lina lindström och livet

Trötta och med ömmande axlar, vrister, hälsenor och skulderblad är vi då hemma igen efter tre dagar på fjället. Det var underbart och vi är så stolta över våran underbara dotter! Vi var alltså ute från onsdag kl 10.00 till idag, fredag kl 16.00, och Mirabelle har gnällt totalt kanske 30 min, varav merparten av detta gnäll skedde i bilen på vägen dit och hem. Annars så har hon verkligen bara gillat läget. Hon har sovit eller småpratat och tittat på omgivningen då hon suttit i bärryggsäcken, ätit allt hon bjudits med glädje; välling, burkmat, frystorkat, tortellini, smörgås med mjukost, russin etc..., hon har sovit gott båda nätterna, hela nätterna, hon har varit nöjd med att leka i ett tält utan leksaker (eller med massa leksaker om man räknar ficklampor, toapapper och kortlekar som lekaker förstås), hon har inte klagat mer än hemma då vi bytt blöja fast det skett i tält, på kalfjäll och på Helagsstationen i en soffa, hon har skrattat och busat, lärt sig stå själv i flera sekunder, varit ute i blåst och regn utan att klaga....Ja, Marie Mirabelle; mamma och pappa är så stolta över dig!

Och jo, vi är lite stolta över oss själva med. Vi bar ju alltså dryga 20 kilo vardera i totalt 3,5 mil. Det är nästan 1/3 av min vikt så jag är faktiskt imponerad över oss båda, men kanske mest över mig själv, hihi! Sist vi gick en övernattningstur så bar jag 14 kilo så jag har alltså avancerat, mer eller mindre frivilligt. Sist bar vi ju inte direkt oanvända och använda blöjor, burkmat, extrakläder till en tredje person etc. Men det är fantastiskt att vi iaf kunde vara ute så här trots att vi nu är föräldrar.

Nu sover Bella och vi ska snart äta grillat kött och dricka vin. Lär ju somna efter ett halvt glas ;0)