lina lindström och livet

Jag har tagit som vana att gå upp kring 8-8.30 under semstern, för att verkligen utnyttja de ev fina dagarna och för att jag bara brukar drömma massa sjuka saker om jag sover längre än så. Men idag sov jag till 10.00, och jag sov hur skönt som helst! Eller, alltså så skönt man kan sova då man är gravid i v. 36, haha. Jag kan inte ligga rakt på rygg och inte på mage så jag vänder mig väl från sida till sida minst tio gånger/natt för att undvika "sockerdricka" i krppen eller liggsår. Har dock kommit på en till sovställning som funkar någorlunda; att ligga på rygg med en kudde under ena sidan av ryggen, så att man ligger lite "tippad" åt ett håll. Det är ganska skönt. Att ligga helt på rygg, som är min favorit annars, är sjukt obehagligt. Kan inte ens läsa så, bara om jag har knäna högt uppdragna. Det känns som om magen och bröskorgen pressas ner mot bebisen och mot alla möjliga invärets organ så allt känns tungt och det blir svårt att andas normalt. Så då kan man ju kanske låta bli det, haha.

Egentligen skulle jag packa lite nu på förmiddagen....Hm, kanske därför jag sov så skönt, för att jag undermedvetet visste att jag inte skulle hinna det om jag sov länge...och bloggade istället? Haha. Jaja, men vi ska iaf packa seriöst hela eftermiddagen och kvällen. Ska nog ta bokhyllan och våra egna garderober iaf. Måste hem till mamma och pappa bara och fixa säckar för det blir nog en hel del som ska till UFF-lådan. Skönt att rensa! Fast jag hatar verkligen att packa ner, att packa upp är ju däremot jättekul! Att få placera ut allt och ha ordning, iaf några veckor framåt. Men jag behöver ju bara packa ner i två veckor till för sen flyttar vi ju och då är det bara uppackning kvar sen. Shit, 2,5 veckor kvar i Sundsvall! Det var ju jättelängesen vi flyttade härifrån sist, då vi drog till Jönköping 2003. Och då hade vi ingen bebis i magen....Men det känns fortfarande väldigt bra allting! Jag ser fram emot att få vara i fred mycket med Pyret och att få bekanta mig med byn i egen takt. Men visst kommer vi sakna alla. Jag kommer ju sakna mamma och pappa, och syskonen med familjer, så sjukt mycket! Oj oj, tur att vi flyttar mot hösten iaf och inte mot våren för jag skulle bli så sjukt avis på allt roligt vi gör tillsammans på sommaren om jag inte fått varit med!

Om två timmar ska jag till MVC. Snälla Pyret, ligg rätt nu! Rapport kommer ikväll!

Men det har varit en riktigt bra helg! I fredags så var jag och Pontus med mamma och pappa på Vindem, Alnö och åt en mycket god och trevlig middag. Vi satt dock inne då det var lite kallt, så det tog lite udden av stället men det var lika kul för det! Sånt kommer jag verkligen att sakna då vi flyttar; att få "vuxenumgås" med mina föräldrar. Fast iofs så är ju de dagarna över ändå då Pyret kommer, haha. Förstå mig rätt; barn är hur kul och charmiga som helst men ibland vill man bara umgås som vuxna. Då barn är med tar de ju automatiskt över allting och allt fokus hamnar på dom så några vuxensamtal blir det ju sällan då. Nej, Pyret får nog snällt lära sig att mamma och pappa ibland vill vara själva och då får han eller hon vara med en barnvakt. Något vi sagt är att då Pyret blir så pass gammal att det finns en ungefärlig sovtid kring 19 så ska vi försöka äta middag själva efter det. För att få lite vuxentid liksom, tror att det är jätteviktigt.

Hur som helst...Igår var det ju grillfest hos Adrian och Karro och det var lika trevligt som vanligt. Det var tredje året i rad som det hölls en sådan fest och även om det nog var lite mindre folk än vanligt så var det väldans kul. Alla grillade tillsammans och Adrian och Karro hade gjort iordning massa goda tillbehör som t ex bulgursallad med kronärtskocka och soltorkade tomater, nybakad foccacia och halloumiost - yummie! Jag och Pontus lyxade rejält och grillade 0,97 kg tournedo av oxfilé. Haha, vi hade fått den av min chef Ankis man Kjell som jobbar med mat och dryck för restauranger, så den var skivad och klar i lyxigt stora restaurangbitar. Pontus ville dock piffa till det lite extra så trots min skepsis så knöt han bitarna med hampasnöre, för att behålla höjden. Och visst, så här i efterhand var det nog värt det. De blev supergoda och superhöga! =) Alla var sjukt imponerade så rätt mycket "smakades bort" men vi hade ju nästan ett kilo så vi blev mätta ändå. Det märks att vi är rätt gamla nu för kvällen var lugn och harmonisk, men visst drack folk och hade kul och dansade i vardagsrummet till the Cure etc men alla var ändå sansade och "vuxna", haha. Runt 00.00 var det dags för alla att dra på krogen men vi var inte sugna så vi skjutsade ner så många vi kunde ta i bilen och sen åkte vi hem, skönt.

Idag har vi varit i torpet och klippt gräs, Pontus alltså. Jag har läst och bara softat. Men jag fick det för min fantastiske pojkvän så då ska man ju ta chansen ju! =) Efter torpet åkte vi hem i cirka en kvart och fräschade upp oss innan vi for till mamma och pappa för att äta middag. Marcus, Maria, Tuva och Nora åt också för de skulle hämta Dessie som mamma och pappa varit hundvakt åt i helgen. De bjöd på jättegod mat; wokad kyckling och grönsaker med Uncle Bens ananassås-grejs i pitabröd (de fick idén av Bia och Sara då Sara fyllde år) och så rabarberpaj och jordgubbar till efterrätt. Är sjukt mätt nu, men belåten!

Nu ska jag nog lägga mig och läsa. Håller på med Anna Janssons "Drömmar ur snö". Otäck men väldigt bra!

Stort grattis till Hence och Emelie som igår fick en dotter!

I en del böcker så uppmuntras man som blivande föräldrar att skriva ett s.k förlossningsbrev till den personal som kommer att ta hand om er på dagen d. De tre (semestertider) barnmorskor vi haft har än så länge inte nämnt något om detta men jag har iaf skrivit ett brev. Det kändes väldigt bra att överhuvudtaget skriva det, att formulera mina förväntningar så konkret. Jag är inte alls rädd inför förlossningen. Detta om nu Pyret behaga ligga rätt....Mer om det efter onsdag! Men om det nu blir en vanlig förlossning så känner jag mig mest laddad och otroligt förväntansfull. Som en elitdrottare som väntar på sitt livs tävling, typ. Haha, jag har ju aldrig idrottat organiserat i hela mitt liv så vad vet jag om det? Ja, men så här i OS-tider så snappar man väl upp en del av vad stjärnorna säger om mental uppladdning etc. Jag är inte alls orolig för smärtan eller överhuvudtaget för min egen skull. Om jag känner några sting av oro ibland så är det för bebisens skull, att något skulle hände den. Men som sagt, mest av allt är jag bara tokladdad och sååå nyfiken på vem Pyret är! Idag är det v 35+1. Kom snart till mamma och pappa lillhjärtat! 

Brev till barnmorskan samt övrig personal

I detta brev önskar jag framföra önskemål och förväntningar jag har kring min förlossning. Jag är inte rädd för förlossningen utan ser den som ett mål på en 40 veckors lång resa, och som en start på en livslång sådan.

Förberedelser

Om allt gått enligt planerna så har jag rest 22 mil från Funäsdalen till förlossningsavdelningen på Östersunds sjukhus. I och med det är den bit jag i förväg varit mest nervös inför över. Då jag rest långt önskar jag att få komma in och inte bli avvisad från sjukhuset. Om ni dock bedömer att jag fortfarande befinner mig i latensfasen eller tidigt i den aktiva fasen och att det därmed dröjer innan "det verkligen sätter igång", så har vi möjlighet att åka hem till Pontus (pappans) föräldrar, som bor i centrala Östersund. Men helst vill jag stanna på sjukhuset. Jag önskar inget lavemang om ni inte finner det nödvändigt.

Jag känner mig trygg inför uppgiften att föda och jag känner ett stort stöd hos Pontus. Det är viktigt att all personal informerar mig och honom om allt som händer. Vi känner varandra utan och innan och han är den som kan "tolka" åt båda håll om jag får svårt att koncentrera mig eller dylikt.

Personalen

Då jag känner mig trygg och säker inför förlossningen vill jag inte bli "daltad" med. Jag önskar en stark och drivande barnmorska som snarare ger order än tips. Jag vill vara delaktig i alla led av förlossningen så det är viktigt att jag informeras kontinuerligt och grundligt. Daltning och bekräftelse är inte samma sak; bekräftelse och beröm tar jag gärna emot, såklart! Det är helt ok om barnmorskekandidater etc. önskar delta i rummet.

Ställningar

Jag vill bli uppmuntrad att röra på mig i den mån det är möjligt; promenera i korridoren med en gåstol t ex. Jag önskar också variera förlossningsställning i den tur de passar i förlossningsarbetet. Den ställning jag känner minst för är liggandes på rygg, även om det kanske kan vara skönt att vila sig så en stund, kanske då liggandes mer på sidan Att stå på knä hängandes över en saccosäck eller sängkarmen, att stå hängandes över en gåstol eller att stödja mig på Pontus samt att stå på alla fyra är de ställningar som spontant, och på förhand, känns bäst.

Smärtlindring

Jag tror mig ha en hög smärttröskel och jag tror också att jag förstått att förlossningssmärtan inte är av ondo utan en naturlig del av något gott. Därför önskar jag, i alla fall försöka, föda utan medicinsk smärtlindring. Att vara i rörelse, att få duscha eller bada, massage och lustgas är vad jag nu, i förhand, önskar som smärtlindring. En ytterligare anledning till att jag ställer mig skeptisk till medicinsk smärtlindring som t ex stand-up bedövning eller PCB bedövning är att jag fått information om att det kan göra att värkarna avtar och att man inte längre känner av förlossningsarbetet på ett optimalt sätt. Dessutom har jag läst att det i vissa fall kan påverka barnets hjärtverksamhet och det skrämmer mig lite. Om jag trots allt skulle behöva medicinsk smärtlindring av något slag är det av yttersta vikt att jag och Pontus informeras om vad som görs och varför.

Eventuella komplikationer

Om barnet ligger i säte önskar jag bli informerad om detta i ett tidigt skede och att då diskutera olika valmöjligheter. Att föda fram ett barn i sätesbjudning känns spontant inte bra, utan då föredrar jag kejsarsnitt. Detta framför allt om ni bedömer en förlossning i säte som farligt för barnet, att det skulle ta för lång tid och att barnet kan drabbas av syrebrist eller liknande. Detta gäller även andra komplikationer.  Överlag är min oro för barnet större än för mig själv.

Då var det alltså färdigjobbat för ett år framöver. Haha, känns jättekonstigt men jättekul förstås! Första veckan nu tänker jag bara ta det lugnt och förhoppningsvis,om vädret tillåter, bada med mamma och pappa som också har semester nu. Duktiga Baby jobbar ju precis hela tiden fram tills vi flyttar. Han slutar på Posten den 1:a aug, vi flyttar den 2:a och han börjar som lärare den 3:e. Hua, hoppas han inte tar ut sig. Vädret ha svängt igen, precis lagom till semestern förstås. Från att ha varit kanonfint ons, tors, fre så är det nu grått och det har regnat lite på morgonen. Vill ju ha sol!! Och nej, det är inte alls så jobbigt att vara gravid då det är soligt och fint. Sol är alltid bra. Förra sommaren hade jag ju också fem veckor semester och av dem var det åtta riktiga "badväder-dagar", fy, vill inte ha en repris av det.

I eftermiddag ska vi till Matfors och Sara och Bia för att fira Saras 27-årsdag och också att hon fått jobb som butikschef på Bianco. Grattis! Det blir lättare mat och fika, en perfekt uppladdnng inför Gatufesten som jag och Pontus ska på ikväll. Vi ska se Håkan Hellström och Hellacopters. De spelar 20 resp 22 så det är ju kanon! Då kan vi ju vara hemma redan vid 00 om vi blir trötta. Eller, haha, om jag blir trött =) Det märks faktiskt att det inte är så lång tid kvar nu (cirka sex veckor) för jag är väldigt svälld kring fötter, smalben och händer och kanske också lite i ansiktet. Det senare har folk påpekat ett tag men jag och Pontus har inte trott det men jo, nu är det nog så. Jag har ont i fötterna och händerna på morgonen men sen släpper det iaf, även om svullnaden sitter kvar. Jag kan nu variera mig mellan två par skor; mammas gamla jobbarskor och mammas något nyare jobbarskor. Haha, alltså fotriktiga sandaler. De är helt ok och jag är jätteglad att mamma gett mig dom men visst vore det kul att kunna ha något annat men det är omöjligt. Jag blev jätteglad för någon dag sedan då Pontus plockat fram sina flipflops han köpte i Thailand. Men sånna har ju jag med, tänkte jag. Dom kan jag ju ha, de är ju ganska fina! Jag hämtade skorna, men nej. Inte en chans att jag ens fick in halva foten i dem. Jaha ja. Jag kan iofs också ha mina knallgula foppatofflor som jag jobbat i (varierat med ett par bättre, stabilare sandaler) men de är ju så fula och gula och dessutom så blir foten alldeles gropig då hunden trycks upp i hålen. Haha, och ja, de här skorna är normalt sett väldigt rymliga. Men men, sex veckor kvar som sagt och då det här är mitt största bekymmer så ska jag väl inte klaga.

Eller, jag kanske har ett större bekymmer. För någon vecka sedan då vi var på MVC så nämde barnmorksan att bebisen kanske låg i sätesbjudning men att det inte spelade någon roll då för den kunde fortfarande rotera i magen. Dock var jag nu i veckan igen och de kunde fortfarande inte avgöra om den låg rätt eller i säte. Delvis därför, men också för att det är så kort tid kvar, bokade hon in en tid igen redan om 1,5 vecka för att de då ska kolla om de kan avgöra hur den ligger. Kan de inte det så blir det ultraljud och OM den ligger i säte så bir det alltså planerat kejsarsnitt. Hur känns det då? Ja, bättre kejsarsnitt än att föda en bebis i säte såklart. Men det vore väldigt tråkigt om det skulle bli så för jag tror att jag skulle klara en vanlig förlossning så himla bra. Jag och Pontus har pratat mycket om det senaste tiden och vi är väldigt överens om hur vi vill ha det och så. Det känns lite som att jag skulle bli snuvad på en väldigt stor upplevelse, om det skulle bli snitt. Men som sagt, inget är säkert än och hur det än blir så blir det säkert jättebra. Frågan är bara när ett ev snitt skulle bli? Vad jag förstår så tar man väl ut bebisen lite tidigare för att inte riskera att "vanliga" förlossningen startar? Kanske kring v. 38 eller så? Det är ju precis då vi ska flytta. Är det bättre att då göra det här hemma, för att garantera att det hinns med innan kroppen sätters igång ändå, eller väntar man iaf tills kanske v. 39-40 och då alltså i Östersund? De frågorna får jag ju såklart svar på snart OM det visar sig att det är aktuellt.

Igår hade vi middag här med Jennie, Rille, lilla Wilma och Elin och Fredde. Vi hade verkligen jättetrevligt! Vi bjöd på "indonesisk älggryta", haha. Orginalreceptet är med kyckling men efter diverse felplaneringar så bev det med älg och det var supergott! Köttet var en fransyska som Pontus lät koka 1,5 timme innan vi blandade ner det med det indonesiska så att säga; massa äkta vispgrädde, chutney, sambal olek, curry, gurkmeja och paprika. Allt lades i en långpanna som sedan fick vara i ugnen cirka 20 min för att gotta ihop sig. Till grytan serverade vi pasta, bröd och sallad. Mycket gott och uppskattat. Till efterrätt åt vi svenska jordgubbar och glass. Finns det egentligen någon annan dessert den här tiden på året? Förutom att äta blev det massa surr och lite dricka innan de åkte hem kring 00.00. Det blev givetvis ganska mycket bebisprat eftersom jag ju är gravid och att Wilma bara är 3 månader. Jennie och Rille gav lite småtips och delade roliga förlossningsberättelser med oss, bland annat om en rispåse, haha. Wilma fick även äran att inviga Pyrets Tummenfilt men den var lite för varm, det var ju 20 grader ute och säkert 25 i lägenheten så att ligga på supertjockt plysch var inte så roligt.

Oj, nu är klockan halv ett! Vi måste åka mot Matfors om typ två timmar och varken jag eller Pontus har duschat eller ens borstat tänderna. Japp, jag njuter av sånt nu sista tiden innan Pyret kommer! ;0) Men det är nog dags att sätta fart nu!