107 dagar kvar

....tills vi blir tre. Ja, om man ska gå exakt efter det beräknade datumet alltså, 13 augusti. Jag är jätteglad över att det blir ett augustibarn, vilket det ju borde bli även om det inte blir 13:e. Jag är ju född i augusti och det har jag alltid varit nöjd med. Jag hoppas Pyret vill komma innan den 21:a, för då blir det ju ett lejon, som mamma! Men det är ju lite fjortis att tänka så, haha.

Har läst lite bloggar nu av tjejer som är eller har varit gravida. Shit, vad vissa mår kasst! De mår illa, har ont i ryggen, ont i magen, svårt att sova....Jag mår verkligen precis som vanligt! Eller, jag är ju som jag sagt tidigare lite förstoppad men det är inte hela världen. Annars mår jag prima; känner mig stark och glad. Lugn och säker på uppgiften framför oss. Säker på mig som mamma, Pontus som pappa och jag, Pontus och Pyret som en familj. Känner att vi har massa människor runt oss som kan hjälpa, stödja och bara finnas med oss om vi skulle behöva. Dock ska jag säga att jag ibland får ett sting av oro att bebisen skulle dö i magen. Men jag slår ganska fort ifrån mig sådanna tankar, något som är mycket lättare nu då jag känner Pyret så mycket där i magen. Jag tror den här ororskänslan startade då jag hade en liten blödning kring v 12. Då kunde jag ju inte känna Pyret och det syntes ju inte heller något på magen förrän veckor senare. Men det blev mycket bättre efter ultraljudet och strax efter det då Pyret började böka runt. Nu har vi ju varit på ett ultraljud och lyssnat på hjärtljudet två gånger efter det och barnmorskan säger att det är starka, fina ljud. Så då är det så! =)

Jag tycker att det är väldigt trevligt att vara gravid. De flesta undrar och frågar mycket och är glada för vår skull. Jag gillar att magen blir större och större och jag känner mig vacker. I vissa kläder tycker jag att jag är snyggare nu med en kula än vad jag var innan, haha. Min stil går också väldigt bra ihop med att vara gravid. Jag kör mycket tunika, tajts, halvhöga Nikesneakers och skinnjacka. Precis som vanligt alltså!

Pontus är världens goaste blivande pappa. Han pratar ofta med magen och säger hej då till mig och Pyret då han ska till Umeå t ex. För någon dag sedan sa Pontus att jag också borde prata med Pyret så att den vet vem jag är då den kommer ut! Haha, jag tror nog att Pyret vet exakt vem jag är redan nu, men jo jag kanske borde prata med den lite? Men det känns lite fånigt att prata högt med magen. Men jag tror att jag och Pyret (som alla andra mammor och deras bebisar) har en kontakt som står över ord. Jag tror det räcker långt med smekningar och tankar.

Om man bortser från mina små orosattacker så är jag och Pontus väldigt coola. Jag tror Pontus känner sig lika säker på oss som familj som jag gör. Herregud, vi har varit tillsammans i snart nio år! Vi känner varandra utan och innan och vi är precis lika kära i varandra nu som den kvällen i september 1999, då den här sagan ju faktiskt fick sin början.

Ja du Pyret, du är så älskad redan nu och vi längtar så efter dig!

Storulvån med baby

           

1. Storulvån och de jämtländska fjällen bjöd på massa snö och strålande sol 2. Två-tre meter? 3. Storulvåns Fjällstation, dock är allt mer "hotell" än station - superfint! 4. Redo för en dag i solen! 5. Pontus bygger en "bivack" som blev vår bas i nästan sex timmar 6. Vi läste och läste...och fikade och solade förstås! 7. En drill i det fria 8. På eftermiddagen satt vi på stationens altan och njöt lite till 9. Livet är helskönt! 10-11. Trerättersmiddag - vi åt så vi knappt kom upp från stolarna! 12. Frukostbuffé innan vi började bilresan hem.

En supermysig minisemester! TACK baby för den fina julklappen! =)

Laban eller Mirabelle

Imorgon hoppas jag verkligen att de ringer från VC och säger att jag kan jobba på måndag! Jag längtar efter att ¨få göra något, att få "göra rätt för sig" liksom =) Kommer dock vara ringrostig första dagen, känns som jag inte jobbat på hur länge som helst med tanke på semestern och så med. Det här året kommer jag att jobba fyra månader, haha. Januari, februari, (mars = Thailand, april = sjukskriven), maj och juni. Sen blir det semester och mammaledighet! Jag längtar så efter Pyret! Det känns så påtagligt nu då den buffar mest hela tiden och då magen blir större och större. Jag har gått upp sex kilo nu (v. 24). Känns lagom? Hoppas bara inte det blir en kopia av Pontus då det gäller vikt och längd vid födseln: 4,5 kg och 55 cm....Men det verkar ju som om de flesta bebisar väger kring 4 kg idag. Så var det väl inte då vi föddes, eller? Var det inte mer normalt med 3-3,5 kg då? Jag vägde 3,5 och var 49 cm - en sån tack! =) Men bebisen får gärna vara en exakt kopia av Pontus då det gäller allt annat! Han var (och är såklart) så söt som liten! Jätteblå ögon, blont hår (jag hade inget hår förrän jag fyllde två eller nåt), långa mörka ögonfransar, massa goa valkar och ett ständigt smile. Mmm, hur det en blir så blir det ju såklart världens finaste bebis. Världens finaste Laban eller Mirabelle. Ja, det är de namnen vi bestämt! Vi har flera år diskuterat namn hit och dit men Mirabelle har varit med länge och även om Laban är lite nyare så känns det helt perfekt! Mirabelle är efter en av mina favoritsagor av Astrid Lindgren som handlar om en flicka som håller upp grinden för hästdroskerna som passerar. För det brukar hon få något öre men en dag får hon istället ett frö av en liten gubbe. Då hon planterat fröet växer snart en livs levande docka fram - Mirabelle. Hon är väldigt söt men också väldigt självsäker och rättfram, en sån dotter som vi vill ha. Laban är efter...ja.....haha, efter Pyrets tokiga pappa! Haha, nej men det finns tydligen en Rasta Hunden-låt som går typ "Spöket Laban, det är jag och jag är stolt för vad jag är". Sött och bra! Vad tycker ni? Alla åsikter välkomnas, namnen är skrivna i sten vilket fall som helst =)

Nu då jag varit sjukskriven snart en månad och det har varit sååå fint väder senaste 1,5 veckan så har jag givetvis suttit ute i solen. Det har nu resulterat i en tydlig linje efter det linnet jag haft de två senaste dagarna då jag suttit ute och läst. Solen är verkligen stark och inget att leka med, men åh va fint det är att vara brun! I ansiktet har jag fått massa färg, något jag verkligen brukar få kämpa med annars.

Imorgon eftermiddag bär det av till Östersund där vi ska få middag hos Pontus föräldrar. Vi sover där imorgonkväll och så åker vi mot Storulvån tidigt lördagmorgon. Tyvärr verkar det som om att vädret ska bli sämre men vad gör det då vi ska få rå om varandra, äta massa god mat, vara ute (hur myckt och hur långt beror på snömängd) och bara vara! Kameran ska med så bilder kommer nästa vecka!

Nu film med baby!

Härliga vårvinter!!

  
På stan i fredags; årets första mjukglass! Och lite soudoko...
 
Havsfiske på Alnö (Vindhem) i lördags - svinkallt!
      
Hela söndagen spenderades på Hammarsjön, Stöde, med Pontus, mamma, pappa, morfar och mormor. Inte en fisk i sikte, dock två napp. Men som pappa sa: "Jag struntar väl i hur fisket är. Jag är här för att äta!" Och ja, det gjorde vi; mackor, bullar, thé, hamburgare...Skön dag!

Förutom detta har vi också i helgen hunnit med att träffa Jennie, Rille och deras lilla Wilma. Vi har ätit middag hos Pontus farmor och farfar. Vi har haft Pontus föräldrar sovandes här. Vi har firat Isas 2-årsdag och ätit middag hos Bia och Sara....En massa aktiviteter helt enkelt, kul!  

Imorgon åker Pontus till Umeå igen, men till helgen bär det av till Storulvåns fjällstation! Det ska bli så kul, men sen ska det också bli skönt att bara vara hemma i stan framöver. Vi har farit och flängt otroligt mycket senaste veckorna. Vi och bilen behöver vila! =)

Vi har slagit till på en vagn!

image546

Denna jättefna Kronan barnvagn (obs: i mörkbrunt dock!) har våra snälla föräldrar köpt till oss! Vi tror den passar oss jättebra. Den känns smidig och "smart" med t ex inbyggt solskydd, stor korg, handtag man kan bära i etc...Sen är den ju såklart skitsnygg!! Och
Sara kanske kan sy ett litet bedset i kanske turkost eller oranget? ;0) Vagnen kommer till oss i juli, liiite tajt men det får funka!

Den här färgen är den:
image547

Vecka 23

Pyret verkar vara en pigg krabat som "bökar runt" allra mest på kvällarna då jag ligger still. Eller, det är då jag märker det mest iaf. I helgen kände Pontus också hur Pyret rörde sig, så himla kul! Han såg också hur min mage rörde sig. Känns coolt att vi båda kan ta del av Pyrets eskapader nu.

 
 
Nu är Pontus hemma och det är snart helg, sweet! Jag är dessutom fri från salmonellan nu! Men jag måste lämna ett negativt prov till innan jag får jobba, men det går åt rätt håll! =)

Weekend i Åre med the Bäckström family

           
image543

It was all good!! Tack Alex, som knäppt det fina kortet på liftarna.

Jag hade skrivit massa text också, men då det hängde sig och allt försvann så försvann även min lust att göra om allt....

Vårfint inne

image527

Ute regnar det (snöade igår) och är alldeles grått men inne är det iaf vår! Eller, ja det är ju inte direkt grönt eller så men iaf ljust! Borta är de bruna gardinerna och de lila kuddarna - skönt! Så fort vädret blir lite mer stabilt så ska jag fixa balkongen. Funderar på att slå på stort i år och t om ha levande blommor i blomlådan på bordet?!


Imorse var jag hos barnmorskan på ett rutinbesök. Hon frågade hur jag mådde (kalas!) och om jag hade några funderingar eller så. Och ja, det har jag ju, men kom jag ihåg det då? Nä! Det är nämligen så att då jag går ut och går (motionsgår,lite längre sträckor) så får jag som håll. Men det är inte håll för det kommer på båda sidorna....Men det känns som håll, det liksom "hugger"/drar under magen på sidorna, mot ljumskarna. Någon som har en teori? Jag tror absolut inte att det är något farligt eftersom det slutar så fort jag stannar. Är kanske någon form av överansträngning eller så? Jag ska iaf dit igen om bara tre veckor så jag ska fråga då. En annan fundering jag haft fick jag iaf svar på. Pyret verkar nämligen trivas allra bäst på höger sida av magen och jag undrade vad det beror på. Det beror tydligen på hur mina organ ligger och de flesta barn ligger tydligen helst på höger sida, medan de är så pass små att de kan välja en sida alltså! Hon lyssnade på hjärtljudet också, så fint så! =) Salmonellan påverkade inte barnet det minsta, det visste jag ju, men det var ändå skönt att höra hjärtljudet som bekräftelse på det. Hon är så himla bra vår barnmorska men nästa gång är det sista gången vi får träffa henne! Sen ska hon tillbaka till förlossningen, där hon egentligen jobbar. Men vi kanske träffar henne där, vem vet?
 
På torsdag åker jag och Pontus till Åre med Claes, Marie, Lotta och Alex. Vi firade påsk ihop också, i Östersund med avstickare till Bydalen. Denna säsong blir snowboard- och skidfri för mig. Det kommer ju fler vintrar (eh, iaf ett tag till får vi hoppas) så jag kan avstå en säsong så slipper jag, och Pontus och alla andra som ororar sig för Pyret, oroa sig för att jag drar en vurpa och landar på magen eller nåt. Pontus åkte två dagar (som alla andra) i Bydalen medan jag promonerade och solade. Eftersom Pontus då tyckte att jag var världens bästa flickvän som inte krävde att han skulle vara med mig istället, eller ens nämnde det, så ska han åka en dag nu i Åre och vara en dag med mig. Ja, så gör världens bästa pojkvän och flickvän! =) Ska bli jättemysigt att åka till Åre och bo i stuga. Är liksom väldigt avslappnade att umgås ihop i underställ! Stugan ska tydligen vara väldigt fin. Claes och Marie bodde i den förra året och den är lite lyxig med jättestora fönster och egen bastu - nice!

Pontus har varit i Umeå sedan förra måndagen så jag har bott hos mamma och pappa sedan dess. Jag är hemma just nu för att kolla posten (väntar på sjukintyg som jobbet ska ha) och så ska jag gå och lämna salmonellaprov på vårdcentralen. Hoppas det är negativt! Även om det är det så blir jag ju hemma två veckor till ändå, men om det är positivt blir det fyra veckor till. Jaja, nog om det. Ikväll ska jag och pappa åka och köpa en matta till mitt och Pontus vardagsrum. En lite halvlurvig sak har jag tänk mig, kanske gråmelerad. Var helt inne på vitt eller väldigt ljust förut men grått är nog bättre om man ser till smuts och så. Den ska vara under vardagsrumsbordet, men måttet vi ska ha är 2x2,5 m så den kommer ju att bilda en liten ö kring bordet och soffan. Tror det blir ombonat och mysigt!


Middag på Stekhuset för Pontus farfar, som fyllde 85 år nyligen.

Reunion - JKPG i L(d)KPG

Äntligen lyckades gänget från högskoletiden i Jönköping återförenas, i Lidköping. Linda och Dennis fick alltså agera värdar och släppa in hela gänget i deras nyköpta hus. Ja, hus!! Skitcoolt att parkera bilen i värsta svenssonidyllen och ja, "där bor dom", liksom =) Det blev en lång bilresa för mig och Pontus, 120 mil allt som allt men det fick det vara värt! Vi kom till Lidköping på lördag vid 13.30 åkte hem på söndag vid 13.30. 24 timmars skratt och babbel alltså! Och mat givetvis, inget har ju förändrats på den punkten....Haha, vi hade lätt kunnat tagit en master i fika/äta =)

    
   
1. Gemensam lunch 2. Pontus o Helena 3. Stina o Linn 4. Jossan o Åsa
5. Linn o Linda 6. Jag och Pontus 7. Gemensam frukost 8. Vänern

 
1. Paus vid världens största (!) dalahäst på vägen hem
2. Kan någon hjälpa Juan?

Tack Linda, Dennis, Pontus, Stina, Jossan, Helena, Åsa, Linn, Mille för en kul helg!