Favorit (inte) i repris
Skulle kunna kopiera gårdagens inlägg rakt av. Japp, Mirabelle grät redan från parkeringen idag med. Tyvärr verkar det ha blivit värre, så ja det får väl räknas som bakslag. Men som igår så var vår hjälte där igen och då hon fick komma till den läraren så slutade hon gråta och snyftade bara lite och vinkade hejdå till mig. En sak som jag tror blir bättre idag är att de skulle vara inne på förmiddagen. Bella kliver ju upp 6-6.30 och börjar ju bli trött vid 10.30 ca, speciellt om hon är på dagis vilket ju är mycket mer ansträngade än att vara hemma här, såklart. Att vara utomhus då man är trött och sugen på lunch är inte speciellt kul tycker Bella så en förmiddag inne idag var ett välkommet inslag! Hoppas denna förmiddag går bättre än igår. Då hade hon varit arg/ledsen fram till 10.30 och då hade hon somnat i en sittvagn ute, haha. De hade fått väcka henne till lucnhen strax efter 11, hon hade ätit superbra och varit glad och sen sovit ute igen tills de väckte henne strax efter 14 för mellis. Hon kände väl att dagis var så hemskt att hon hellre sover bort tiden! Det gör oss inget om hon nu igen (efter flera månaders uppehåll) vill sova två gånger/dag. Så länge hon sover absoluta mestadels av tiden efter lunch så är det ok. Men märker de att hon antingen har svårt att somna eller sover kort efter lunch då får de hitta på någon annan lösning. Mamma berättade att de ibland haft barn som varit så trötta att de fått ätit tidigare än de andra och sen gått ut och sovit då de andra äter. Kan ju vara en idé, även om det såklart slukar en personal, vilket det kanske inte finns utrymmme till.
Det är såklart inte roligt att lämna henne då hon gråter men jag kan ärligt säga att jag inte en enda gång känt att det bränt bakom ögonlocken. Då känner jag snarare att "herregud, vi skulle ju överleva på en lön, kanske jag ska vara hemma", typ. Men då kommer den förnuftiga sidan av mig in och säger att det är viktigt för mig att jobba, dels för kontaktnätet men också för framtiden, blir ju ingen fet pension av att vara hemma direkt. Dessutom vill vi ju vara lediga tillsammans i sommar (Pontus kan ju bara vara ledig på sommaren och jag egentligen bara typ juni, oktober och november då det är lungt med turister här) och då måste vi spara undan pengar.
Jag hoppas verkligen att hon vänjer sig vid att bli lämnad. De säger ju att det går bättre på eftermiddagen då hon ätit, sovit och haft mellis. Inte konstigt egentligen; att vara utvilad och mätt är väl grunden för en lyckad dagisdag skulle jag tro.
Vi är iaf inte ensamma om att ha ledsna barn vid lämningen. Det var ett jäkla liv i kapphallen imorse! =)