lina lindström och livet

Idag har (för ovanlighetens skull) Mirabelle varit lite gnällig. Vet inte om det beror på att jag inte orkade gå ut på hela dagen, vilket inneburit att hon inte sovit ute något... Men hon har sovit inne, så det är nog inte det att hon är trött. Kanske beror det bara på att hon är en helt normal bebis som har sina bättre och sämre dagar helt enkelt? Då Pontus kom hem stod jag med henne i bärselen och lagade fisksoppa och sjöng Trollmor för en växelvis tyst eller gnällande bebis och tror ni inte att hon avfyrar världens leende då hon får komma till Pontus? Skitunge! ;0) Jag kan iaf laga färdigt maten och vi får också äta hyfsat i fred då hon är ganska nöjd i babysittern. Efter middagen fick hon ersätttning och nu sover hon lungt på Pontus arm medan han "ser i kapp" de SATC-avsnitten jag sett nu under dagen. Ska joina dem snart jag med! Älskar att vi har boxen! Fick den av Pontus då jag fyllde 25 i somras och har nog sett hela boxen iaf tre gånger sen dess!

Blev jätterädd idag, på riktigt. Vi hade legat och sovit en timme i storsängen jag och Bella då hon vaknar och jag ammar henne. Helt plötsligt slutar hon äta och börjar stortjuta. Låter ledsen som om hon hade ont. Jag far upp ur sängen och lyfter henne, helt övertygad om att jag (på något helt omöjligt vis) lagt mig på en arm eller ett finger som brutits eller iaf gått ur led. Så ledsen var hon! Hon gråter fast jag lyfter upp henne och jag hinner tänka att jag måste ringa Pontus och gå ner till grannarna och låna en bil eller att de får skjutsa mig till vårdcentralen. Men innan jag gör något sånt bär jag henne till skötbordet för att undersöka henne. Och sekunden som jag lägger ner henne slutar hon skrika och bara tittar på mig med sina stora, vackra, blå ögon. "Vad gör du mamma, varför ser du så uppjagad ut?". Lättnad! Undersökte ändå hela ungen, naken. Drog i alla fingrar och tår och klämde och kände, haha.

Nu ska jag också se SATC med min fina familj!