lina lindström och livet

Mirabelle sov hela natten, trots att hon sov typ hela dagen igår, haha. Men det var nog det som behövdes för hon är mycket piggare idag och vi tror knappt hon har någon feber. Känns onödigt att ta febern om hon är pigg och glad, och känns sval.

Men vi ska ändå bara ta det lungt idag så hon får chansen att bli helt frisk inför helgen så vi kan hitta på något skoj, typ After Ski imorgon. Nu ska vi snart ut på första vagnsovningen. Solen skiner just nu men det ska tydligen mulna ihop under dagen så nu är det bråttom! ;0)

Vi har haft en mysig morgon hela familjen med gemensam frukost, lek och gitarrkonsert av Pontus!

Mirabelle har som sagt inte varit så gnällig som hon var sist då hon hade feber, då pga av tänder (hittar ingen ny nu). Men hon har varit trött hela dagen, jättetrött. Hon har sovit ute i vagnen tre gånger idag (mellan 30 min och 1,5 timme) och mellan 17.15-19.00 sov hon i min famn. Nu sover hon igen, troligen för natten. Jag tänkte att hon nog skulle vara vaken längre, speciellt då hon verkade rätt pigg precis då hon vaknade, men det varade inte länge. Tyckte det var lika bra att byta blöja och sätta på henne pyjamas, passade på att ta tempen då med för hon kändes verkligen supervarm och hon har 39,5 så hon är varm. Men eftersom hon inte är gnällig eller verka lida av det förutom tröttheten så fick hon inte alvedon, får se om febern håller i sig så får hon alvedon imorgon kanske.

Jag vet ju att små barn kan ha hög feber utan som helst fara men jag gillar det inte ändå. Hon bir så loj på något vis och det känns faktiskt obehagligt att lägge henne ensam i vårt sovrum, men jag gjorde det ändå såklart. Hur nojig får man vara liksom? Men jag har redan lyssnat tre gånger och hon har legat där i typ 20 minuter. Dessutom bytte jag ut hennes vanliga tjocka täcke till en tunnare filt. Värme både inifrån och utifrån känns som en dålig kombination. Ja, att hon ska överhettas på något totalt ovetenskapligt vis, haha. Jag fick den här känslan redan idag efter vi varit på byn och gjort alla ärenden och vi märkte att hon blev trött och varm. Då jag la henne i vagnen då sa jag till Pontus flera gånger att "jag borde tagit en tunnare mössa så hon inte överhettas eller svettas och bla bla bla", haha!

Om beskyddande mammor, som (såklart) gör allt för sina barn brukar man ju säga "tigermammor". Jag är ju en lejonmamma, till en lejonunge dessutom, så ibland får man vara lite nojig bara man kan se realistist på saken, eller hur?

Idag var jag och Mirabelle hos tandläkaren, eller tandsköterskan om man ska vara petig, på någon sorts informationsträff. Det är ju jättebra att de informerar men jag tror nog de flesta vet att man inte ska ge barn socker i onödan, typ? Men en sak lärde jag mig faktiskt! Man ska tydligen inte "suga av" nappen innan man ger den till sin bebis, speciellt inte då de fått tänder. Karies kan nämligen smitta den vägen. Det låter ju så uppenbart då man får det berättat men jag har aldrig tänkt så innan. Nu var det ju mer då Mirabelle var pytte som vi gjorde så, nu kollar vi så det inte är en dammtuss på typ sen får hon den, haha. Sen så sa hon också att man ska försöka vänja av barn vid napp relativt tidigt, men inte för tidigt heller för beroende på hur stort barnets sugbehov är så kan de ta till tummen eller annat finger istället och det är ju mycket svårare att kontrollera som förälder. Vi fick iaf en tandborste så den halvtimmen av våra liv får vara värt det! =)

Innan vi var hos tandläkaren hann vi med massor av saker! Pontus började inte förrän 13 så innan det hade vi varit på banken och löst in Mirabelles reseersättning från sjukhuset, lämnat mitt cv hos en potentiell arbetsgivare, veckohandlat på Konsum och påskhandlat på Systembolaget. Jodå, vi ska ha mat med men den tar gästerna med sig, haha. Dessutom hann vi äta lunch innan Pontus började med. Man blir (ibland) hemskt effektiv som småbarnsförälder!

Mirabelle vaknade glad och pigg men har under dagen "segat ihop" och vi misstänker att hon har feber. Hos tandläkaren var hon väldigt gosig men ändå rastlös och lite gnällig men nu hemma har det gått bra. Hon har lekt på madrassen och så där. Hoppas det inte är något på g för vi har planer för helgen som kräver en samarbetsvillig bebis, typ hemmadejt efter läggning, skidåkning och after ski. Hoppas på frisk och glad bebbe alltså!

Jag och Mirabelle har precis skjutsat Pontus till jobbet och nu väntar vi på att Mirabelles farmor, farfar och faster ska komma. Sen blir det ut i det kanonfina vädret!! Solen strålar och vi ska åka skidor i Ramundberget, detta måste bli en bra dag =)

Från att jag publicerade förra inlägget, alltså 18.38 och fram tills nyss, alltså 19.45 så skrek eller grät Mirabelle hela tiden. Hon skrek tills hon tappade luften. Vägrade att amma. Vägrade att dricka välling. Det är en av de få gångerna sedan hon föddes som jag verkligen känt mig maktlös och ledsen. Hade gråten i halsen och hade hon inte somnat nu så hade jag tagit henne i vagnen och gått och gått och gått (om de funkat allltså) tills Pontus kommit hem 21.30.

Jag förstår inte hur föräldrar klarar av barn med kolik eller liknande? Eller bara barn som är så här varje kväll, vilket inte alls är ovanligt ju. Jag förstår ju att i och med att Bella blir äldre så kommer ju saker att förändras, bli lite jobbigare säkert. Men jag hoppas verkligen inte att hon kommer vara ledsen hela dagen och kvällen så många fler gånger för shit vad det tär på en!

Jag fick i henne lite banan (som hon inte gillat sedan hon var fyra månader!) och lite bröstmjölk och sen gungade jag henne tätt, tätt mot mig och tvingade mig själv att varva ner och det gick till sist. Och då jag slappnade av kom hon så smånigom till ro med och jag kunde lägga ner henne i sängen. Sen fick jag hänga över spjälorna så hon nådde mitt ansikte för det ville hon absolut pilla på och det fick hon så gärna så länge hon var tyst, haha. Till sist slöt hon ögonen och jag satt kvar med en hand på hennes bröst en stund. Jag fick gå in igen strax efter men det var nog mest bara en koll att jag var i närheten. Läste det i boken också idag, att de nu uppfattar att föräldrarna försvinner och att det är en trygghet att vakna, få tröst och känna närvaron och sedan somna om igen. 

Tjoho, livet på en pinne för en småbarnsförälder!

Ps: Hon är det allra bästa jag har, hon och Pontus. ;0) Ds.

Imorse vaknade Mirabelle 6.15 och ville inte somna om efter aming i sängen heller, det händer nästan aldrig nu. Men hitills har det varit rätt mysigt ändå då hon iaf legat stilla och vi har kunnat halvslumra nästan en halvtimme till, då hon ätit/sovit i sängen med oss. Den tiden är nog förbi. Nu äter hon hetsigt i någon minut, sedan sträcker hon bak nacken och tokstirrar på mig tills hon börjar nypas och/eller dra mig i håret/läppen/näsan tills jag ger upp och busar en stund med henne innan någon av oss går upp med henne. Imorse var det Pontus som klev upp efter att jag använt ett argument jag hörde Hanna använda mot Marcus igår "Du ska ju jobba i helgen och får sova ostört då så därför kan du offra dig nu", typ. Det stämmer på Pontus med då han ska sova på jobbet lör-sön och säkert får sova till 09 iaf på söndagmorgon. Så han klev alltså upp och bytte blöja och satte på henne kläder och allt var frid och fröjd och jag sov vidare typ 45 minuter men sedan vaknade jag av en förbannad bebisröst så jag klev upp. Hon skulle minsann inte ha någon välling, hon kan ju som sagt matvägra lite då hon är trött eller sjuk eller bara allmänt gnällig. Men då använde vi oss av en så kallad "kognitiv brytning", haha ja prettovarning på detta, men det är helt enkelt bara att bryta situationen, att tillföra något nytt. I detta fall lät vi vällingen vara en stund, jag gosade lite med henne och sedan matade jag och då åt hon, nästan allt iaf. Sen bajsade hon, haha. 

Mirabelle hade förmidligen behövt sova lite längre så blev hon ju jättetrött kring 7.30 så 7.45 stoppade Pontus ner henne i vagnen och gick några vändor på gatan sedan sov hon igen, ute på bron. Det har aldrig hänt att förmiddagsluren varit så tidigt även om den har en tendens att starta 09 snarare än 10 numera...

Klockan var alltså strax efter 08 och vi hade ätit frukost och barnet sov. Vad göra? Tråkigt nog insåg vi att vi behövde städa så det fick bli så. Vi hann nästan städa klart innan Mirabelle vakande igen så Pontus hade sitträning med henne medans jag avslutade städningen. Sen dushade samtliga familjemedlemmar, klädde på oss igen och sen så blev Mirabelle trött igen, haha. Så jag gick ut och gick några vändor på gatan och nu sover hon återigen på bron. Hon har varit väldigt trött några dagar och idag vaknade hon med en rosslig hosta så hon är nog inte helt 100 %.

Hoppas hon inte blir sämre i helgen iaf, Pontus föräldrar och syster kommer ju hit! Pontus jobbar som sagt så det blir kul med sällskap. Vi ska vara i backen hela dagen imorgon och jag är lite bekymrad över ett skavsår jag drog på mig under Expedition Per Elofsson. Ett öppet sår på ena hälen. Hoppas det går med pjäxor eller snowboardskor ändå annars blir vi två som sitter på bänken. Pontus pappa har nämligen rejäla skavsår också efter en sikidtur, dock en lite längre än vår.

Igår var vi iaf hos Hanna och Marcus och åt en jättegod middag vi inte ens visste vi skulle bli bjudna på! Vi skulle bara lämna tillbaka pulkan men vi blev kvar fyra timmar, mysigt värre. Vi fick ljummen kycklingsallad och prinsesstårta och kaffe till efterrätt! Tack!

Mirabelle gillar sin tunga och vill gärna dela med sig av den ;0)

Bella har nu fått en till tand (eller två är på väg upp är väl mer korrekt att säga) och precis som med den första innebär det feber, grin och en ovanligt trött bebis. Bella's got the blues alltså. Det började i söndagskväll, sent och pågår fortfarande. Idag har hon bara velat ha välling, men efter klockan 14 ville hon inte ha det heller så jag har ammat mer än vanligt men hon är inte så intresserad, inte så pass att hon kan bli mätt iaf vad jag förstår. Men hon får väl iaf i sig lite vätska så...Nu till "kvällsmål" fick hon äta nästan en hel burk dessert, för det var helt ok tydligen =) Kanske är skönt med kallt mot tandköttet iofs? Normalt får hon inte en hel burk fruktdessert, och jag vet att barn inte svälter sig och att det inte är någon fara om de ratar mat ibland men jag tror däremot att jag hört om mammor som blir galna av att vakna 03 av en tokhungrig bebis...? Därav desserten, för att hon förhoppningvis håller sig mätt tills i morgonbitti.

I skrivande stund sitter hon brevid mig i sin stol och leker med någon sorts bläckfisk hon fått av mamma (min alltså) som man kan vrida och vända och framför allt bita på. Ganska nöjd just nu alltså, skönt. Ush, vi är verkligen inte vana att ha en gnällig bebis, haha. Tur att Pontus är ledig ons-tors. Ikväll kommer han dock inte hem förrän 23 men då hoppas jag hon lagt sig.

Vi hade tänkt att ta en skidtur med övernattning ons-tors men det blir nog inte så då Bella är på detta humöret. Kanske att vi tar en sväng mitt över dagen, istället för vagnprommis men vi får se.

Nu ska jag påbörja nattning med unga fröken Bäckström; nakenstund, insmörjning, ny blöja, försöka amma och förhoppnigsvis få henne i säng. Håll tummarna!

9840 gr och 73 cm, sju månader gammal. Jag och Pontus gick dit nu i eftermiddags utan bokad tid. Om det är ledigt får man väga och mäta bäst man vill, väldigt snällt. Då vi mätt och vägt kom syster Gudrun in och ville se Mirabelle bara för att det var så längesedan och det var ju sött. Vi frågade då om hon ville mäta Mirabelle åt oss då det är lite krångligt så hon hjälpte Pontus och fick det alltså till 73 cm. Till saken hör att vi mätte det till 75 cm, både med sticka och band. Pontus tyckte hon låg mer rak då vi mätte men nu är det 73 cm som står i journalen så vi håller väl oss till det då! =)

Håll till godo med denna bild fram till söndag eller måndag, då vi kommer hem från Åre. Då kommer förmodligen fler bilder!