lina lindström och livet

Känner en annalkande träningsvärk i benen. Den tillförskaffades idag då jag, Pontus och Mirabelle var ute på en fjällvandring i miniformat, fjällpromenad kan man väl säga. Fast iofs var den inte så mini. Vi gick i cirka tre timmar och såg massa fina fjäll och krokiga små fjällbjörkar. Då det blåste ganska mycket på toppen av fjället så fikade i en raststuga istället föt utomhus. Mysigt att få komma in även om det nästan är lika kallt i dem som det är ute! Men man slipper vinden iaf.

Det var kallt då vi började åka, någon minusgrad sådär. Inte läge för ett dopp precis...


Alldeles vid starten, solen hade kommit fram och det bådade för en finfin tur, som det ju också blev!


De röda älgarna är ledmarkeringar för "Guldturerna". Is i vattenpölarna långt in på förmiddagen.


Bella var välklädd med body, brallor, tjocksockar, adidas fleece-ställ, mössa och fleeceoverall. Och en varm pappa förstås!


Som ett vykort.


Pontus klär på sig medan Bella väntar tålmodigt på bänken. Stugan vi fikade i.



Jag mitt i naturen. Här bor vi, helt fantastiskt!


Så var det dags att gå hem...


Dimma och snö.

Innan turen var ju Mirabelle hos läkaren. Allt såg jättebra ut och hon väger nu 5400, vägde 5270 för sex dagar sedan. Hon växer och växer och vi tycker hon blir sötare och "roligare" för varje dag! Läkaren däremot var varken söt eller rolig... Nej, så får man inte säga men både jag och Pontus tyckte h*n var väldigt torr och besatte noll social kompetens. H*n tog oss inte ens i hand och presenterade sig t.ex. Sen så sa h*n, konstanterande, "Jaha, vem av mamma och pappa röker?". Jag och Pontus blev ju såklart jätteförvånade och sa att ingen av oss ju gör det. Då sa h*n att det nog var någon som rökte nära en ventilationstrumma, men h*n bad inte om ursäkt. Sen då Pontus gullade med Mirabelle och kallade henne Bella, som han alltid gör, så sa h*n att det var slöseri på ett sådant vackert namn. Ja, det var väl iofs kanske ganska snällt sagt, men Pontus får väl kalla sin egen dotter vad han vill? Dessutom så sa h*n att någon släkting, som hade hetat Bella, hade avskytt namnet då det var ett ko-namn. Ja, det låter säkert väldigt trivialt, men det kändes trist att h*n var som h*n var...Jaja, ungen är iaf frisk och välmående och det är ju huvudsaken!

Nu är det mindre än två timmar kvar till Desperate Housewives! Jag och Pontus har laddat med smågodis och glass! ;0)

Håller med er, lät faktiskt som en riktigt otrevlig läkare i mina öron! Hoppas ni kan få en annan nästa gång...

Kul att läsa om era utflykter förresten, kikar in här nästan varje dag =)

Otroligt fina bilder!! Förundas över hur hurtig och pigg du är så snabbt efter förlossningen =)! Men med all den vackra naturen är det väl svårt att låta bli.



Vilken oproffsig läkare! Verkligen otrevlig =(.

ja du vad ska jag säga. Läkaren som jag är helt övertygad om att vi också hade är ju helt slut i huvudet. Men just nu är h*n den enda.

ses i morgon då på kyrkis=)



vackra bilder

ÅH SÅ VACKERT!!! Här sitter jag mitt i sthlm och har det gott, men saknar skogen och naturen.



Och det lät inte kul alls med den läkaren! Man säger inte såna saker. Ni kan be att inte behöva träffa honom eller henne igen. Såna krav får man ställa på vården, förutsatt att det finns någon annan läkare. Och gör det inte det, KLAGA!



Ha det gott!

/ANNA

Säger som tidigare, med risk för att vara tjatig, fantastiskt härliga bilder. Vilken natur! Måste få komma till er.



Angående besöket hos läkaren. Det är för sorgligt. Och inte en engångsföreteelse, tyvärr. De få gånger jag haft anledning att besöka vården har jag nog drabbats av de rötägg som finns inom vården. Bara att beklaga. Tur för er att det "bara var ord" dock, och inget som låg till grund för felaktig bedömning och förvärrande av "stadiet" ifråga. Men trist. Tur det finns goa människor även där, nånstans. =)



Kram

Vilken läkare!!!!ush.

Vilken otrolig vandring, så underbart fint.