Sjukling?
Misstänker att Bella börjar bli sjuk, eller ja, att hon är det JUST NU är väl ingen tvekan om, frågan är om det är så kort att det går över med sömn eller inte.
Redan igår var hon väldigt snorig och täppt men dagis gick kanon och hon var nöjd och glad på kvällen. Men då hon skulle lägga sig var hon orolig och ledsen vilket är ovanligt men efter lite pappa-tålamod somnade hon gott iaf. Runt 03 åkte Pontus hemifrån för att ta första flyget från Sveg till Stockholm. Helt galet, haha, glesbygd jajamän. Visst hade han kunnat tagit bilen men han har redan gjort två sådanna resor och nu blir han bara borta till ikväll vilket ju är bra för oss och nuvarande jobb och allt såklart.
Iaf, efter det sov Bella lite stötigt. Hörde henne säkert fyra gånger men behövde inte kliva upp förrän 04.30 och 05.15, då hon ville veta att någon var där. Sen vaknade hon väldigt slemmig och snorig men ändå glad och pigg så jag skjutsade henne till dagis och sa att de fick ringa om hon verkade dålig.
Då jag hämtade henne idag var hon ute och lekte för fullt och blev som vanligt superglad då jag kom. Fick en stor kram och allt var som vanligt. Då vi kom hem fick hon titta på Teletubbies medan jag gjorde mat och som vanligt gnälldes det en hel del men jag täkte att det var som vanligt då hon väntar på middag. Blodsockret är lågt och tålamodet likaså, oftast. Men då maten var klar strax innan 16.30 hade gnället övergått till riktig gråt. Ovanligt och därför lite läskigt. Tycktes ju inte finnas någon anledning? Ställde fram mat men hon fortsatte att gråta och sköt undan tallriken, gav henne smörgås med ost till och med (vi åt soppa och då brukar hela familjen ha pålägg) men inte ens det skulle hon ha. Blev lite desperat då jag visste att hon ju behövde energi så jag tog fram vindruvor och det åt hon. Typ tre, resten slängde hon på golvet och gråten eskalerade.
Skynade mig att ställa undan maten medan Bella vankade runt runt här hemma och bara grät. Satte mig i soffan men hon ville inte slappna av. Gick runt med henne i famnen en stund men insåg att det bara inte går längre. Hon är för tung! Dryga 15 kilo funkar någon minut men sen satte jag mig igen men la henne på soffan, nära mig. Då slappande hon av och jag såg hur hon öonen ömsom slöts och öppnades. Såg läskigt ut så jag la mig nära, nära, nära och till sist somnade vi nog för jag vaknade dryga timmen senare av att hon grät. Fortfarande ingen feber så jag satte på henne pyjamas, testade att ge henne välling som hon tokvägrade och la henne sedan helt sonika i hennes säng. Grät en kort stund men somnade sedan nöjd ihorullad på sidan med en nalle under armen. Då var klockan alltså strax efter 18!
Hm. Inte kul alls. Antingen så är det en rekordkort sjuka som botas med sömn eller så vaknar hon sämre. Och undra när hon vaknar? 04? Om hon sover sina vanliga elva timmar så blir det ju så, räknat från 17. Zzzz, men men! Pontus jobbar 15-23 imorgon så är hon dålig kanske jag kan sticka en timme tidigare från jobbet så jag precis hinner hem innan han drar, så ingen av oss behöver vaba, något som vi inte gjort ännu faktiskt.
Oj, snacka om att man är förälder då man kan blogga så här mycket om en sjuk dotter, haha!
Redan igår var hon väldigt snorig och täppt men dagis gick kanon och hon var nöjd och glad på kvällen. Men då hon skulle lägga sig var hon orolig och ledsen vilket är ovanligt men efter lite pappa-tålamod somnade hon gott iaf. Runt 03 åkte Pontus hemifrån för att ta första flyget från Sveg till Stockholm. Helt galet, haha, glesbygd jajamän. Visst hade han kunnat tagit bilen men han har redan gjort två sådanna resor och nu blir han bara borta till ikväll vilket ju är bra för oss och nuvarande jobb och allt såklart.
Iaf, efter det sov Bella lite stötigt. Hörde henne säkert fyra gånger men behövde inte kliva upp förrän 04.30 och 05.15, då hon ville veta att någon var där. Sen vaknade hon väldigt slemmig och snorig men ändå glad och pigg så jag skjutsade henne till dagis och sa att de fick ringa om hon verkade dålig.
Då jag hämtade henne idag var hon ute och lekte för fullt och blev som vanligt superglad då jag kom. Fick en stor kram och allt var som vanligt. Då vi kom hem fick hon titta på Teletubbies medan jag gjorde mat och som vanligt gnälldes det en hel del men jag täkte att det var som vanligt då hon väntar på middag. Blodsockret är lågt och tålamodet likaså, oftast. Men då maten var klar strax innan 16.30 hade gnället övergått till riktig gråt. Ovanligt och därför lite läskigt. Tycktes ju inte finnas någon anledning? Ställde fram mat men hon fortsatte att gråta och sköt undan tallriken, gav henne smörgås med ost till och med (vi åt soppa och då brukar hela familjen ha pålägg) men inte ens det skulle hon ha. Blev lite desperat då jag visste att hon ju behövde energi så jag tog fram vindruvor och det åt hon. Typ tre, resten slängde hon på golvet och gråten eskalerade.
Skynade mig att ställa undan maten medan Bella vankade runt runt här hemma och bara grät. Satte mig i soffan men hon ville inte slappna av. Gick runt med henne i famnen en stund men insåg att det bara inte går längre. Hon är för tung! Dryga 15 kilo funkar någon minut men sen satte jag mig igen men la henne på soffan, nära mig. Då slappande hon av och jag såg hur hon öonen ömsom slöts och öppnades. Såg läskigt ut så jag la mig nära, nära, nära och till sist somnade vi nog för jag vaknade dryga timmen senare av att hon grät. Fortfarande ingen feber så jag satte på henne pyjamas, testade att ge henne välling som hon tokvägrade och la henne sedan helt sonika i hennes säng. Grät en kort stund men somnade sedan nöjd ihorullad på sidan med en nalle under armen. Då var klockan alltså strax efter 18!
Hm. Inte kul alls. Antingen så är det en rekordkort sjuka som botas med sömn eller så vaknar hon sämre. Och undra när hon vaknar? 04? Om hon sover sina vanliga elva timmar så blir det ju så, räknat från 17. Zzzz, men men! Pontus jobbar 15-23 imorgon så är hon dålig kanske jag kan sticka en timme tidigare från jobbet så jag precis hinner hem innan han drar, så ingen av oss behöver vaba, något som vi inte gjort ännu faktiskt.
Oj, snacka om att man är förälder då man kan blogga så här mycket om en sjuk dotter, haha!
Kommentarer
Trackback