lina lindström och livet

Kring 7.30 i lördagsmorse lämnade vi Funäs och åkte mot Östersund. Vi hade ju läst och hört varningarna om hårt väder och dåligt väglag men det var inte så illa som vi trott. Det tog ungefär tre timmar, vilket iofs kanske är 45 min mer än vanligt, men det gick bra. Då vi kom fram blev det sedvanligt pusskalas mellan farföräldrar och barnbarn, sen fick Mirabelle gröt och sen gick vi på stan. Nya pyjamasar, bodysar (3 för 2 på Lindex, kanon!), en lampa till lilla köksfönstret, en timer till mororvärmaren...Inte så kul shopping men nödvändig. Vi åt lunch på ett sushiställe och alla åt sushi utom jag som åt thaikyckling, var så kall så jag ville ha varm mat. Var gott och bra på alla sätt och vis men jag kan inte komma ifrån känslan av att de allra flesta "kinakrogar" är lite småtacky. Slitet porslin som inte matchar, akvarium, plastblommor och alla dessa barnfamiljer, haha. Jag vet, vi var också där! Det beror ju säkert på att det är lite billigare och att det känns bättre om ungarna får vredesutbrott på en mindre fin kinakrog än en tiptoprestaurang? Jag tycker det känns bättre iaf! Nu fick hon inget utbrott, var bara lite småkinkig av trötthet och lite hunger. Nu på fredag, då mamma och pappa är här, så ska vi ju på en fin restaurang men det som är bra att det är ett hotell med, så jag och Pontus har sagt att stör hon så går någon av oss ut med henne till lobbyn. Ok att paja sin egen middag men inte någon annans som ju faktiskt inte har valt att ta med ett litet barn.

Men åter till Östersund! Efter turen på stan gick vi hem och drack kaffe och bara myste samtidigt som vi "fasade in" Mirabelle till att vara med farmor och farfar. De var med henne nästan hela tiden även då vi var kvar, så hon skulle vänja sig, vet dock inte om det spelar någon roll på så här små barn? Vi gjorde oss i ordning och bara det var ju kul, haha. Smink på mig och parfym på Pontus tillhör verkligen inte vardagen. Inte för att vi inte har tid eller så men jag är alltid osminkad till vardags. Vid 17 började Mirabelle bli ledsen men med någon sked mangopuré blev det lite bättre. Vid 17.20, då vi gick, så grät hon med men trots det så kändes det inte dumt att lämna henne. Vi vet ju att Pontus föräldrar gör allt, och säkert mer än vi orkar ibland, för att få henne lugn och glad. Vi hade bokat bord på Restaurang Innefickan till kl 18 men vi kom vid 17.30 så vi tog en öl i baren och vara bara så uppspelta och lyckliga över att vara tillsammans, bara vi! Innefickan var verkligen superfint och maten var bara sååå god! Jag åt lammfilé med kronärtskockspasta och Pontus åt renfilé med potatiskaka. Gott, gott, gott! Till maten drack jag ett glas rött och det var nog en kombination av det och den allmänt upprymda stämningen som gjorde mig alldeles rödblommig men ack så lycklig, haha! Alldeles innan maten kom in så fick vi ett sms av Marie (pontus mamma) att Mirabelle ätit mycket gröt och nu var glad och snäll. Vi hade bestämt att vi bara skulle höras om det var akut kris men hon trodde vi tänkt på henne eftersom hon grinat då vi gick. Men det hade vi inte, haha. Men det var gulligt tänkt!

 
Mamman och pappan på väg ut på dejt!

Efter middagen såg vi "Bejamin Button's otroliga liv" och den var verkligen bra! Inte så där fantastisk och minnesvärd som en del tycker, men absolut sevärd! I filmen föds han ju som gammal och blir yngre och yngre och på slutet är han kring sex månader, precis som Mirabelle, och då började både jag och Pontus att sakna henne lite =) Efter bion gick vi hem och hade då varit borta i sex timmar. Mirabelle sov gott, vilket hon gjort sedan kl 21, och det var verkligen skönt att bara få sitta och slappa en stund innan vi la oss. Vid 05.30 vaknade hon av bajs i blöjan så då bytte vi den och sen fick hon äta och sova vidare med mig tills hon vaknade igen och var redigt pigg vid 07. Söndagen spenderades med promenad, blöj-barnmat-våtservetts-shopping på stora Coop på Lillänge och sen åt vi en god middag innan vi åkte hem till Funäs igen vid 17. Det var mycket snörök och dålig sikt på vägen hem så vi var hemma vid 20.30. Innan vi ens kunde packa ur bilen var vi tvugna att skotta fram parkeringen och gången upp till bron. Det tog nog 20 minuter men så är det då man bor i fjällen! Och man kan ju inte klaga på 20 cm nysnö! =)

 
TV och leka, far och dotter har samma intressen!

Summa sumarum så var helgen kanon och det var så underbart att få vara ute själva! Som Pontus sa "Du är lika fantastiskt som jag minns dig innan det här bäbis-bruset", haha. Nu har ju vi världens sötaste lilla Bella men det var ändå guld värt att få vara själva, om än bara för sex timmar. Farmor och farfar firade Mirabelles "6-måandersdag" också, med paket och sång! Hon fick en söt morgonrock från Polarn och Pyret, tack!