Host och snörvel

2/4 av familjen är snuviga; Bella och Pontus. Hade Bella hemma från dagis igår, inte för att hon är sjuk egentligen men för att hon skulle få chansen att vila lite efter en rätt intensiv helg med mormor och morfar och så med. Idag traskade vi dock dit i regnet och det var väl inget vidare positivt avsked där i kapphallen...Redan då jag lyfte henne ur vagnen sa hon "mamma, nej" och väl inne tokgrät hon. Det känns ju så fel att lämna då! Men hitills har hon ju blivit glad på typ 10 minuter och sedan haft en rolig förmiddag så jag hoppas på det idag igen.

Herregud vad man kan bli trött av att vara med två barn, haha. Även om de båda oftast är väldigt samarbetsvilliga och hyfsat enkla så blir jag så trött ibland. Igår efter middagen orkade jag inte något alls så jag och Molly stängde in oss i sovrummet, körde amningsmaraton och somnade tätt, tätt. Då tog Pontus med sig Bella och veckohandlade och då de kom hem packade han upp, diskade, fixade Bella inför natten och la henne. Jag kom ut ur sovrummet för att säga god natt och krama om henne. Då Bella sov fick vi plötsligt tre timmar helt ensamma, för Molly fortsatte sova själv i vår säng. Underbart! Det var helt ljuvligt även om det faktiskt kändes som om jag tappat en arm eller åtminstone ett finger, haha. Barnen, eller iaf Molly, är ju oftast på mig på något vis så att vara "fri" så länge kändes skumt. Men väldigt bra! Skönt att bar få vara Lina och Pontus ibland med.

I eftermiddag ska Molly till doktorn. Minns inte om Bella fick träffa en läkare innan första vaccinationen? Förmodligen för det är ju ett standardbesök så att säga. Kommer väl kolla kontakt, svarsleende, öppen hand, fokusera på föremål och kroppen med hjärta och allt skulle jag tro. Ska väga och mäta med, men det måste man göra före, på "Öppen mottagning". Verkar ju mer effektivt att läkaren bakar in det då det tar typ en minut men men...Bella trivs rätt bra i väntrummet som tur är. Finns leksker och böcker så det brukar gå bra.

Nu förberedelse av lunch medan Molly fortfarande sover i vagnen!

Kommentarer
Postat av: Maria

oj vad jag känner igen mej, vad gäller tröttheten alltså. Den kan verkligen vara förlamande. Och att lämna ett barn på dagis och gå hem med det andra, jag hade precis samma tudelade känslor. Två så små barn ÄR jobbigt, ingen kan komma och säga nåt annat. De är tur att de är så otroligt underbara och att deras leenden kan få en att glömma allt som är jobbigt bara på en sekund.

De växer så snabbt, och har så stor glädje av varandra nu och resten av livet, snart blir allt lite lättare (men på andra sätt svårare) och de kommer att leka tillsammans som bara två systrar kan göra:) kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback