Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!
Det glada budskapet fanns att läsa på en keramiktavla som hängde hos min farmor och farfar då farfar levde och de bodde i ett hus på landet. För örvigt i den lilla by som Marcus och Maria ska gifta sig i nästa helg... Iaf så tycker jag att det är ett "buskap" som stämmer så bra! Är det soligt ute så blir man ju hur glad som helst, åtinstonde jag. Helst vill ju jag ha 25 grader varmt med men bor man i Sverige och dessutom i fjällen så ska man nog inte gå och vänta på sådanna dagar. Så, igår då solen äntligen sken på oss och Pontus tursamt nog var ledig så packade vi en liten matsäck, drog på oss kängor och begav oss till Ramundberget där vi gick en "skogsfjäll-tur" på kanske fem kilometer. Inte på kalfjället och inte speciellt långt alltså men oj va skoj det var ändå! Det var torrt och fint, björkarna var precis på väg att vara fullt utslagna, vitsipporna bredde ut sig som små sjöar i gläntorna och vi var alldeles ensamma. Lilla familjen!
Nej, inte varmt direkt men soligt och vårigt. Eller somrigt? Hm, vitsippor = vår. Juni = sommar?
Bella fick ha solbrillor, mest för vindens skull även om solen sken hela tiden. Skönt!
Värsta vårfloden är över men det var ändå fart i vattnet. Vi gick längs Ljusnan och korsade Sveån.
"Åh pappa, jag är så kär i dig!"
Fikapaus! Pontus skrämde slag på mig mitt i den trivsamma stunden genom att säga "kolla, en björn!". Jag bokstavligen kände hur hjärtat knycklades ihop till ett russin innan jag sekunden efteråt insåg att han skojade. Skitkul, verkligen.
Pappa Pontus lär Bella kasta sten, Pontus lär mamma Lina att slappna av och lita på honom, Pontus leker bananmonster.
Skarsfjället. Detta är fyra månader sedan på exakt samma plats.
Renar, som också skrämde livet ut mig innan jag identifierat dom, precis som den påhittade björnen.
Jag på bron över Ljusnan alldeles vid Ramundbergts alpina område. Skars, igen.
Sol, lycklig bebis, frisk luft, allemansrätten och världens bästa pappa/pojkvän.
Ibland måste jag nästan nypa mig i armen! =)
Nej, inte varmt direkt men soligt och vårigt. Eller somrigt? Hm, vitsippor = vår. Juni = sommar?
Bella fick ha solbrillor, mest för vindens skull även om solen sken hela tiden. Skönt!
Värsta vårfloden är över men det var ändå fart i vattnet. Vi gick längs Ljusnan och korsade Sveån.
"Åh pappa, jag är så kär i dig!"
Fikapaus! Pontus skrämde slag på mig mitt i den trivsamma stunden genom att säga "kolla, en björn!". Jag bokstavligen kände hur hjärtat knycklades ihop till ett russin innan jag sekunden efteråt insåg att han skojade. Skitkul, verkligen.
Pappa Pontus lär Bella kasta sten, Pontus lär mamma Lina att slappna av och lita på honom, Pontus leker bananmonster.
Skarsfjället. Detta är fyra månader sedan på exakt samma plats.
Renar, som också skrämde livet ut mig innan jag identifierat dom, precis som den påhittade björnen.
Jag på bron över Ljusnan alldeles vid Ramundbergts alpina område. Skars, igen.
Sol, lycklig bebis, frisk luft, allemansrätten och världens bästa pappa/pojkvän.
Ibland måste jag nästan nypa mig i armen! =)
Kommentarer
Trackback