Lilla söta sweetie baby
Mirabelle har ju inte varit sig själv på hela veckan och idag har det varit extra tydligt. Hon har varit som ett plåster på mig, värre än då hon var pytte. Eller nej, men nu hörs och syns det ju så tydligt. Gråt, skrik, tårar, och en djup tillfredställd suck då hon till sist kommer till ro i min famn med näsan inborrat i bröstet på mig och med de små sylvassa naglarna i mitt skinn, hela tiden. Jag tror inte hon är direkt så mammig, men idag hade hon ju inget val då Pontus jobbar.
Förmiddagen började dock bra, då Pontus åkte till jobbet vid 9.30 gick vi ut och gick och hon sov nästan två timmar i vagnen. Jag hann läsa lite bok och bara vara en stund efter prommisen då hon stod ute. Sen vakande hon jätteglad och åt en hel burk mat + dessert. Jippie! Då hon ju sovit och ätit tänkte jag att hon nog kunde roa sig själv en stund på golvet, då jag nämligen blev sugen på att baka drömmar. Första minuten gick bra, jag hann typ plocka fram ingridienserna, men sen började hon gråta och skrika. Jag ville verkligen göra drömmar då jag för en gång skull fått ändan ur vagnen så att säga så jag hämtade Babybjörnen och satte henne i den, vänd mot mig som värsta lillbäsen. Det funkade jättebra och hon gosade lugnt mot mitt bröst medan jag bakade.
Hon sov inte i Babybjörnen men jag märkte på henne att hon var trött, trots den rejäla luren bara 1,5 timme innan. Så jag satte mig i soffan med henne i famnen och kollade på repriserna av Sjukhuset. Var bland annat om en förlossning och det är ju faktiskt ganska kul att se på nu då man själv gjort det och på ett annat sätt kan sätta sig in i situationen. Men då det avsnittet var slut tappade jag fokus och både jag och Mirabelle somnade nog ganska samtidigt. Vi sov i nästan en timme, hur skönt som helst! Trots mer sömn ville hon inte vara själv så jag konkade, sjöng, satt i soffan etc.
Jag gav henne gröt och hon grät mellan varje tugga, men hon gapade och svalde så jag gav henne. Då hon inte blev nöjd efter det heller bestämde jag mig för att tro på min egen känsla; hon är sjukt hård i magen. Jag och Pontus har sagt både en och tre gånger att vi aldrig mera ska ge henne katrinplommonspuré då det brukar funka lite väl bra om man säger så men jag bestämde mig ändå för att gå till Ica. Lillmagen var alldeles hård och det syntes att hon försökte bajsa men det kom bara luft. Så ner med henne i vagnen och ut. Bara det verkade göra oss båda gott! Den friska luften, lite väl friskt för att vara maj, men ändå och fåglarnas kvitter gav oss energi så under promenaden skrattade hon faktiskt en del, och klappade händerna trots ullvantar. Ja, det var den där friska luften...
Då vi kom hem var hon glad en stund så jag bytte sängkläder medan hon satt och lekte med lakan och grejer men bara en stund efter satt hon spänd som en fjäder på golvet och pustade och kämpade och då gav jag henne kanske fem skedar plommonpuré. Sen tog jag henne i famnen och smekte magen och även om jag inte tror att det beror på varken plommon eller smek (så fort går det nog inte) så luktade det iaf bajs bara någon sekund efter. Jag bar henne till skötbordet och då började hon skrika på ett vis jag inte vet om jag hört förut. Hon skrek av smärta och jag skyndade mig att få av henne byxorna och blöjan och då förstod jag varför hon skrek. Stackars liten hade en stenhård, rätt stor bajskorv som hade fastnat i rumpan. Den kom liksom inte ut utan det bara spände och gjorde säkert förbannat ont. Jag smetade in mina händer och hennes rumpa i babyolja och efter någon sekund kom den ut. Hon slutade skrika direkt och såg hemskt lättad ut. Mamman med, pust! Hua, inte undra på att hon varit retlig idag. Säkert kämpat hela dagen! Nu har hon ju iofs varit gnällig typ hela veckan men hon har ju varit sjuk och så det här idag så nu kanske det blir bättre.
Efter välling i soffan somnade hon i min famn 18.03 så jag bar henne till sin säng och nu har hon sovit en timme. Även om hon vaknar 04 imorgon så får det väl vara så. Hon kunde väl äntligen slappna av efter hon fått ur sig allt så klart lilltösen ska få sova då!
Oj, vilket lång inlägg om i stort sett inget alls. Hm, tja, welcome to motherhood! ;0)
Förmiddagen började dock bra, då Pontus åkte till jobbet vid 9.30 gick vi ut och gick och hon sov nästan två timmar i vagnen. Jag hann läsa lite bok och bara vara en stund efter prommisen då hon stod ute. Sen vakande hon jätteglad och åt en hel burk mat + dessert. Jippie! Då hon ju sovit och ätit tänkte jag att hon nog kunde roa sig själv en stund på golvet, då jag nämligen blev sugen på att baka drömmar. Första minuten gick bra, jag hann typ plocka fram ingridienserna, men sen började hon gråta och skrika. Jag ville verkligen göra drömmar då jag för en gång skull fått ändan ur vagnen så att säga så jag hämtade Babybjörnen och satte henne i den, vänd mot mig som värsta lillbäsen. Det funkade jättebra och hon gosade lugnt mot mitt bröst medan jag bakade.
Hon sov inte i Babybjörnen men jag märkte på henne att hon var trött, trots den rejäla luren bara 1,5 timme innan. Så jag satte mig i soffan med henne i famnen och kollade på repriserna av Sjukhuset. Var bland annat om en förlossning och det är ju faktiskt ganska kul att se på nu då man själv gjort det och på ett annat sätt kan sätta sig in i situationen. Men då det avsnittet var slut tappade jag fokus och både jag och Mirabelle somnade nog ganska samtidigt. Vi sov i nästan en timme, hur skönt som helst! Trots mer sömn ville hon inte vara själv så jag konkade, sjöng, satt i soffan etc.
Jag gav henne gröt och hon grät mellan varje tugga, men hon gapade och svalde så jag gav henne. Då hon inte blev nöjd efter det heller bestämde jag mig för att tro på min egen känsla; hon är sjukt hård i magen. Jag och Pontus har sagt både en och tre gånger att vi aldrig mera ska ge henne katrinplommonspuré då det brukar funka lite väl bra om man säger så men jag bestämde mig ändå för att gå till Ica. Lillmagen var alldeles hård och det syntes att hon försökte bajsa men det kom bara luft. Så ner med henne i vagnen och ut. Bara det verkade göra oss båda gott! Den friska luften, lite väl friskt för att vara maj, men ändå och fåglarnas kvitter gav oss energi så under promenaden skrattade hon faktiskt en del, och klappade händerna trots ullvantar. Ja, det var den där friska luften...
Då vi kom hem var hon glad en stund så jag bytte sängkläder medan hon satt och lekte med lakan och grejer men bara en stund efter satt hon spänd som en fjäder på golvet och pustade och kämpade och då gav jag henne kanske fem skedar plommonpuré. Sen tog jag henne i famnen och smekte magen och även om jag inte tror att det beror på varken plommon eller smek (så fort går det nog inte) så luktade det iaf bajs bara någon sekund efter. Jag bar henne till skötbordet och då började hon skrika på ett vis jag inte vet om jag hört förut. Hon skrek av smärta och jag skyndade mig att få av henne byxorna och blöjan och då förstod jag varför hon skrek. Stackars liten hade en stenhård, rätt stor bajskorv som hade fastnat i rumpan. Den kom liksom inte ut utan det bara spände och gjorde säkert förbannat ont. Jag smetade in mina händer och hennes rumpa i babyolja och efter någon sekund kom den ut. Hon slutade skrika direkt och såg hemskt lättad ut. Mamman med, pust! Hua, inte undra på att hon varit retlig idag. Säkert kämpat hela dagen! Nu har hon ju iofs varit gnällig typ hela veckan men hon har ju varit sjuk och så det här idag så nu kanske det blir bättre.
Efter välling i soffan somnade hon i min famn 18.03 så jag bar henne till sin säng och nu har hon sovit en timme. Även om hon vaknar 04 imorgon så får det väl vara så. Hon kunde väl äntligen slappna av efter hon fått ur sig allt så klart lilltösen ska få sova då!
Oj, vilket lång inlägg om i stort sett inget alls. Hm, tja, welcome to motherhood! ;0)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Åh, det där med hårt bajs har vi också gått igenom här hemma, har aldrig sett Rut så panikslagen som när hon skulle få ur sig dom där småstenarna till korvar. Usch! :(
Jo, vi tänkte att hon ska börja i förskola januari 2010, Björn ska vara hemma i höst och jag ska få börja plugga igen. Känns väldigt kul faktiskt, ser fram emot lite hjärnverksamhet som inte innehåller bajs! Hur har ni tänkt det?
Trackback