Att bli vuxen

Jag och Pontus har länge pratat om att åka till USA och bila men också vara i t ex New York några dagar utan bil, under samma semester. Den planen höll vi fast vid även efter det att Bella kom till oss. Vi tänkte åka nu i sommar (09) och vara borta cirka två veckor. Visst blev planerna lite svårare genom flytten hit (vill vi spendera två veckor borta från våra familjer då vi är lediga etc...) men det skulle gå tänkte vi. Men. Då bilen behövde lagas nu, det gick till slut på nästan 7000 kr, så började vi fundera lite. Vi har (hade) ganska mycket sparpengar och de hade vi tänkt göra av med på USA-resan, rubb och stubb, om vi inte hade lyckats spara ihop jättemycket så det blev lite över. Hur man kan spara ihop jättemycket pengar då en är föräldraledig från ett ganska lågavlönat jobb kan man ju fråga sig men det är lite vår stil. Alltså stilen "det löser sig ju alltid". Det hat varit en hemskt kul inställning och inneburit många trevliga resor och andra nöjen men nu har vi kommit till den insikten att man kanske inte kan ha "det löser sig ju alltid"-attityden då man är en familj? Vi är ju inte bara två vuxna det ska lösa sig för längre utan vi ansvar ju fullt ut för Mirabelle med. Vad händer om vi bränner alla pengar på en semester och sen visar det sig att hon behöver något, vad som helst kan ju hända, som kostar massa? Ska vi då ringa hem till våra föräldrar? Nej, nu är ju vi föräldrar. Vi ska fixa åt Bella i första hand, och inte våra föräldrar till oss. Jag vet inte vad vi tänker oss riktigt skulle kunna hända Bella som kräver pengar, vi har ju givetvis en barnförsäkring, men det känns som om vad som helst kan inträffa med barn, som sagt. Eller så händer det oss som familj något, bilen är ju ett slående exempel. Hade det här hänt då vi nyss varit i USA så hade vi nog inte kunnat betala allt. Hur ansvarsfullt hade det varit?

Tro nu inte att jag och Pontus inte har något ekonomsikt sinne alls, det har vi såklart, men sparpengar har alltid förbrukats för att sedan börja sparas igen till något roligt projekt. Om man har familj så ska man nog spara för att ha en buffert helt enkelt.

Så det blir nog kanske ingen USA-resa ändå. Men vi kommer givetvis att ha en fantastisk kommande sommar iaf. Till att börja med kommer vi att ha en helt bedårande blivande 1-åring och varandra att njuta av. Sen så har mamma och pappa redan bokat ett hus en vecka vid havet utanför Sundsvall där vi är hemskt välkomna att spendera några dagar. Vi funderat också på att kanske åka till STHLM på en liten minisemester. Pontus vill ta en liiiten omväg, haha. Det vill säga åka inlandet norrut till finska gränsen, korsa där och ner till Vasa eller Helsingfors för att därifrån ta båten till Stockholm. Typiskt Pontus-idé. Vi får se, men som sagt något kul blir det garanterat! Och USA finns ju kvar. Även om den låga dollarkursen inte kommer göra det. Tyvärr.

Men så är det att vara vuxen!


Kommentarer
Postat av: Maria

Det verkar vara ett klokt resonemang - att inte bränna allt på en semesterresa vill säga. En buffert är ju onekligen en nödvändighet, mycket kan ju hända som sagt. Om inte annat så lär det behövas om ni nångång köper hus eller lägenhet. Och det går bara mer och mer pengar på barnen ju större de blir ;)

Hoppas ni får en härlig helg, ser ju ut att kunna bli kanonväder, både här och hos er!

2008-09-19 @ 15:16:20
Postat av: Mille

Howdy,

En liten "permanent" buffert är nog bra när man har mer än sig själv att ansvara för. Klokt resonemang. Barn är dyrt, och man vet ju inte vad för oförutsedda kostnader det kan tänkas dyka upp på vägen. Ni kommer säkert få er resa till USA lite längre fram. =)



Ni är ju bara i inledningen av ert familjeliv nu och efter ett tag kanske det finns en liten ständig buffert alá "om nåt skulle hända Bella" och en som av karaktär som den haft innan där ni sparar för något roligt. Tar ju tid att bygga upp detta, men nog kommer ni iväg på den där resan. Tålamod. =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback