Jänta å ja'

Idag har jag och Lill-Choppa varit ensamma nästan hela dagen. Eller jag roffade åt mig en sovmorgon imorse och sov 1,5 timme längre än Pontus och Mirabelle (har sovit oroligt några nätter och var så trött) men efter det har det nästan bara varit hon och jag vilket har varit jättekul faktiskt! Pontus började kl 14 men han passade på att göra sånt som han inte kan då bara han och Mirabelle är hemma; klippa gräset, fixa med bilen (och ja, han hade god hjälp) och sånt. Så även om han var hemma så sågs vi alltså inte.

Mirabelle höll ut med första luren ganska länge så hon åt faktiskt lunch innan hon sov, vilket hon normalt inte gör. Efter maten gick vi en långprommis bort till korgliften på berget. Typ 100 meter innan liften var hon så trött så hon höll på att somna sittande men då hon fick syn på korgarna reste hon sig nästan i vagnen, pekade och sa "dä, dä, dä!". Då jag inte lyfte upp henne blev hon ledsen, hon ville nog åka =) Jag behövde iaf bara gå bortom synhåll från liften så somnade hon. Sen sov hon ute i 1,5 timme medan jag läste tidningen brevid. Solen sken men det var verkligen kyligt i luften! Ni kan ju se "ovanpå" bloggens startsida vad vi har för temperaturer, typ tio grader! Solen värmer inte ens! Men det är ändå ganska härligt med den friska höstluften, så länge det inte regnar.

Efter hon sovit så gosade hon länge i min famn i soffan. Verkligen höll armarna runt halsen på mig, åh vilken känsla! Då Pontus sa hejdå innan han åkte till jobbet sa han att det såg ut som om hon njöt av att ha mig hemma och för sig själv, hihi. Kanske, Bella-gos-Bebis!

Efter goset var hon bussugen så hon började genast klättra upp och ner i den miniskinnfotölj hon fick i födelsedagspresent av mina föräldrar (superfin och den mactchar såklart våra möbler perfekt, hihi!) något som är mer eller mindre livsfarligt men såklart superkul. Vi vill inte hidra henne från att upptäcka och utvecklas heller så vi sitter alldels brevid då hon håller på och lämnar vi rummet sätter vi upp fotöljen på bordet. Men det är väl bara en tidsfråga innan hon klättrar på något annat...Jag lessnade iaf lite på leken efter en stund och kom då att tänka på min svärmor, alltså Pontus mamma. Hon har alltid haft som motto då det gäller sina barn, alltså Pontus och hans lillasyster, att aldrig säga nej bara för att säga nej. Om de ville ha picknick i vardagsrummet kl 22 på kvällen och det var helg så fick de det, om de ville baka chokladbollar med fem kompisar i köket så fick de det osv. Alltså inte säga nej bara för att det blir stökigt, stimmigt eller så. Så vill jag också bli och med det i tankarna ordnade jag ett minivattenland i köket. Ja, Bella kan ju inte direkt be om att få göra saker men jag vet att hon älskar att hålla på med vatten, att stoppa saker i vattenfyllda bunkar etc (började med att hon stoppade nappen i mitt vattenglas på café) så jag la ut ett stort badlakan på köksgolvet,  fyllde tre plastbunkar med lite ljummet vatten och la ut vispar och plastleksaker. Sen klädde jag av henne naken och satte henne i mitten. Total succé! =) En jätteenkel sak men som vissa ändå kanske inte "orkar" för att det blir blött överallt och man måste torka golvet och hänga upp handduken sen. Och ja, det blev blött överallt men det var så värt det! Bella var totalt fokuserad och glad i säkert 20-30 minuter och det är länge för en 1-åring.

På eftermiddagen trodde jag att hon antingen skulle sova en kort lur eller inte alls då hon sov ganska länge ganska sent på förmiddagen men oj vad fel jag hade. Både Bella och undertecknad sov 1,5 timme i soffan mellan 15.30-17.00, haha! Men det var mysigt så det faktum att hon inte somnade förrän efter 21 nu ikväll fick ändå vara värt det. Vem vet, kanske sover hon lite längre imorgonbitti? Vi hade iaf mysigt nu på kvällen med. Efter monsterluren i soffan kände jag ett behov av att vara ute och då jag förstod att hon skulle vara vaken några timmar till så ville jag hitta på något för att fördriva tiden lite. Så vi gick en promenad till Risnäset som är på andra sidan byn typ. Det är ett dagis där så det finns lekpark med gungor och så och eftersom klockan var efter 18 då vi kom var det fritt fram att leka! Hon var dock inte så där superimponerad men hon gungade iaf lite, grävde lite i sanden, fingrade på gunghästarna men sen fick det vara bra. Då vi hade halva vägen hem kvar började hon grina i vagnen och sträckte sig mot mig. Men jag orkar verkligen inte bära henne och dra vagnen samtidigt, speciellt inte då det är uppför nästan halva vägen hem. Så hon fick hålla ut trots att grinet blev ledsnare och ledsnare. Väl hemma blev det dock bra igen så fort hon kommit ur vagnen och ytterkläderna, skönt. Vi är ju ytterst ovana vid att hon är ledsen så där utan synbar anledning.

Efter en stund dushade jag henne och det tycker hon såklart är kul då det ju handlar om vatten =) Även då fick hon ha med sig bunkarna in så hon satt nog i duschkabinen typ 15 min iaf. Som tur var så var torktumlaren på så det vare varmt och gosigt där inne. Sen blev det bus i pyjamas och tillsist välling och en tung insomning i famnen innan jag bar henne till sin säng. Jodå, vi ska ta upp det där med läsa godnattsaga i sängen och sitta med henne tills hon somnar själv där i igen, men inte nu. Det här funkar nu och hon sover 9 av 10 nätter hela natten ca 11 timmar i sin egen säng så vi har inget att klaga på.

Ja, så kan en mor- och dotterdag Helt fantastisk!



Jag och Mirabelle i april i år

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback