lina lindström och livet

Idag, 13 oktober, var det premiär för skidor och pulka för familjen Bäckström/Lindström! Helt otroligt egentligen, det kändes snarare som en vårdag än en höstdag; -2 grader, sol, preparerade spår och cirka 20 cm snö i terrängen. Planen var till en början att åka på tur "hard core-style", dvs ta bilen till fjällparkeringen vid Andersborg och sen bara kasta sig ut i snön. Men då vi spanade från vårt köksfönster såg vi gråa, tunga moln ovanför Skarvarna så vi beslöt oss att åka mot Mittåkläppen istället, för att minska risken något för en gråmulen dag då himlen i övrigt bjöd på idel sol. Då kom jag på att Johanna och Jocke nämnde, då de var här igår, att Mittåkläppsspåret var preparerat för att landslaget i längd skulle hit och träna. Så vi ringde Jessica (vår granne/hyresvärd) som ju är född och uppvuxen i Bruksvallarna och frågade var spåret började och hon kunde såklart ge oss glasklara svar. Speciellt svårt att hitta var det inte så ganska snart parkerade vi bilen och spände på oss skidorna. Eller först la vi ju Mirbelle i pulkan och för en sekund tänkte vi att premiärturen skulle bli si så där två minuter lång. Hon skrek och ville verkligen inte alls bli nerpulad i pulkan och voxipåsen. Men vi sjöng Imse vimse och Krokodilsången och efter en stund verkade hon kapitulera. Hon klagade förvisso lite men gjorde inga försök att ta sig ur. Så vi började skida uppför första backen och uppe på krönet, efter cirka 150 m, sov hon. Fantastiska unge! Förvisso var det vår plan, vi åkte hemifrån då hon började bli trött och ville ta sin dagslur och som vi förutspådde somnade hon alltså i pulkan.

Vi åkte dryga halvmilen innan vi stannade och drack kaffe och åt rå falukorv, haha. Ja, den var bara nedpackad som extra "nödproviant" för vi hade mackor och banan med oss också men vi åt upp allt, såklart. Här trodde vi att Mirabelle skulle vakna så vi hade med oss overall och skor och så där så att hon kunde vara uppe och gå och sen också sitta i pulkan på vägen ner men hon fortsatte sova så vi hann fika och vila och sen passade vi på att åka neråt igen innan hon vakande. Ganska precis då vi spänt av oss skidorna vaknade hon och stack upp huvudet ur pulkan, perfekt! Lite synd på ett vis då vi ju ville veta vad hon tycker om att sitta i pulkan. Förra vintern kunde hon ju knappt sitta och sov ju dessutom mycket mer allmänt och jämt i pulkan så det blir ju lite annat i år. Hoppas det kommer att funka, för det är verkligen ljuvligt att vara ute på det här sättet!

Ja just ja, vi mötte mycket riktigt medlemmar ur landslaget. Då de svischade förbi gick vi i maklig takt med pulka och allt! Men de flesta log vänligt och vissa hejade och tittade nyfiket på pulkan. Skönt att de inte tyckte vi var i vägen.