lina lindström och livet

Måste nog köpa en sån t-shirt till Bella även om jag tycker de är rätt fula. Men det är verkligen i det stadiet hon är nu. Vill göra allt själv och kan bli redigt arg om man vill hjälpa utan att hon bett om det. Som idag då vi skulle åka till ett lekland (med en annan mamma och hennes son, kul!) så ställde jag fram hennes gympaskor och dom kan hon absolut inte sätta på sig själv för det är en rätt hög häl på dom och två kardborrar som måste göras stora och så där. Men nej, hjälp avböjdes genast med en hand i magen på mig och ett tydligt "nej!" Istället pekade hon på skohornet som hänger på hatthyllan, haha! Lilla kloka Mirabelle! När hon har sett oss använda det vet jag inte men hon visste vad det var till iaf även om själva tekniken skulle visa sig lite väl komplicerad för en snart tvååring. Då hon väl hade fått testa så fick jag iaf hjälpa henne.

Framme på leklandet, som var super och dessutom bara 10 min med bil från oss (går nog att cykla med om man orkar med backarna...) så ville hon göra allt själv såklart. Det fanns en jättelång rutschkana som killen som jobbade där "varnade" lite för. Han sa att "ni kanske inte ska släpppa era små själva, många gör det, speciellt pappor och det är inte alla barn som fixar det". Var ju snällt sagt så jag satte Bella i mitt knä och åkte. Hon tyckte det var hysteriskt roligt men redan andra gången visade hon tydligt att hon skulle ha en egen kana, var tre i rad. Jag lät henne åka men höll henne om både ryggen och magen, något som jag fick lura henne till genom att först släppa iväg henne och sen ta tag i henne, haha. Tredje gången försökte hon putta ner mig från trappan på väg upp för att kunna smita iväg själv, haha. Lilltokan! Det gick jag dock inte med på, bland annat för att man får ju inte puttas och sen "vinna" men jag lät henne iaf åka helt själv fast jag satt brevid utan att röra henne alls. Sjukt nöjd skrattade hon hela vägen ner.

Sen blev det lunch- och fikapaus och efter det kramde Bella ut det sista hon hade innan hon blev jättetrött och olycksrisken var ett faktum. Innan hon gjorde någon rejäl vurp eller så packade vi in oss i bilen och åkte hem. Nu sover hon gott ute i vagnen sedan dryga timman och jag har passat på att äta, tvätta och slösurfat. Är så glad att jag har möjligheten att spendera dagar med Mirabelle nu! De kommer adrig igen, verkligen. Dels blir hon äldre och äldre och snart har vi två små gryn att älska!


Bella för någon morgon sedan; mekar lite med bilen i pyjamas, soft!