lina lindström och livet

Idag fick jag ett ryck och började stega med bestämda steg neråt byn för att kanske tjugo minuter senare komma på mig själv med att jag var på väg att gå runt sjön. Haha, nej, jag är inte helt förvirrad så jag visste vad jag höll på med men det var verkligen inte alls planerat. De gånger jag gått runt sjön har jag alltid haft sällskap av antingen Pontus eller andra mammor men nu gick jag alltså själv, men med Mirabelle såklart. Det var bra väder i stor sett hela tiden, bara lite lätt snöfall på slutet men det var tungt ändå. Det är ju faktiskt 1,2 mil bara runt sjön och fram och tillbaka till oss blir det nog 1,3-1,4. Dessutom bor ju vi i slutet av en ordentlig backe och att gå den efter de 1,2 milen runt sjön var ganska tufft. Men jag gjord det och det kändes som vanligt skönt då jag väl var hemma! Innan jul kunde man kallt räkna med att Mirabelle sov 2-3 timmar på raken i vagnen, bara den rörde sig. Så är inte fallet längre så efter mindre än halva promenaden, alltså efter en timme typ, vaknade hon och visade inga tecken på att somna om. Lite nervös blev jag då jag inte hade någon vidare lust att dra en vagen med en ledsen Mirabelle i ytterligare 1,5 timme. Jag satte upp ryggstödet i vagnen innan hon lesnade på att ligga och inte se något och då blev hon glad och ännu piggare. Hm, kan ju inte få allt eller? Så hon "satt" och spanade in alla träden och de få bilarna som åkte förbi medan hon var vaken  (två personbilar och en trakror)  och tittade på mig som apade mig för att hålla henne på bra humör. Jag sjöng, körde rally och låtsades bajsa som en bebis. Vad läste jag nu, tänker du? Pontus upptäckte igår att hon finner det väldigt underthållande då man "tar i" och skrynklar ihop ansiktet och låter som om man är hård i magen och sen släpper och ser glad ut. Som sagt, tur att vi inte mötte så många bilar och inte en enda människa... Men det funkade iaf och hon höll sig glad och nöjd i 45 minuter innan hon faktiskt somnade om och sov resten av promenaden. Skönt!



Måste passa på att ge en eloge till alla lastbilschaufförer! Vi har inte alltför många trottoarer/gångbanor i byn, men idag får jag skylla mig själv för jag gick efter en riktigt stor väg där det är 70 och 90. Anlednignen till det var att den lilla skogsstig vi vanligen går efter var igensnöad och knölig så jag var tvungen att gå efter vägen i någon kilometer. Men jag drog på mig reflexväst och höll mig så långt in mot vänsterkanten jag kunde. Då till saken; vi mötte tre lastbilar och alla  saktade ner och vejde ut ordentligt (blinkade först) och då jag tackade genom att vinka så fick jag en vink tillbaka, av samtliga! Det kanske kan ses som något de ska göra men det var ju faktiskt jag som var och störde på deras arbetsplats, kan man ju säga, men de hjälpte till ändå. Jag är även barnsligt förtjust i att "tacka" bilar och lastbilar som lägger sig åt sidan vid en omkörning etc, genom att blinka med varningsblinkersern. Lastbilschaffisarna svarar 9 av 10 gånger genom att dra på hellyset med alla tusen extralampor de har. Ja, sann glädje, haha! Min fascination för lastbilar och lastbilschaufförer kan nog förklaras med att några av mina kusiner kör och att min pappa har en däckverkstad, så de har funnits i mitt liv sedan jag var pytteliten.

Ja, ett litet sidospår...Igår var jag på Kyrkis och det var trevligt. Mirabelle valde dock att sova från 9.30-11.20 och verksamheten pågår mellan 10-12 men hon var med en stund iaf. Vi fikade och pratade som vanligt och bestämde att vi ska ses nästa onsdag med, fast då på ett café i byn, då Kyrkis är inställt. Kul!

Idag slutar Pontus kl 17 och vi ska äta stekt rödspätta med potatis och remouladsås. Gott! Imorgon blir det lite extra fredagsmys för då ska vi äta kycklingfilé med pestopasta och dricka rött vin till. Vi försöker mysa här hemma, men även ute, men det är lite smidigare hemma för Mirabelles skull. Ska iaf äta lunch ute på byn på lördag, på en ny sportbar som öppnat i ett av hotellen, Eriksgården. Ska bli spännande!