lina lindström och livet

Två underbara veckor på Koh Chang, Thailand, slutade inte lika trevligt skulle det visa sig. Jag har salmonella. Jaha, så var det med det. Jag har inte haft några som helst symptom (ont i magen, kräkts, diarré...) utan mått precis som vanligt - det vill säga jättebra! Men eftersom jag hanterar livsmedel i mitt arbete så tog jag ett test och var inte i köket de två dagar jag väntade på svaret. Trodde dock jag skulle svimma då de ringde och sa att det var positivt, what?! Detta innebär att jag är avstängd från mitt arbete, alltså inte "vanligt" sjukskriven egentligen. Då man har en "samhällsfarlig" smitta (haha, känner mig lite lätt spetälsk), så går försäkringskassan in och betalar från dag ett, arbetsgivaren slipper alltså. Detta för att jag ju egentligen är arbetsför, inte sjuk i ordets rätta mening alltså.

Det här är första gången jag behövt hjälp av sjukvård och FK och let me tell you, det är inte helt lätt. Läkaren som jag gick till visste mindre om salmonella än jag visste (hej, Internet!) och var inte alls intresserad av att hjälpa mig med allmänna råd och hur jag skulle gå till väga på FK. Han lotsade in mig till några sköterskor som ju visserligen visade lite mer intresse men som inte heller var säkra på i stort sett något. Jag fick fråga och föra på tal när jag skulle ta nästa test, hur många jag behövde lämna negativa, om jag skulle ha med mig ett speciellt sjukintyg till FK etc. Jag frågade såklart om graviditeten med, men fostret påverkades inte, trodde de. Åh, gud va de var veliga! Men jag har iaf läst på massa seriösa läkarsajter på nätet (med referenslistor etc) och det enda som kan störa fostret är om man inte får behålla maten, då blir ju näringsupptaget sämre. Samt att man inte bör behandla med antibiotika. Det första gäller ju definitivt inte mig (gravid=förstoppning, salmonella eller inte) och man behandlar nästan aldrig salmonella med antibiotika, så inte heller i mitt fall. Så bebben vet inget om detta, skönt!

På FK visade det sig iaf att läkaren gett mig fel sjukintyg, eller ok här kan jag ta lite ansvar. Då han sa att det inte behövdes något intyg 1:a veckorna så sa jag jo, det gör det. Det hade jag nämligen fått berättat för mig av en mycket kompetent och gullig tjej på konoret på jobbet, som pratat med FK samma timme jag ingde och sjukanmälde mig. Detta pga att FK ska betala från dag ett, eftersom jag ska ha smittbärarpenning, inte sjukpenning. Nja, sa läkaren och tog mig i hand och gick. Eh, ok. Så jag gick hem men gick sedan tillbaka till för att påpeka än en gång att jag behöde ett visst intyg. Ok, sa de hämta det imorgon. Och där gjorde jag fel. För igår morse kom ett sjukintyg i brevlådan, där det stod att det funkade som underlag för sjukpenning enl. smittskyddslagen. Great, tänkte jag och Pontus och åke till FK. Men där visade det sig såklart att det var fel. Förmodligen var det där intyget det 1:a han skrev och redan hunnit skicka innan jag gick dit igen. Så, det ligger säkert ett korrekt intyg och väntar på mig, ska hämta det idag. Men på FK sa de att det inte behövdes, utan jag fick skriva en lapp till det felande inyget och sen skulle en handläggare höra av sig. Ok....Men jag hämtar intyget ändå så har jag det utifall det blir någon diksussion.

Ja, så var det med det. Jag är avstängd minst en månad från jobbet om det inte finns andra arbetsuppgifter för mig. Suck.