lina lindström och livet

Mirabelle har gått och blivit förkyld, eller nej, snarare snorig. Vi märkte av det redan inatt då hon vaknade mer än vanligt (vaknar oftast bara en gång förutom vid 06 då hon ammar) även om hon somnade om själv eller efter att vi gett henne nappen och lagt en hand på henne i typ tio sekunder. Trots att det var väldigt lindrigt alltså så var jag sjukt trött imorse, haha, så blir det då man är bortskämd! Jag bad till och med Pontus gå upp en gång i natt (fick även sovmorgon) och ge henne nappen, men då han kom till sängen hade hon redan somnat om, haha. Det här är litre orättvist; Pontus sover mycket djupare än mig så han hörde ju inget av hennes bök och snörvel, medans jag låg och ofrivilligt lyssnade på "allt" hon hade för sig. Självklart kliver Pontus upp då jag ber honom, men det krävs att jag väcker honom, och då är ju jag liksom redan vaken. I normala fall, då jag är "uppe" en gång/natt i ca 10 sek så känns det ju bara drygt att väcka en zombie för något som går så smidigt. Jag tror att jag sov oroligt av mig själv inatt med, och att jag därför hörde henne hela tiden. För även om jag inte sover så djupt som Pontus så sover jag jättebra, bara det att jag är otroligt lättväckt och framför allt otroligt "med" på en gång, alltså den totala motsatsen till Pontus. Vet inte om han uppskattar att jag berättar detta men på BB så turades vi om att ha Bella i sängen (två enkelsängar) och då jag väckte Pontus och sa att han skulle ta Bella så kollade han med tom blick på mig och undrade "vem är det där" och så sa han något i stil med "vilken av dom?". Haha! Tur att jag visste att han är så borta då han blir väckt, och att han inte menade något illa. Han samlade sig typ en minut och sedan gosade de tillsammans i den smala sängen, även om jag verkligen såg till att han visste vad han gjorde innan jag släppte Bella, haha!

Men åter till snoret och sexmånadersbebisen! Vid 05 var jag så less på att höra henne snörvla på avstånd så Pontus hämtade henne och la henne mellan oss och så fick hon amma. Det var nog inte det lättaste för hon fnös och bökade och hade sig men somnade iaf till sist och sov till 7.30 då Pontus tog henne och gick ut ur sovrummet och lät mig sova vidare. Då hon skulle äta morgongröt var hon väldans skeptisk, förmodligen kände hon väl att hon inte fick någon luft då munnen och näsan var tillsynes fylld med samma konstiga gegga. Men vi fick iaf i henne en hel portion och lunchen gick också i utan större problem. Men under eftermiddagen så blev det verkligt snorigt, såklart, eftersom Pontus jobbade 13-21.30.... Det rann så hon fick snor i munnen, lillstackarn! Hon blev såklart irriterad så jag tog fram snorsugen men det är inte så lätt att få en sexmånaders att förstå att det blir bra snart och att det är för deras skull då det förmodligen bara känns som tortyr just då. Tre gånger sög jag näsan på eftermiddagen och alla tre gånger grät hon på riktigt, ni vet som barn gör, hulkande liksom. Jättejobbigt, men där emellan var det ju bättre! På eftermiddagen och kvällen fick hon bara välling då jag inbillar mig att det är lättast att äta då man är snorig? Kan väl vara bra med vätska med om hon är lite förkyld...

Nu sover hon iaf och precis nu kom Pontus hem så, på återseende!