lina lindström och livet

Dagens färd på cirka en mil.

Stigningen gick bra ändå, som tur var. Det började dock med en smått hysterisk Bella som såklart somnade i bilen och inte alls gillade att bli väckt och nerstoppad i en pulka. Men hon lugnade ner sig efter några minuters sång och närkontakt. Både jag och Pontus hängde över pulkan eftersom vi ju inte kunde ta upp henne då hennes kläder är anpassade efter den asvarma Voksipåsen. För säkerhets skull åkte vi kanske femtio meter och sjöng för fulla muggar trots att hon nog sov, vilket var ganska jobbigt med tanke på lutnignen. Men en nöjd bebis är ju ett måste för att kunna göra sådanna här saker så då är det bara att hugga i, på alla vis man kan! =)

 
Bella alldeles innan vi stoppade ner henne i pulkan och kaos uppstod.

 
 
Jag är så glad och tacksam över att bo så här!

Vädret var som sagt ljuvligt och det var så underbart att vara ute. På vägen upp var det bara vi och det var så tyst. En tystnad som jag inte tror man kan förstå förrän man upplever den. Som extra bonus var det dessutom skoterförbud på leden vilket såklart förgyllde upplevelsen. Funäsdalen försöker satsa på att skilja skid- och skoterleder i största möjliga mån och det tror jag alla uppskattar. Efter dryga timmen var vi uppe på kalfjället och därmed också vid de högsta liftarna. Kändes lite skumt att komma på längdskidor nästan mitt bland slalom- och snowboardåkare men det var bara en kort bit innan leden vek av. Då blev det en behaglig åkning med lätt nedför fram till stugan förutom två branta backar som tur var var korta så farten tog slut av sig själv, haha. Jag har dock blivit mycket stabilare men tycker ändå det är lite läskigt då det går fort på längdskidor.

  

Kommentarer överflödiga, eller hur?

Runt om och inne i stugan var det proppat med folk men vi fick iaf ett bord och vi åt en jättegod gulasch med bröd och drack kaffe och åt chokladboll till efterrätt. Bra med energi och sockerkick! Bella fick välling vilket är det enklaste att ge henne då vi är ute så här. En termos varmvatten, en flaska kallt vatten, pulver och en flaska så är det klart. Micro är ingen självklarhet i dessa stugor och ibland kan hon störas så pass av omgivningen att hon inte kan koncentrera sig på mat men välling funkar jämt.

  
Del av stugan. Så här skönt åker Bella i sin gamla Segebaden!

 
Busig, glad och snorig.

 
Norrlands guld, vårt guld!

Efter dryga timmen gav vi oss ut igen. Jag var nervös för tillbakavägen då vi ju skulle nedför de backarna som jag upplevde så hemskt branta på väg upp. Det gick dock hur bra som helst och det var faktiskt roligt att ha lite fart under skidorna, även om jag plogade och till och med körde lite slalom för att minska farten. Är så glad att vi har turskidor med stålkant och inte vanliga längdskidor vilka det vore bra mycket svårare att ploga och svänga med.

Me so happy!

Jag älskar verkligen att vara ute och jag ser fram emot vårvintern med fler dagar liknande dessa fast med ännu mera sol och värme, men ändå med vit och kall snö! Och nej, vi har inte glömt bort utförsåkningen, blir nog av imorgon faktiskt. Men på längden kan vi umgås vilket inte går i backen då en ju måste passa Bella i vagnen. Men som sagt, det är kul ändå så imorgon blir det nog.

Till sist en liten hälsning till Rut!

Idag har vi verkligen haft en rolig och fullmatad dag! Hela familjen var vaken vi 08 efter en helt ok natt. Pontus ville ha toast till frukost och även om jag tycker det är sådär på morgonen så gjorde vi det och det var faktiskt jättegott. Annars är toast mer kvällmys för mig, men jag har ju mina idéer. Vid frukostbordet skickade vi sms till Green/Loo och frågade om vi kunde hjälpa dem eller leka med dem under dagen. Ingen hjälp behövdes förutom sällskap till Marcus och barnen då Hanna jobbade på förmiddagen. Så vi möttes upp på Villan redan kl 10 och fikade lite tillsammans. De minsta sov mest och Vincent roade sig med att titta i damtidningar och möblera om. Då vi satt där började vädret blir bättre och vi bestämde att vi skulle ta en skotertur om det höll i sig efter att Hanna slutat.

Strax efter 11 gick vi hem för att omgruppera; lunch till barnen och ombyte av kläder på samtliga. Sen åkte vi ner till Hanna och Marcus och därefter åkte vi till Marcus mammas stuga, där skotern fanns, och utgick sedan därifrån. Pontus, Marcus och Vincent på skotern och jag, Mirabelle, Hanna och Tristan i kälken bakom. Till en början sa inte Mirabelle något men efter bara några meter var det inte kul längre. Vi stannade och satte henne med ansiktet mot mig istället, så jag höll henne under armarna bara. Marcus körde så försiktigt (max 30) så det gick bra. Det gillade hon bättre, vet inte om hon stördes av vinden eller om hon blev tryggare av att se mig. Problemet blev bara att i och med att hon blev lugn blev hon trött så hon höll ju på att somna, vilket inte kändes så bra då hon inte hade något stöd för nacken ju. Försökte vända henne men då vaknade hon och grät så hon fick sitta och halvslumra. Precis då jag och Hanna hojtade åt Marcus och Pontus att stanna för att vi skulle kolla hur vi kunde lösa det på annat sätt så var vi framme, perfekt! Det tog bara typ tio-femton minuter till stugan som tur var.

 
Mamma och dotter redo för skoter! Ja, hon var superglad alldeles innan...

 

Vädret kunde varit bättre men skönt att komma ut!

Väl framme vällde vi in i stugan och pajade förmodligen den lugna och sansade stämningen, haha. Barnen var snälla men tre barn låter ju en del, oavsett humör.  Sen så är vi ju kanske inte de tystaste föräldrarna heller. Alla åt våfflor med grädde och hjortronsylt (utom Mirabelle och Tristan som drack välling) och så drack vi kaffe, gott och mysigt. Stugan var fin men i det mörkaste laget. Det fanns inte en enda lampa och den kan jag väl förstå för stämningen men då får man väl se till att ha ljusstakarna, som ju stod på borden, tända!? Sen så var jag på dass och den sittdynan, ni vet en sån i frigolit, hade nog behövts bytas ut säsongen 03/04...Men men, kul var det och det är ju inte för den lyxiga standarden man åker till våffelstugorna, även om de är mer eller mindre fina. 

  

  
Bella gillar grädde, Vincent håller ordning och Tristan är hungrig, glad, galen?! ;0)

 

Pappor och barn

Vägen ner gick mycket bättre, Mirabelle grät i typ fem sekunder då det yrde snö (trots googles) men Hanna hade med en filt som jag höll upp framför henne och då somnade hon direkt, fastän hon satt med ryggen mot mig. Då Mirabelle sov då vi kom fram med så bestämde vi oss för att gå in en stund i stugan. Jag la henne fullt påklädd på hallgolvet och hon sov gott men då är man ju som man är "inte kan kan ligga här och sova, tänk om hon blir varm..." så jag började ju klä av henne och då vaknade hon. Men det gick bra ändå, lite gnäll i början men sen lekte alla ungarna på golvet, till 90% nöjda och glada hela tiden. Vi stannade i stugan dryga timmen, åt nötter, drack en öl (Pontus) och bubbelvatten. After Skoter alltså! Sen åkte vi hem och Mirabelle somnade såklart i bilen men Pontus lyckades bära in henne och lägga henne på vår säng utan att hon vaknade. Vi hade ju insett att hon skulle somna så hon åkte hem i "bara" dubbla underställ och min fleece över sig, och det ligger hon i nu med, minus fleecen då, fortfarande sovandes.

Tack Hanna och Marcus (och indirekt Marcus mamma och Mr B) för en kanondag!

Bella är fortfarande grymt snorig men hennes allmäntillstånd, vilket verkar vara det viktiga då det gäller barn, är överlag bra, iaf dagtid. Igår då Pontus kom hem vid 17 så hade jag precis avsbrutit uppdraget att skotta vår parkering och altan (som måste skottas för att komma till bron) då Bella lessnat på vagnen och att höra "krokodilsången" på håll. Men då pappa Pontus kom hem blev hon superglad av bara uppsynen av honom så då fick han snällt stå vid vagnen och vara snygg, söt, rolig eller vad nu hon tycker om sin pappa, medan jag skottade klart. Då det var uppehåll igårkväll, för första gången på typ fyra dagar, fick vi ett enormt sug att åka längd och testa nya pulkan och selen. Vi övervägde hur pass sjuk hon var och om det kunde göra det värre med en pulktur men vi kom fram till att om vi klädde henne varmt och bara åkte ett kort spår så skulle det gå bra. Så in med hela familjen, byta kläder, fram med pjäxor, skidor, stavar, pulka, skaklar och sele och iväg! Vi genade över lägdan (ok, skoterspår är bra ibland...) och det tog bara några minuter till skidstadion där elljusspåren finns. På den korta tiden hade Bella somnat, skönt! Vi tog 2,5 km spåret och det var så härligt! Klart, minus fem, perfekt före och bara vi tre. Dessutom känner man sig ju lite extra hurtig om man motionerar på en fredagkväll! Det gick väldigt lätt, även för Pontus som ju släpade en träpulka från 70-talet inkl Bella, haha. Men det funkade fint; de hemmarenoverade skaklarna höll och den splitternya selen från Fjellpulken passade bra. Bella slog upp ögonen strax innan "mål" och då jag och Pontus insåg att det faktiskt fanns en riktig målgång, med potral där de stod "mål" och en fin raksträcka, började vi hetsa och med en otroligt burdus åkstil gormade vi oss in i mål vilket ledde till att Bella lessnade på pulkan och började gnälla, haha. Men som tur var så hade vi ju bara några minuter hem och med lite skön(?)sång från Pontus så pallade hon sista biten utan större missnöje. Väl hemma började vi laga mat; potatisgratäng med kassler, ananas och ädelost. Bella började gnugga sig i ögonen så vi fick idén om en romantisk ensammiddag så vi testade att lägga henne men det visade sig bara vara övermod från vår sida. Så hon fick komma upp igen och låg snällt på golvet i hennes älskade gym medan vi åt och drack varsitt glas vin. Både jag och Pontus konstaterade att vinet gick rakt ner i låren, de kändes verkligen som geleklumpar! Efter middagen la Pontus Bella vilket tog längre tid än vanligt (kanske 20 min) sen så satte vi oss i soffan och i och med det var i stort sett fredagskvällen slut. Vid 22.30 sov vi båda och vid 23 hade vi lyckats tagit oss till sängen. Natten var bättre än föregående även om Bella snörvlade ljudligt och behövde en hand för att komma till ro några gånger men hon sov iaf till 07 då hon ammade/kladdade ner mig med snor innan hon och Pontus klev upp och lät mig ligga en timme till.

Efter frukost funderade vi vad vi skulle göra och vi kom fram till att hela familjen fortfarande verkade lite trötta så vi la oss igen, haha. Vi sov typ 1,5 timme alla tre i storsängen men då vi vaknade kände vi att vi var tvungen att få lite miljöombyte, trots snorig bebis. Och nu till rubriken; en grå, trist dag i Funäsdalen erbjuder inte direkt så mycket. Då det är soligt och fint, eller då man så pass sugen på frilutfsliv att vädret inte spelar så stor roll, så är fjällen fantastiskt men idag hade vi helst velat gått på stan eller, ve och fasa, kanske till och med på Birsta City. Så enkelt att bara slå ihjäl några timmar genom att strosa i affärer, fika lite och kanske göra något fynd. Blev grymt avis på Johanna som shoppat reakläder på Monki , här i byn betyder ett fynd att man hittat en skaljacka från Peak som är nedsatt från typ 4000 till 2599... Men men, i mars ska vi ju hem till Sundsvall och då kanske det blir något fynd! Jag ska iaf klippa mig och det ska bli grymt skönt. Blir kortkortkort och ljustljustljust, är ju snart vår ju! =)

Hur som helst, efter tuppluren gick vi ner mot byn för att leta reda på Hanna och familj men utan resultat. Det visade sig att de hade fullt upp med huset, vilket är fullt förståeligt. Men jag och Pontus tog iaf en lunch på Loftet och kollade lite på skid VM, en skön stund. Bella sov ute i vagnen men kom in efter en stund och fick välling och även hon tittade på skidor. Hon älskar ju TV (men får inte se ofta) och en stooor TV som visar massa vitt (snö) som ger massa ljus var jätteintressant. Sen gick vi hem och i vi har lekt, sittränat, snorat, spelat x-box, bloggat och bara slöat. Nu ska Pontus försöka få Bella att sova igen men hon verkar inte så sugen. Detta trots att han improviserat en Nalle Phu-saga (boken är utan text) på säkert 20 minuter. Då jag gjorde detsamma blev sagan typ fem minuter, haha.

Nu till veckan är Pontus ledig onsdag och torsdag, kanske fredag med, så vi hoppas på sol och en friskare bebis så kanske det kan bli någon topptur med våfflor eller liknande. Mamma och pappa är i Mexico och idag fick vi ett sms där det stod att allt var underbart. Avis, någon? Ja!

Bista i alla ära, men dessa är ju vad vi saknar mest med stan; kusinligan med Isa, Nora och Tuva!
Bilden är tagen i oktober på Flatruet som är Sveriges högst belägna landsväg, detta är dock inte vägen, haha.

 
Bella i leksakslådan =)

På fredag var vi i Tänndalen och åkte slalom, eller iaf jag, pappa och Pontus. Mamma gick med Bella vilket hon tyckte var ok, tack tack! Efter lunch höll jag dock henne sällskap och så åkte vi hem vid 15. Eller jag och mamma hann in en sväng på Hillside, en klädaffär i byn, jag fick en fin blus av mamma och hon hittade ett par fina jeans. Hemma hade vi egen After Ski med öl och jäger innan vi duschade i skift och gjorde oss i ordning för att gå på "filéafton" på hotellet. Japp, det är precis som det låter. En buffé med fläskfilé, laxfilé, renfilé och laxfilé. Vi hade aldrig varit på det men hört massa om det och det var precis så gott och fräscht som alla sagt! Pontus var såklart värst och åt tio (10) skivor, bara ren- och oxfilé, haha. Iofs så åt jag fem skivor och toppade det hela med fäbodglass och hjorton, så jag åt en hel del med. Vi kom dit vid 19.30 och gick hemåt vid 22.00 och på de timmarna protesterade inte Bella en enda gång. Hon är en fantastiskt bebis! Under hela tiden vi åt satt hon i barnstolen, alltså 1,5 timme, och lekte med de leksaker vi hade med och tittade på oss, ljuset på bordet, de som serverade, ja typ allt som rörde sig. Då vi tittade och pratade med henne fick vi världens smile, så härligt! Vid 21 började hon dock bli lite trött (lägger sig ju oftst så, ibland tidigare) så vi gav henne välling och passande nog så började trubaduren spela då och det var väldans intressant. Jag gick fram med henne under en låt och hon skrattade och viftade och charmade både trubaduren och övriga gäster. Bland annat en något berusad norrman som ville hålla henne men ja sa vänligt men bestämt nej, två gånger.

  
 
Föret var så bra det kan vara och jag börjar få koll på skidorna!

På lördagen var det slalom igen, men i Ramundberget. Inte riktigt lika bra före men det var soligt hela dagen så det var också helt underbart! Mamma gick med Bella på förmiddagen med, sen åt vi lunch och efter det stannade jag och mamma inne en stund och pappa och Pontus åkte några åk. Sen bytte jag och pappa av och vid 15 gick vi in mot After Skin. Det var Två backar läsk (TBL) som spelade och det var ett jäkla ös, främst på bandet som var underhållande och hade några överaskande låtval som t.ex "Sommar" med Ronny och Ragge! Synd att det var en idiot som satt brevid oss och var allmänt stupfull och störig (kastade bland annat glas mot scenen) men hans kompisar lyckades hålla någorlunda koll på honom som tur var. Efter After Skin åkte vi hem och fräschade upp oss, byggde upp en aptit, tröttade ut Bella som somnade 20.00 (samma sak i torsdags, så skönt!), lagade mat, åt den goda maten som var lax, pressad potatis, sallad och sås, småtittade på Melodifestivalen (Lillie och Sussie borde ha gått vidare direkt!) och så där vid 22 var alla sååå trötta, haha. Vi höll dock ut till 23 men då gick alla och la sig. Det tar på krafterna att vara ute hela dagarna, men man blir så skönt trött.

 '
Jag i den nys blusen, Bella på filéafton.

 
Ramundbergets nya coola restaurang, 1000.

  
After Ski tar på krafterna...

Imorse klev alla upp tidigt (Bella ville absolut kliva upp 7.00) och åt frukost innan vi gick ut i det fina vädret. Vi bytte till sittdelen i vagnen och testade Voksipåsen som Bella verkade tycka var mysig. Vi gick till Funäsdalsberget och fikade innan vi gick hemåt. Väl hemma var det dags för mamma och pappa att packa ihop och åka. Kändes så trist då de åkte! Hade jag varit ensam hade jag säkert börjat grina, haha. Men vi åker ju hem i mars iaf så vi ses igen om fem veckor.

Vi har alltså haft en fantastisk helg med fint väder och gott sällskap!

 
Så här sov Bella igår eftermiddag, på madrasser på köksgolvet. Ser ut som en knarkarkvart, men hon blev akut trött efter lek och då fick hon sova där hon somnade helt enkelt. Verkade väldigt skönt för så här låg hon i nästan två timmar! Jag sov också där, brevid henne, i kanske en timme. Tänk om vi fått oväntat besök, haha!

Uppdatering: Drömmarna blev de bästa jag någonsin gjort! Goda, spröda och lagomt mycket vaniljsmak. För övrigt så är det nu strålande sol och minus tio grader, men då sover Mirabelle sött som en liten gris. Har sovit i över en timme nu, på helt fel sovtid, haha. Närå, klart hon får sova nu men det brukar hon inte, det beror på att luren i förmiddags blev så kort förmodligen. Så då hamnar jag i följande dilemma; om hon vaknar snart, ska jag då gå ut med henne i vagnen eftersom det är så fint väder, trots att hon inte tycker det är så kul att åka vagn då hon är pigg? Dessutom kommer hon att bli hungrig ganska snart...Men väntar jag och ger henne mat och hoppas på att hon blir lite trött, då kommer solen ha gått ner mer eller mindre. Haha, tuffa tider! Klart jag anpassar mig efter henne och går i mörker. Skitunge! ;0) 
 

Kring 7.30 i lördagsmorse lämnade vi Funäs och åkte mot Östersund. Vi hade ju läst och hört varningarna om hårt väder och dåligt väglag men det var inte så illa som vi trott. Det tog ungefär tre timmar, vilket iofs kanske är 45 min mer än vanligt, men det gick bra. Då vi kom fram blev det sedvanligt pusskalas mellan farföräldrar och barnbarn, sen fick Mirabelle gröt och sen gick vi på stan. Nya pyjamasar, bodysar (3 för 2 på Lindex, kanon!), en lampa till lilla köksfönstret, en timer till mororvärmaren...Inte så kul shopping men nödvändig. Vi åt lunch på ett sushiställe och alla åt sushi utom jag som åt thaikyckling, var så kall så jag ville ha varm mat. Var gott och bra på alla sätt och vis men jag kan inte komma ifrån känslan av att de allra flesta "kinakrogar" är lite småtacky. Slitet porslin som inte matchar, akvarium, plastblommor och alla dessa barnfamiljer, haha. Jag vet, vi var också där! Det beror ju säkert på att det är lite billigare och att det känns bättre om ungarna får vredesutbrott på en mindre fin kinakrog än en tiptoprestaurang? Jag tycker det känns bättre iaf! Nu fick hon inget utbrott, var bara lite småkinkig av trötthet och lite hunger. Nu på fredag, då mamma och pappa är här, så ska vi ju på en fin restaurang men det som är bra att det är ett hotell med, så jag och Pontus har sagt att stör hon så går någon av oss ut med henne till lobbyn. Ok att paja sin egen middag men inte någon annans som ju faktiskt inte har valt att ta med ett litet barn.

Men åter till Östersund! Efter turen på stan gick vi hem och drack kaffe och bara myste samtidigt som vi "fasade in" Mirabelle till att vara med farmor och farfar. De var med henne nästan hela tiden även då vi var kvar, så hon skulle vänja sig, vet dock inte om det spelar någon roll på så här små barn? Vi gjorde oss i ordning och bara det var ju kul, haha. Smink på mig och parfym på Pontus tillhör verkligen inte vardagen. Inte för att vi inte har tid eller så men jag är alltid osminkad till vardags. Vid 17 började Mirabelle bli ledsen men med någon sked mangopuré blev det lite bättre. Vid 17.20, då vi gick, så grät hon med men trots det så kändes det inte dumt att lämna henne. Vi vet ju att Pontus föräldrar gör allt, och säkert mer än vi orkar ibland, för att få henne lugn och glad. Vi hade bokat bord på Restaurang Innefickan till kl 18 men vi kom vid 17.30 så vi tog en öl i baren och vara bara så uppspelta och lyckliga över att vara tillsammans, bara vi! Innefickan var verkligen superfint och maten var bara sååå god! Jag åt lammfilé med kronärtskockspasta och Pontus åt renfilé med potatiskaka. Gott, gott, gott! Till maten drack jag ett glas rött och det var nog en kombination av det och den allmänt upprymda stämningen som gjorde mig alldeles rödblommig men ack så lycklig, haha! Alldeles innan maten kom in så fick vi ett sms av Marie (pontus mamma) att Mirabelle ätit mycket gröt och nu var glad och snäll. Vi hade bestämt att vi bara skulle höras om det var akut kris men hon trodde vi tänkt på henne eftersom hon grinat då vi gick. Men det hade vi inte, haha. Men det var gulligt tänkt!

 
Mamman och pappan på väg ut på dejt!

Efter middagen såg vi "Bejamin Button's otroliga liv" och den var verkligen bra! Inte så där fantastisk och minnesvärd som en del tycker, men absolut sevärd! I filmen föds han ju som gammal och blir yngre och yngre och på slutet är han kring sex månader, precis som Mirabelle, och då började både jag och Pontus att sakna henne lite =) Efter bion gick vi hem och hade då varit borta i sex timmar. Mirabelle sov gott, vilket hon gjort sedan kl 21, och det var verkligen skönt att bara få sitta och slappa en stund innan vi la oss. Vid 05.30 vaknade hon av bajs i blöjan så då bytte vi den och sen fick hon äta och sova vidare med mig tills hon vaknade igen och var redigt pigg vid 07. Söndagen spenderades med promenad, blöj-barnmat-våtservetts-shopping på stora Coop på Lillänge och sen åt vi en god middag innan vi åkte hem till Funäs igen vid 17. Det var mycket snörök och dålig sikt på vägen hem så vi var hemma vid 20.30. Innan vi ens kunde packa ur bilen var vi tvugna att skotta fram parkeringen och gången upp till bron. Det tog nog 20 minuter men så är det då man bor i fjällen! Och man kan ju inte klaga på 20 cm nysnö! =)

 
TV och leka, far och dotter har samma intressen!

Summa sumarum så var helgen kanon och det var så underbart att få vara ute själva! Som Pontus sa "Du är lika fantastiskt som jag minns dig innan det här bäbis-bruset", haha. Nu har ju vi världens sötaste lilla Bella men det var ändå guld värt att få vara själva, om än bara för sex timmar. Farmor och farfar firade Mirabelles "6-måandersdag" också, med paket och sång! Hon fick en söt morgonrock från Polarn och Pyret, tack!