helt osminkad idag. Men det är jag ju oftast på jobbet så det får duga trots att det ska tryckas i tidningen! =)

På torsdag kommer Bejbi hem igen över helgen. Längtar!

Nu är det Desperate Housewives, sweet!

Kommentarer
Postat av: Jennie

Åh jag känner igen det där med mysmiddagar o vin när Richard kom hem från Umeå eller när jag åkte upp till honom. Man ville ha så mycket kvalitetstid som möjligt! Det var en mysig tid, att alltid längta efter varandra. Men det är såklart bättre att bo ihop!! Nu har vi fått tillgång till huset förresten, flyttar in på riktigt på lördag. Känns konstigt att det där radhuset är vårat hem nu... hihi


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback