lina lindström och livet

Pontus har varit redigt förkyld några dagar nu och därav lite låg och trött. Denna sinnesstämning har gjort att han tappat lite av "gaisten", alltså orken och till viss del också självförtroendet då det kommer till att vara pappa. Pontus är ju världens bästa pappa men de senaste dagarna har han inte känt sig så. Det började väl lite i tisdags då jag var på tjejmiddag. Jag var borta mellan 17.30-21.30 och Mirabelle hade väl varit arg/ledsen typ 18.15-20.00. Inte kul alls, förstås. Men detta fick Pontus att börja fundera på om Mirabelle gillar mig bättre, och att det var det som gjorde henne sur, att jag var borta alltså. Jag tvivlar verkligen på denna teori och sa också det till Pontus. Visst umgås jag med henne mycket mera av naturliga skäl men hon älskar att vara med Pontus! Det blir ju lite snett då hon då väljer att ha en dålig kväll just då Pontus är ensam. Jag upplever ju såklart också sådanna stunder men då jag är med henne mer så upplever ju jag dessa som få då hon allt som oftast är en glad och nöjd bebis.

Igårkväll var både jag och Pontus hemma så jag sa att Pontus kunde ju vara med henne mest så hon inte vänjer sig för mycket vid mig, om det nu ligger något i det. Det gick jättebra, som vanligt, fram tills typ 20.00 då hon skulle sova. Hon visade tecken på trötthet men icke! Haha, hon skrek och vrålade så det gjorde ont i öronen! Pontus sjöng, pratade, gick, bar, busade, gosade men inget hjälpte! Efter en stund bad han mig testa och hon lugnade sig ganska fort. Skönt, men ändå inte. Jag vill verkligen inte att hon ska skilja på oss så där. Men, tur i oturen, så började hon om. Skrek som en galning igen, minst lika högt och länge som med Pontus! Och jo, det kändes faktiskt skönt att det var något annat än Pontus som var problemet. Snälla Bella som är lika jävlig mot både mamma och pappa. Vilket rättvisepatos va, redan som sjumånadersbebis!? Efter lite bus och gos med oss båda bestämde vi oss tillslut för sista utvägen; amning. Hon somnade nöjt och jag bar över henne i sängen vid 21.30. Hon sov utan minsta knyst fram till 6.30, duktig bebis! Men det här med amning för att sova ska bort, snart. Ibland går det utan, ibland inte.