A small step for the average mum but a giant leap for Lina

Igår tog jag med mig mina tjejer (så kul att säga, det och "barna", hihi!) till Södertälje och Torekällberget. Ensam. Men ni som känner mig kan ju räkna ut att det inte var det faktum att jag skulle hålla koll på två barn, packa skötväska för två, mat för två (jag och Bella), komma ihåg solskydd, filtar, hattar, pengar... Nä, det som jag är så stolt över är att jag körde dit! Haha! Ja, jag vet jag har haft körkort i nio år men jag är inte så förtjust i att köra. Eller jo, på ställen jag är bekant med går det super och i Funäs körde jag ju till jobbet hela vintern i snö, is och kyla så det är inte sånt jag är rädd för. Nej, det är skyltar, stadstrafik och köer. Yepp, allt detta får man här i storstan! Men jag ska väl erkänna att jag fegade och frågade Pontus om man kanske kunde slippa köra motorväg utan att det blev alltför långt extra och det kunde man. Motorväg i Stockholm verkar vara livsfarligt. Döda vinkeln har fått en helt tyngd kan jag säga. Dessutom ser vi så dåligt nu då vagnen skymmer hela bakrutan och Mollys stol ena sidospegeln. Men ändå, jag är grymt stolt över att jag körde dit och som om inte det var nog så parkerade jag i P-hus med! Haha, det var första gången. Låter sjukt men sant! Det var dock en dyr erfarenhet; 130 spänn! Iofs var vi borta verkligen hela dagen men ändå. Idén med att ta bilen var att vi inte är säkra på om det kommer löna sig den här månaden att ha SL-månadskort men om man ska parkera för dom där pengarna så... Men man kan parkera på själva berget men, ska testa det näsat gång. Säkert gratis.

Då svetten efter stadskörning, skyltläsning och parkering lagt sig var det dags att kämpa upp för Torekällberget med en syskonvagn innehållandes; två barn, en kylväska med mat för en dag samt välfylld skötväska. Pust! Det heter inte berget av en slump om man säger så. Som tur var så fick Bella syn på lekparken som ligger på halva biten upp så vi stannade där och lekte nästan två timmar. Det var bara vi i parken så vi röjde runt som galningar och jag åkte en gigantisk rutschkana säkert tio-tolv gånger. Bella kanske åtta-tio. Var ju superkul att se mamma springa upp för trappan i 25 gradig värme med solen gassandes i nacken!

Vid 11.30 tog vi sista biten upp och tittade lite på djuren innan vi åt lunch. Bellan var fortfarande pigg så då hon föreslog sångstund, "unga", på scenen där så var det bara att köra! Hon älskar ju sångstunden på ÖF men vi får sällan sjunga mer en någon sång med henne hemma så jag ville inte missa tillfället. Detta resulterade i yviga gester, hög falsksång, en svettig mamma ligganes på mage men framför allt en superglad tvååring!

Efter den insatsen var hon redo för sömn och jag drack min första latte som tvåbarnsmor på en fin liten uteservering på ett av fiken där uppe. Det är ju faktiskt grymt gott med latte. Jag drack en hel del då jag var hemma med Bella men det har mycket att göra med att
Hanna och Marcus har en espressomaskin med ånga och allt så det blev en hel del hemmagjorda då vi hängde där. Latten igår smakade nog extra gott då båda barnen sov, jag satt i skuggan och bara slappande av. Najs!

Efter lunchlur gick vi till lekparken igen och åt mellis och lekte nästan ytterligare två timmar. Allt gick super förutom att Bella ramlade ner från en klätterställning med bula och skrapsår som följd. Jag hade Molly i bärselsen då och ser hur Bella plötsligt försvinner från en upphöjnad (som jag lyft henne till...bad mama som inte "besiktar" först!) och sen hör jag gråt och skrik. Inser fort att hålet hon ramlat i inte kan vara stort eller speciellt lättåtkomligt då jag inte sett det så jag säger helt sonika till en mamma som jag typ sagt "hej" till någon minut innan att "du måste ta bebisen, jag måste rädda storasyster!" Mamman ser lite förvånad ut men säger "självklart" och tar Molly. Jag klättrar upp på ställningen och tittar ner i hålet. Smutsig och blöt av tårar sitter Bella djupt ner och sträcker armarna mot mig. Ögonkontakt och fungerande lemmar, skönt, tänker jag. Hoppar ner i hålet som vi båda bra precis får plats i och så krånglar jag upp Bella. Hon repade sig väldigt snabbt men var också nöjd med lekparken för dagen. "Vaggen" sa hon och pekade mot vagnen. Väl i sa hon "napp" och sen gick vi ner mot bilen =)

En helspäckad och underbar dag helt i Bellas stil. Receptet för minst konflikter är mest aktiviter möjligt på en dag då det gäller Marie Mirabelle Bäckström. Hon och många andra tvååringar skulle jag tro? Och med aktiviteter menar jag såklart sånt som hon gillar, inte typ fika med kompis två timmar (som Molly och jag skulle vilja) utan något som går ut på fysisk rörelse, gärna utomhus.



  

Kommentarer
Postat av: Maria

härligt jobbat Lina!

2010-08-13 @ 22:34:32
Postat av: Johanna

Vilken underbar dag! Och ja, känner igen det där med aktiviteter och håll-i-gång...haha!



Låter som du besökte syrrans lilla fik & uteservering! Om det var en ung tjej med blont hår som serverade var det hon iaf...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback