Vuxenångest
Jag ska snart besikta en bil för allra första gången i mitt liv. Detta faktum skapar ångest hos mig trots att det inte är förrän på tisdag. Men jag har inte alls några funderingar på om bilen ska gå igenom eller inte, nej det jag är orolig för är själva proceduren. Jag var till och med där och spanade nyss med mamma, haha. Bilprovningen består av en står asfaltsplan framför en fyrkantig plåtbyggnad. På asfalten är det ritat superlånga "parkeringsfickor", så jag antar att man ska stå i nån sorts kö? Man anmäler sig genom att (tror jag) knappa in registreringsnumret på en display och sen får man kanske ett nummer? Då man knappar in sitt reg.nr. så tror jag att man kan parkera bilen tillfälligt alldeles brevid för där fanns det två vanliga rutor men tänk om det redan står bilar där, och var åker man sen? Ska man ställa sig i de långa parkeringsfickorna medan man väntar på att få åka fram? Och vad händer om någon står famför mig fast det blir min tur? Och då jag väl kommer fram till porten, då ska jag pricka rätt på den där rampen, blä! Den var som tur är bredare än den på verkstan (ja, jag kikade in genom fönstret) men bred är den inte. Haha, jag vet att jag är en neurotisk knäppskalle då det kommer till sånt här men situationer som jag aldrig varit i och inte har någon aning om hur det går till stressar verkligen mig!
Och som om detta inte vore nog; jag måste välja nytt elavtal. Suck! Massa rutor och information som jag inte vet vad som är bra eller dåligt. Det fanns dock något som kallades miljöavtal och det verkade inte så dyrt (haha, av vad jag kan förstå) och det låter ju bra.
Kan jag inte bara få slippa och istället sjunka ner i soffan och kolla på "Du är vad du äter" och läsa svenska "In touch"?
Fy! Jag är så stolt att JAG står som ägare till vår bil, eftersom det ju nästan alltid är killen i ett förhållande som äger bilen, men att besikta är inte min grej. Eller, jo nu jäklar; detta är ju en fråga om självständighet och praktisk feminism - Bilprovningen here I come! =)
Hahaha, vad rolig du är!! Go girl, det där fixar du lätt. Hoppas bilen går igenom också, men det kanske du glömmer bort att fråga när det är så mycket annat att tänka på som parkera rätt, knappa på displayer, köra upp på ramper mm :o)
Jag ska erkänna att fast jag är fem år äldre än dig så har jag aldrig heller besiktigat en bil, haha!
Du är ju för söt du! :P
Haha va kul att nån erkänner att dom är precis som mig! Jag kan få ont i magen och grubbla hela natten innnan bara för att det finns nått främmande och nytt. Läskigt;-) Men det går nog jättebra ska du se, å sen kan du göra det fler gånger utan att göra research;-D
Haha, det där låter PRECIS som jag! har också ångest över det där, därför har jag lyckats med att alltid undvika proceduren och överlåtit sånt åt min respektive... Men det där fixar du nog lätt och tänker sedan vad det var att oroa sig över :-). Trevlig helg! (Såg dig förresten på Ica-parkeringen igår)
Men Lina, nu får du skärpa dig:) det kommer att gå som hejsan....(tycker mig se ett drag av din mamma) hon som inte vågar köra in i p-huset för hon är rädd att inte hitta ut....men så är ju inte du! du är ju en tuff och självständig tjej!!!!
Haha! Jäklar vad jag garvade när jag läste det här; även fast jag är 26 mil bort kan jag se framför mig hur du våndades, funderade och grubblade! Men som vanligt gick det väl kanon? Du slapp ju i alla fall att sitta och frysa i en halvtimme på Södra berget den här gången! ;0)