Att åka bil med småbarn =)
På O'learys med pappa!

Myser i pappas knä på O'learys i Sundsvall.
Knäppte knappt några kort alls hemma, men här är ju iaf ett! =)
Vinter!
Lilltösen har varit lite "stökig" några kvällar nu. Tror hon haft ont i magen. Har spänt sig och antingen varit ledsen och gnällig eller redigt förbannad och därmed redigt högljudd, haha. Men det är inget som inte gått att fixa med mat, antingen från mig eller ersättning. Igår fick hon det senare då det uppenbarligen inte räckte med mig. Testade att amma men hon ville ha mer och det fort, så hon hade inte tid att jobba lite själv och blev bara arg då inte maten kom så fort och lätt hon ville. Precis då hade vi dessutom en middagsgäst, en kollega till Pontus. Han är förvisso fyrbarnsfar så han lär ju ha hört hysteriska bebisar förut men det är ändå lättare att vara ensamma då man ska försöka trösta och hitta på något som lugnar. Men som sagt, då jag inte dög för tillfället så gjorde vi ordning ersättning och oj vad nöjd hon blev! 180 ml sömnmedel skulle man kunna säga, haha. Hon åt, jag bar på henne en stund och sen satte vi henne i babysittern och där satt hon nöjd och glad tills hon somnade och sov i 1,5 timme. Vi hann äta och dricka kaffe innan hon vaknade och ville ha sällskap. Skönt! Sen ammade hon vid 22, sov gott till 6.10 då hon ammade igen, somnade om till 8.30 då hon tyckte det var dags att stiga upp. Så ser varje natt ut med denna fantastiska unge. Vi är såå glada att hon sover på nätterna. Hoppas det håller i sig! Vi kan minnas tre nätter hon inte ville sova. Två hemma hos mamma och pappa, vilket löste sig på typ tio minuter då vi bestämde att hon fick sova med mig, och en natt här hemma då vi nyss kommit från BB. Då fick Pontus gå runt med henne i babybjörnen kanske typ 1,5 timme innan hon somnade men det är allt, på tre månader! Vi är otroligt lyckligt lottade, we know!
Jag var ju som sagt på klädparty i tisdags. Det blev faktiskt lite shopping. En tunika och ett par matchande tajts. Massa små aphuvuden på både tunikan och tajtsen. Tänkte att då kan man både ha dem ihop eller med enfärgad byxa/body, vilket också är snyggt, tror jag. Mirabelle var supersnäll hela kvällen utom de sista tio minuterna då hon var jättearg. Haha, var nog första gången bland folk jag inte känner så väl men nu har man gjort det med! =) Jag skulle ju hämta Pontus på jobbet, så då jag kom dit fick jag gå in och sätta mig och amma i en soffa, haha. Så skönt sådanna gånger att maten alltid är klar, på direkten.
Pontus skulle egentligen jobbat i helgen men då eleverna har novemberlov så är han ledig, jippie! Vi ska bara vara familjen (så kul att säga så!) och äta god mat och bara mysa. Ska gå till kyrkogården på lördagkväll och tända ett ljus vid minneslunden för de vi mist. Gjorde det i fjol med och det var väldigt fint och stämningsfullt.
Nu ska jag läsa lite bok medan Mirabelle sover, igen. Hon har tydligen somnat i babygymmet medans jag suttit här brevid henne, haha. Mycket ovanligt att hon somnar utan vagn eller famn så här på dagen men det är bara att tacka och bocka! =)

Vid sjön, igår.

På vår tomt, i morse. Mer snö nu! =)
Bil = IG, Mirabelle = MVG
Klockan 18 ikväll ska jag och Bella iväg på "kläd-party", barnkläder. Är inte så intrsserad av kläderna egentligen men kan vara kul att få träffa andra mammor och bara socialisera sig lite. Bella fick superfina kläder av mamma nu då vi var hemma. Hon fick tre fina bodys i brunt/grönt och en supercool joggingdress från Svea! Röda mjukisbrallor och röd tröja med ståkrage som det står Svea stort över bröstet på, precis som vuxentröjorna. Supergulligt! Sen fick hon tre pyjamasar med, kanon.
Det var trevligt att vara hemma, fast jag tycker det blir lite stressigt då vi är där så kort tid. Man vill hinna med så mycket så det blir mycket fram och tillbaka i bil och så...Men överlag så var det skönt! Massa god mat både på stan och hemma hos mamma och pappa och så var ju Pontus och Bia på Lundell. Det var tydligen hur bra som helst. Fick väldigt bra recensioner med, kul!
Nu ska jag leka med Mirabelle!
Ciao!
N e r v ö s!!
Återkommer med hur det gick! Ja, även om bilen blev godkänd... ;0)
Töntig/rolig lista
HUR FÖRDELAS SYSSLORNA I HEMMET??
Blir ju lite fånigt då ju jag är hemma nu och gör mer än annars, för att tiden (oftast) finns på dagen. Tvättar och städar ju hellre på dagen och umgås med Pontus på kvällen om man säger så...
1. Vem tvättar?
Oftast jag, men Pontus slänger i en tvätt och hänger då och då.
2. Vem diskar?
Det gör våran duktiga diskmaskin, men vi delar på att plocka ur och handdiska.
3.Vem dammsugar & skurar?
8 av 10 gånger jag, fast Pontus erbjuder sig ofta om jag gör det då han är hemma. Men då kan hellre vara med Mirabelle, stackarn som inte ser henne så ofta han skulle vilja!
4. Vem dammtorkar?
Pontus. Städar jag själv så skiter jag allt som oftast i det. Dock viktigt att saker ligger på sin plats, typ tv-dosorna =)
5. Vem tar hand om uppsättning av hyllor osv?
Pontus. Man kan inte låta en person som tror att en träskruv är av trä sätta upp hyllor...
6. Vem sköter om bilen osv?
Pontus, och min pappa. Men jag ÄGER och besiktar! =)
7. Vem stryker kläderna?
Stryka?! Det måste vara det onödigaste som finns! Stryker vepor och Pontus stryker ytterst sällan någon "finskjorta".
8. Vem rengör avlopp osv?
Hm. Görs väl typ bara vid flytt...? Pontus i så fall.
9. Vem storhandlar?
Tillsammans.
10. Vem kastar grovsopor, tidningar osv?
Pontus, eller ihop men det är ytterst sällan.
Sagostund med pappa


Vi vill att Mirabelle ska älska ord och text i alla dess former så det gäller att börja i tid!
Hitills är hon iaf väldigt intresserad =)
Packning pågår
Idag har jag och Pontus gått dryga milen med fyra andra mammor. Värsta barnvagnsmaffian runt sjön, haha! Efter det var Pontus tvungen att åka på jobbet men vi övriga gick hem till Hanna och fikade. Mysigt!
Pontus slutar 21.30 ikväll så nu sitter jag mest och gör inget alls. Det är lite tristare att vara ensam på kvällarna. Så svårt att aktivera sig då. Inte så att jag går ut och går själv i mörkret direkt. Så det blir mycket TV med Bella i knäet. Men nu sover hon faktiskt själv i soffan (!) därför kan jag blogga.
...........................................................................................................
Fick lite inspiration av Sara så...Julklappstips till Mirabelle:
Byxor; mjuka med mudd i midjan och benslutet. Ska finnas "jeans" i mystyg på Lindex...?
Bodys; enfärgade eller mönstrade. Inte "tjejiga". Storlek 68 eller 74? Tror nog 74.
Leksaker som små bebisar gillar.
Böcker som små bebisar gillar.
Haha, inte så konkret kanske men så svårt då hon är så liten! Men vi blir jätteglada för allt!

Härligt å va föräldraledig!
Umgås mycket med Hanna, den stackarn som jag "hoppade på" första gången vi var på bvc, haha. Vi trivs väldigt bra ihop och timmarna går fort med surr och fikabröd! Tur att vi ska ut och motionera imorgon! ;0)
Nu vill Mirabelle sova på min arm i soffan, och absolut inte själv på en filt. Hon är en riktig liten närhets-junkie!
Måndag!
Sen gick vi hem och gjorde tacopaj. Jag måste ha lagt av mig från jobbet för den blev inte alls lika bra som den brukar vara där. Men den mättade iaf! Sen så har jag småpysslat lite; lagt i en tvätt, sorterat ren tvätt, bestämt Mirabelles kläder tills imorgon, haha. Låter skummare än vad det är tror jag, dock! Vi har ju hennes kläder i "förrådsrummet" så då är det bra att i förväg ta fram och lägga på skötbordet så det är klart på morgonen så man kan ta det i samband med blöjbytet. Bra va? ;0) Imorgon blir det ännu ett försök till klänning på den lilla damen. Vi tycker mest att det är jobbigt det här med klänning. Den far bara upp och lägger sig som en knöl vid skuldrorna. Tror det blir lättare då hon blir större. Men som sagt, imorgon ska hon få testa igen. En brun mjuk klänning med lite rosa och oranga detaljer. Så får hon ha bruna manchesterbrallor under så det blir lite tufft.
Appråpå kläder så fick vi ju världens tuffaste t-shirt av Marcus och Maria från NY! Ja, ni kan ju kanske gissa. Japp! En "I love NY", ni vet med det röda hjärtat? Så snygg! Den är liite stor nu men typ till jul tror jag den är kanon! Tänk till jeans, så snyggt!
Nu ska jag hänga lite med min familj. Hör att Bella och Pontus leker i gymmet...
Kusinerna på besök i Funäs!
Vi har hunnit med en minitur på fjället, lunchat på byn, ätit massa gott hemma, spelat guitar hero...men mest bara umgåtts helt enkelt!


Isa gungar med Skarvarna i bakgruden. Pontus lär Isa att spela gitarr.


Lådan var bästa leksaken, Tuva leker "gubben i lådan". Sara myser och Bella äter.

Tripp, trapp, trull!



Bella och Pontus på Flatruet. Pajasar. Mysfika/lek.

Nora gör en snöboll.


Fikatajm!


Guitarrhero och mys med morbror.


Trångt var det, men hjärtligt!

Jag och Pontus på byn.
Gymmet är en succé!
BVC-rapport
Mirabelle sover fortfarande ute i vagnen efter promenaden till BVC och jag väntar mest på att Pontus ska komma hem. Han slutar 13.15 men börjar sedan igen 18-23 så vi ska passa på att ha lite familjetid där emellan. Vad vi ska göra är dock inte bestämt. Äta iaf, haha. Han har ju ätit lunch på skolan, men jag har inte ätit än, och han måste äta middag innan han börjar igen så kanske en sen lunch/tidigt middag blir bra? Mmm, hemma eller ute? Återstår att se!
Fick nyss ett sms av en tjej från Kyrkis. Hon undrade om jag ville hänga med på en långpromenad nu i eftermiddag med en annan mamma, också hon från Kyrkis. Jag avböjde dock då Pontus jobbar hela kvällen sen. Men jag blev jätteglad över sms:et! Ska absolut med nästa gång!
Igår var vi ju på middag hos grannarna/hyresvärdarna. Vi blev minsann bjudna på tre-rätters, hur gott som helst alltihopa! Han har ju jobbat som kock så det var verkligen jättegott alltihopa; tomat- och mozzarellasallad till förrätt, äderlostfyllda järpar med frästa grönsaker och stekt potatis till huvudrätt och morotskaka till dessert. Yummie yummie, så där på en sketen onsdag! =)
Imorgon kommer finbesöket! Tre av dem - Marcus, Bia (fyller just idag!) och Nora, har fyllt år så idag har vi fixat presenter till dem. Kul med paket och kvällsmys imorgon då de kommer. Bia, Sara och Isa kommer nog mitt på dagen typ, men Marcus jobbar så beroende på hur mycket det är på jobbet så kommer de tidig kväll eller lite senare. Kul kul!
Nu kom Pontus hem!
I stora städartagen!
Nu är det ferbril aktivitet här hemma! Direkt efter Kyrkis (lika trevligt som vanligt) så gick Pontus en långpromenad med Bella i vagnen och jag gick hem och städade. Dammade, dammsög, svabbade (!), gjorde rent på toaletten...Finfint blev det! Jaha, vad är det för orättvisa, tänker ni kanske nu? Men nej då, nu sliter Pontus. Han håller på att sätta upp lagerhyllor och ställer i ordning alla saker som vi förr hade i förrådet, något som vi nu inte har. Som tur är så behöver ju inte Bella något eget rum än, så det rummet som är "över" är då typ förrådet. Tills nu har det varit noll ordning där med allt bara stående lite hur som helst men då det rummet ju behövs i helgen då vi får besök så blev det alltså fart på oss! Så småningom ska vi också fixa en vajer och spänna typ framför hyllorna så att det blir som typ en "tygfondvägg" så att inte alla prylar syns. Men just nu blir det bara hyllor så grejerna iaf kommer från golvet.
Vi gjorde gipsavtryck på Kyrkis idag, hand- och fotavtryck. Blev väl så där då Bellas rekation med både hand och fot var att "dra ihop", men men. Lite kul iaf! Kanske visar bilder sen.
Nu ska vi nog sno ihop någon liten lunch här innan Pontus fortsätter jobba. Ikväll ska vi till grannarna/hyresvärdarna. Vet inte än om det är middag eller fika...Måste nog höra det så vi kommer lagomt hungriga! =)
Finaste Bella
Blogg-bebis
Snart kommer Labangymmet! Babyland har skickat det så kanske redan imorgom om vi har tur!
Men gud här pratar jag om gym...Bella har rullat runt! Japp, två månader gammal rullade hon från rygg till mage! Det var i söndags. Jag skulle göra rent henne med en liten handduk och ljummet vatten och sen köra en hemmasnickrad variant av babymassage, så hon låg naken på en handduk, på vardagsrumsmattan, på rygg. Jag går iväg en kort stund för att hämta en skål med vatten och då jag kommer tillbaka ligger ungen halvvägs ut på golvet, på mage! Haha, hon så ut precis som en skalbagge som hamnat på rygg, fast tvärt om då. Naken, oskyddad och lite förvånad, men inte ledsen. Så både jag och Pontus missade alltså första gången hon rullade. Det är tidigt att rulla runt då man är två månader så min gissning är att det dröjer innan det händer igen. Det var nog inte ett dugg planerat, snarare så kanske hon skulle titta var jag tog vägen och så rörde hon sog så turligt att hela kroppen kom med. Så kan det gå!
Mirabelle bjuder på små leenden och lite gnäll :0)
Ny vecka!
Den här veckan inledde jag och Mirabelle med sovmorgon, jag har nyss klivit upp och hon sover fortfarande. Men hon åt ju vid 06.30 och 9.00 så hon har varit vaken men beslutade sig för att vila en stund till. Jag måste ha sovit väldigt djupt inatt för det var Pontus som väckte mig 06.30 och sa att "du, jag tror nog Bella vill äta nu". Haha, då hade stackarn "låtit" (ja, hon skriker aldrig på morgonkvisten då hon vill ha mat) ett tag men jag hade inte märkt något alls! Tror jag har sovit superdjupt som sagt, säkert för att Pontus var hemma i sängen igen motför natten innan då han ju sov borta. Skönt!
Så, måndag igen alltså. Herregud, var tar veckorna vägen? Nu på fredag kommer då äntligen kusinligan med sina föräldrar, mina bröder med sambos. Längtar! Det kommer att bli en ljudnivå utan dess like, inte för att de är några besvärliga ungar utan för att de är ett gäng glada och framför allt pratglada tjejer! =) Men det får bli hur stimmigt och stökigt det vill - jag längtar jättemycket!
Gårdagskvällen var jättemysig med sen god middag (wraps med köttfärs och wok) och cheesecake till dessert. Sen "I Robot" och så det bästa - mysprat i sängen då Mirabelle låg i sin egen säng och filosoferade innan hon så snällt somnade själv.
Nej, nu ska vi sätta fart här! Promenad och läsning av DN Söndag (får den på måndagar) står på schemat.
Ciao!
Solig lördag!
Vi började dagen idag med en härlig promenad i det otroligt fina vädret; strålande sol och tio grader varmt! Förra helgen var det kring noll och massa snö! Ja, det vänder fort i fjällvärlden...Vi var väl ute knappa timmen men Mirabelle sover fortfarande ute i vagnen. Trodde ju definitivt att alla getingar dog under förra helgens snöfall men nej då, då jag satt ute på bron en stund efter promenaden så kom den både en och två slöa enar farande. Tur det på ett sätt, annars hade jag nog inte satt på myggnätet faktiskt.
Nu har jag suttit vid datorn ett bra tag, ville inte gå och duscha utifall Mirabelle skulle vakna i vagnen. Men nu har hon ju sovit säkert 40 minuter så det hade jag ju definitivt hunnit, både en och tre gånger. Men nej, jag går gärna inte och duschar om hon sover ute. Ska inte behöva ligga och skrika, lilltösen! Så hon ska få vakna till sen, få mat och efter det lägger jag henne på badrummsgolvet så får hon "vara med" då jag duschar istället. Det brukar funka bra. Så länge hon är mätt så kan hon roa sig med att lyssna på ljudet av vattnet och försöka hitta sina händer iaf tio-tjugo minuter innan hon vill ha sällskap. Sen så får man ta övriga saker under dagen i småstötar: bära lite på henne, sätta på sig kläder, bära på henne lite till, fixa håret, sätta henne i babysittern, äta lunch, sitta med henne i knäet, kolla på en film, lägga henne i soffan om hon sover djupt, kolla datorn, leka med henne på filten, äta middag....Haha, det är verkligen bebisen som bestämmer när saker ska göras, iaf då man är ensam. Men hon är ofta en väldigt snäll liten bebis, även om hon oftast vill ligga på armen, vilket ju begränsar vissa aktiviteter. Blir inga mamma-bebis-fika-aktiviteter i helgen, men det är skönt att vara ensam ibland också faktiskt.
Nu vaknar hon, dags för etapp 1! ;0)
Lillbrorsan på väg med post!

Men de ska ju gilla svart och rött och vad som hänger ner är ju skitsamma för en liten bebbe! =)
Nu har nyss Pontus kommit hem från jobbet och vi ska kolla på film och kvällsfika. Inte satsumas kanske, men inte brownies heller utan det blir thé och skorpor. Och kanske brownie till efterrätt ;0)
Parmiddag
Igår var jag och Pontus, och Mirabelle förstås, på middag hos Hanna och Marcus och deras småttingar Vincent och Tristan. Det var så himla kul, tack så mycket hörrni! Det är den absoluta bästa umgängesformen tycker jag. Jag menar, vem gillar inte att äta och snacka? =) Jag och Pontus åt mer än värdparet, haha. Kanske inte vidare stiligt men då känner man sig ju iaf bekväm i sällskapet. Och det gör vi verkligen, trivs med dem alltså. Ungarna skötte sig exemplariskt och vi åt faktiskt huvudrätten med ett avstånd av säkert 1-2 meter till småttingarna, inte Vincent då som ju satt med och åt vid bordet. Men Tristan låg nöjt i sin vagn och Mirabelle var djupt fascinerad av babygymmet som hon fick låna av Tristan. Sen under efterrätten så åt både Bella och Tristan men som Hanna sa; det hade vi kunnat planerat bättre. Allt som allt så var barnen alltså lugna, maten kanongod och sällskapet toppen!
Nu ikväll var vi på middag hos Pontus mormor och hennes vän i den stuga i Hamra de hyrt den här veckan. Det var också väldigt trevligt! God mat och gott sällskap.
Innan vi åkte dit var vi ute på en riktig långpromenad. Vi gick dryga milen och var ute nästan 2,5 timme. Skönt! Har känt att jag ätit massa godsaker som kakor och sånt ett tag nu och det är väl lite onödigt. Så idag då jag handlade mat köpte jag satsumas. Får se om de kan konkurrera ut brownies och vaniljhorn...Men jag väger fortfarande mindre än innan graviditeten iaf och det känns kul! Ska väl kanske börja träna lite mer nu framöver, förutom promenader alltså. Ville vänta tills efter jag varit på efterkontroll men det var jag idag och allt såg bra ut så det var fritt fram för allehanda aktiviteter, haha. Så det kanske blir lite jogging nu och sen så ska jag börja träna med Friskis o Svettis efter jul hade jag tänkt. Ja, här tränar man inte på utan med, då de håller till i skolans gympasal. Men det sägs att passen är bra och nu i höst har det börjat med boxning. Hoppas de kör det till våren med!
Nu äter fröken Bäckström kvällsmål i form av ersättning med pappa. Vi ger henne det ibland och det funkar superfint. Något hon däremot verkar skeptisk till är latex/silikon-nappar. Köpte både sådanna och vanliga av gummi idag och hon verkar tycka att latex/silkon är lite väl hårt. Hon suger en stund men sen spottar hon ut. Vet inte varför jag köpte de ens, då jag ju vet att hon gillar gummi. Men jag tyckte att silikonnapparna såg lite fräschare ut, de är ju genomskinliga. Men det blir nog till att köpa fler gummi. Vi bytte ut hennes lager idag. Vet inte hur ofta man ska byta nappar? Tänkte att man kunde ha dem tills de blev "slappa", vi provdrar dom ju varje dag. Men då läste jag i en bok att man ska byta varje månad? Hon har haft sina i två månader så då bytte vi nu idag som sagt. Onödigt?

Idag var det duschpremiär. Hon verkade tycka det var mer spännande än baljan.
Men den kommer kommer hon såklart fortsätta använda i rengöringssyfte.

Retrobaby! Och nej, vi har inte smörjt in henne med brun-utan-sol i ansiktet.
Blixten träffar bara nedre delen av kroppen så ansiktet ser brunt ut.
Dessutom kladdigt, men det är av vanlig babyolja.

Hello!

Coach Bella skäller lite på Timrå-nallen.
"Jobba hemåt då, grabbar!" Eller nåt.
Mirabelle vs. Timrå IK
Rolig onsdag!
Ikväll ska vi på middag hos Hanna och Marcus! Ska bli jätteroligt, hoppas alla ungarna sköter sig. Mirabelle och så Tristan (2,5 mån) och Vincent (1,5 år). Vi ska dit redan 16 så att Vincent också har någon glädje av det så han inte blir för trött.
Pontus mormor och en vän till henne är här den här veckan. De bor i en stuga i Hamra men de var här i måndagskväll och fikade och igår åt vi lunch med dem på byn och imorgon ska vi dit på middag. Ja, det händer något hela tiden! Men i helgen jobbar ju Pontus så då blir det nog lungt för mig och Bella. Men det kanske är bra att ladda upp inför nästa helg då hela härliga kusinligan kommer; Tuva (4,4 år), Nora (2,1 år) och Isa (2,5 år) och deras föräldrar såklart, det vill säga mina bröder med flickvänner. Haha, då blir det livat här! Men jag längtar så efter dem allihopa!
När två blev tre (del 3; förlossningen)
På morgonen den 7:e augusti, min födelsedag, kändes något annorlunda i hela kroppen. Det var svårt att beskriva hur det kändes men något hade förändrats under natten och under dagen blev känslan mer tydlig; öm i svanken och ner mot ljumskarna. Men då jag inte visste om det verkligen hade startat eller om det kanske var dags för förvärkar så här mot slutet, så sa jag inget då folk ju under dagen ringde och gratulerade mig. Alla undrade ju om jag kände något etc, men jag blånekade och sa att "Nej, inget alls. Pyret verkar trivas här inne", haha. Jag ringde eller smsade inte Pontus under dagen heller, han var ju på jobbet. Men då han kom hem kring 17 och sa "Grattis älskling" så sa jag "Jag tror att det är någon annan som också vill ha födelsedag snart...." Pontus släppte greppet om mig och log stort och frågade vad vi skulle göra. Då allt fortfarande kändes väldigt lungt så bestämde vi att vi skulle äta middag i lugn och ro. Så Pontus lagade höns- och champinjonsoppa. För att få tiden att gå ytterligare gick vi ner på byn och fikade och då började "känslan" bli mer på något vis. Eftersom vi ju skulle åka till Östersund, där närmsta BB ligger, så bestämde vi oss för att åka då på kvällen för att slippa "panikåka" under natten eller så. Det tar ju ändå drygt två timmar så det kändes smart. Så vi gick hem och kollade igenom den redan packade BB-väskan. Lite lustigt är det att vi redan bestämt att vi skulle till Östersund den helgen, men för att fira Pontus föräldrar som fyllt 50 år. De bor alltså i Östersund så vi ringde till dem och sa att det kanske var något på gång och att vi skulle komma till dem kring 23. De blev såklart uppspelta men vi bad dem att inte berätta för någon annan då vi fortfarande inte visste hur länge det skulle dröja innan Pyret skulle komma. Jag ringde inte ens till mina föräldrar förrän nästa dag, då vi var på BB.
Vi kom alltså till Claes och Marie kring 23 och efter lite kvällsfika gick vi och la oss. Att sova var dock helt omöjligt. Så fort jag somnade kom en värk, så jag sov kanske tio minuter, var vaken tre minuter, sov tio...etc hela natten. Vid halv sex på morgonen stod jag inte ut längre, inte på grund av smärta utan på grund av sömnbrist och tristess, så jag väckte Pontus. Vi bestämde oss för att gå till BB, det ligger bara två minuters gångväg från lägenheten, så vi klädde på oss och tog BB-väskan över armen och gick. Väl framme ringde Pontus på ringklockan och då de svarade sa Pontus, högt och glatt; Ja hej, Pontus heter jag. Vi skulle vilja komma in och föda barn!" Haha, de skrattade och släppte in oss. Då var klockan strax innan 06 och jag var öppen två cm. Barnmorskan sa att jodå, du kommer definitivt bli mamma närmsta dygnen men mer exakt än så kan jag inte säga. Iiiihhh! Shit, nu börjar det, tänkte jag. Barnmorskan tyckte dock att vi skulle gå hem till Claes och Marie igen och försöka vila och äta så gott det gick, innan vi kom tillbaka. Jag tyckte det var jättesvårt att vila, kunde absolut inte sova, så vi gick ut på stan en sväng istället, haha. Köpte bland annat en bärbar dator. Inne i butiken fick jag en liten värk så jag hängde mig över disken, så "naturligt" jag kunde, haha. Killen i butiken kollade lite skumt på mig och Pontus förklarade lungt att vi höll på att föda barn, haha. Efter det gick vi hem till Claes och Marie igen och då kom de hem över lunchen och hade med sig mat till oss alla. Åt en rejäl portion med skinka och någon sorts grönsaksgratäng. Det var svårt att äta, men jag tvingade i mig så jag skulle ha något att ta av så att säga. Efter lunchen spenderade jag mesta tiden på golvet, ståendes på alla fyra. Jag andades så som barnmorskan i Sundsvall lärt oss (vi gick aldrig på någon föräldrargrupp) och det funkade jättebra! Vid 13 tyckte jag dock att värkarna kom så pass ofta att jag ville komma in på BB, för att stanna. Jag ringde och frågade och jag var välkommen. Vi bestämde att Marie skulle skjutsa oss men då, av alla dagar, startar inte bilen! Haha, det var ju som sagt jättenära till BB så jag och Pontus sa helt lungt att vi går, inga problem. Men Marie fick panik och började ringa taxi, som inte hade en enda bil inne. Haha, då vi försäkrat Marie att det skulle gå så bra att gå de få hundra metrarna så började vi gå. Det tog lite längre tid än första gången men det gick bra. Då vi kom in så mätte de CTG och kollade hur mycket öppen jag var. Sex cm, så de tyckte jag varit duktig som varit hemma så "länge".
Vi fick ett rum och jag fick världens fulaste kläder; stor vit skjorta, lila överskjorta (som jag dock nobbade) töjbara "nättrosor" och såklart ett gäng gigantiska trosskydd. Sen var det mest bara att vänta. Jag provade att bada badkar men kunde inte slappna av. Testade att duscha istället och det var superskönt. Tog in en pall i duschen och satt länge. Pontus satt på toalettstolen brevid och tittade på. Vi skrattade och pratade som vanligt och var inte alls speciellt rörda eller nervösa.
Då vi tyckte att vi var sååå duktiga på att andas så sket vi i att testa hur lustgasen fungerade. Det fick vi bittert ångra då de kring 18 tog hål på fosterhinnorna. De hade varnat mig att värkarna skulle bli värre men hej och hå, vad otroligt mycket värre de blev! Innan vi fick koll på lustgasen så var det kanske 2-3 värkar som gjorde så frukansvärt ont! Det kändes som om hela jag låg klämd i ett skruvstäd och någon jätte bara drog åt hårdare och hårdare. Det är svårt att beskriva exakt var det gör ont, typ överallt. Vi någon värk lyfte jag ena handen rakt upp och gnydde som ett skadat litet djur. Den korta stunden har Pontus berättat var den värsta, för hans del, under hela förlossningen. Det var nog kanske den värsta för mig med, iaf fysiskt.
Sen, under resterande tiden av öppningsfasen, hade vi bra koll på värkarna. Vi varvade lustgas och andning och Pontus baddade med en kall handduk i pannan och på ryggen. Jag drack juice (det fanns tre olika sorter som ständigt fylldes på, söta små glas på en fin brick vid sängen), vi gick omkring med hjälp av gåvagn, Pontus masserade svanken...
Efter någon timme startade krystningsvärkarna och det var en befrielse. En mer subtil smärta ersattes med en direkt smärta som var lättare att koppla till att bebisen faktiskt var på väg. Jag blev mer målinriktad och jobbade bra ihop med Pontus och barnmorskan och undersköterskorna. Men sen hände det ju inget! Tiden gick och jag krystade och krystade men inget hände! Kamplusten började dala hos mig och jag blev väldigt trött. De gav mig värkstimulerande dropp och värkarna blev värre, men till ingen direkt nytta. Efter en stund valde barnmorskan att kalla på en läkare som fick undersöka mig. Det visade sig att bebisen låg lite fel i förlossningskanalen. Hon hade ju fixerat sig för bara någon timme sedan och inte hamnat riktigt rätt. Så hon låg där och gnuggade men utan att komma framåt. Istället hade det blivit en liten förlossningssvulst, ett "gupp" i kanalen som hon inte riktigt kom förbi. De bestämde, tillsammans med mig och Pontus, att vi skulle försöka fram till 23, om det inte hänt något då så skulle det bli sugklocka. Jag kände mig inte ett dugg rädd för det utan ville helst att de skulle hämta sugklockan där och då. Jag var sååå trött. Har aldrig upplevt den sortens utmattning förut. Jag sov ju mellan värkarna! Helt sjukt, men jag somnade verkligen på riktigt i kanske en minut och sen vaknade jag och "jobbade", sen somnade jag igen osv.
Klockan blev 23 och jag könde hoppet växa. Men då säger de att de känner en viss "progress" och att vi ska försöka lite till. "What!? Nej, nej, nej, jag orkar inte mera!" Jag både tänkte och sa det och var inte direkt mitt vanliga glada artiga jag. Jag glodde på alla i rummet (var ju en hel del där då sugklockan var i ankommande) och kände mgi lurad, snuvad på konfekten. De sa åt mig att jag skulle andas igenom några värkar, ståendes på knä, för att ge bebisen en sista chans att hamna rätt i kanalen. Jag fick alltså absolut inte krysta, trots att det var det enda min kropp ville. Hela kroppen jobbar ju för att få ut något men det skulle jag alltså förhindra genom att andas. Det gick faktiskt väldigt bra, även om det var sjukt jobbigt. Då jag gjort det några gånger ville jag veta hur länge vi skulle hålla på, jag ville ha en deadline, haha. Så jag frågade hur många värkar till jag skulle andas igenom. Tre, sa barnmorskan och då blev det mycket lättare, då man kunde räkna ner. Trots allt goda arbete från allas sida (läs min, haha) så ville inte bebisen vrida sig riktigt rätt så det fick bli sugklocka. Skönt!! Det var verkligen det enda jag kände, jag var inte ett dugg rädd utan ville bara att det skulle ta slut. Ett tag kändes det som om jag kunde skippa det här med att få en bebis bara jag fick vila. Nu var det massa folk i rummet; barnmorskan, underläkare, överläkare, undersköterskor...En läkare hade som enda (och livsviktiga) uppgift att kolla på bebisens hjärtljud. Hjärtljuden går ner då man tar bebisar med sugklocka och går de ner för mycket blir det akut kejsarsnitt. Detta var jag inte direkt medveten om, och det är jag glad för. Trots sugklocka så tog det ganska lång tid, iaf kring tio minuter, och hjärtljuden gick ju ner, men inte så det var kritiskt såklart. Men för Pontus, som såg displayen hela tiden, var det väldigt stressande så han hejade på värre än Gunde Svan där vid sidan av sängen, haha.
Så till slut så kom hon då. En varm, kladdig, livs levande och skrikade bebis lades på min mage. Väldigt direkt och inte med någon finess direkt. Hon hamnade lite på sniskan, så det första jag såg var hennes snippa, haha. Pontus hade ju sett innan att det var en tjej och sagt det till mig sekunden innan jag fick henne, men det minns jag inte nu i efterhand. Då de hjälpte mig att vända henne rätt och hon för första gången mötte min blick och vi fick kontakt så stod tiden stilla. Allt annat hamande långt bort i perferin och det var bara hon och jag, där och då. Tröttheten försvann direkt och jag bad alla i rummet om ursäkt "för jag varit en sån bitch", men de log bara och sa att de varit med om mycket värre. Jag fick massa beröm och jag kände mig så upprymd och glad; on top of the world. Mirabelle, som hon ju fick heta från sekunden vi visste det var en tjej, hittade snabbt bröstet och åt på riktigt efter bara en timme. Efter bara någon minut hade hon hittat bröstet men då undersökte hon det mest bara.
Efter kanske 1,5 timme blev vi flyttade från förlossningen till BB där vi fick fika. En jättefin bricka med svenska flaggan, mackor, thé och choklad och pommac i champagneglas. Superfint! Jag gick och duschade och sen spenderade vi närmsta timmarna, och dygnen, med att bara titta på Mirabelle och varandra. Både jag och Pontus upplevde direkt att vår kärlek hade fördjupats och vi var omåttligt stolta över vår lilla tös. Som ju faktiskt inte var så liten; 53 lång och 4120 gr.
080808 kl 23:45 stod tiden stilla, världen stannade upp och ett helt nytt liv påbörjades.
Inte bara ett liv föressten, utan tre.
Söndag. Igen.
Jaja, åter till Östersundsvistelsen. Väl framme så packade vi in grejerna i Claes och Maries lägenhet, bytte på Bella och gav henne mat sedan gick vi ut på stan. Bella somnade nästan direkt i vagnen och sov sen i tre timmar medan vi gick in på alla affärer som såg minsta intressanta ut, måste ju passa på då man har fler än tre att välja på! =) Men det blev ändå inte så mycket shopping; varsin kofta till mig och Pontus, två byxor och två bodys till Bella och ett munstycke till kökskranen, haha. Vi åt på McDonalds (precis så gott som alltid, hihi) och sen så fikade vi på Törners. Då vaknade Bella för första gången, klockan var runt 15 då. Så då åt hon innan vi gick hemåt igen. Snälla bebisen!
Hemma i lägenheten slappade vi lite innan Pontus tyckte vi skulle utnyttja det faktum att de har badkar. Så hela familjen hoppade i badet, haha. Jättekul ju! Så trist att vi inte har badkar här. Vi hade det i lägenheten i Sundsvall, men det är ju också det enda som var bättre med den lägenheten jämfört med denna så det är ok. Bella verkade mysa i vattnet med oss. I vanliga fall badar ju hon i baljan och då känner hon ju bara våra händer, men nu kunde vi ju ha henne mot våra kroppar på ett helt annat sätt så det gillade hon nog. Varmt och tryggt och kanske lite spännande med så mycket vatten.


Bilden till vänster är Pontus pappa Claes med Pontus i knäet, för 25 år sedan. Till höger Pontus och Mirabelle, igår.

Snyggingar!
Efter badet lagade Pontus en god middag; pestoinbakad lax med tomatris. Sen drack vi kaffe och kollade på SVT2:s temakväll om porr. Mycket intressant. Den första dokumentären handlade om en tvåbarnsmamma som levde på att spela in och medverka i sina egna filmer plus att hon arbetade som eskort. I början gick snacket att "det är kul och utmanande och annorlunda"...jada jada. Men mot slutet grät hon och sa att hon inte haft något val då de fick ekonomiska problem och att hon var nervös hur barnen skulle ta det då de blev äldre etc. Känns som om det alltid verkar vara så? Även i Jenna Jamesons självbiografi går det att se det mönstret; från början hävdar hon att det var ett val som gjordes för att det verkade kul och utmanande men sen så rullas det upp; en taskig barndom, destruktivt beteende och ångest. Jaja, intresssant hur som helst.
Idag kom Claes och Marie hem vid 12 så då ungicks vi, eller de umgick med Bella, och sen så åt vi ripa till middag innan vi körde hemåt. En skön helg alltså!
Fredagsfeeling, giftiga nappflaskor och bebisutveckling
Har ni läst om giftet som finns i nappflaskorna? Bland andra Esska, det populäraste märket i Sverige, innehåller ett ämne som heter bisfenol. Studier har visat att det kan vara cancerframkallande och också påverka inlärningsförmågan. Kemikalien, som finns i platsen, kan läka ut då flaskan värms i micron. Visst låter det otäckt och visst kan jag förstå att många väljer att byta ut flaskorna mot bisfenolfria, som ju finns. Men då ska man kanske ta och läsa det finstilta innan man ger sig ut på stan i ren panik för att fixa nya flaskor. Det är nämligen så att EU:s livsmedelsorgan Efsa har testat att utsätta möss för en 100 gånger så stark dos som är lagligt inom EU, och därmed också Sverige såklart, och mössen har inte reagerat alls. Alltså, 100 gånger så mycket som finns i flaskorna ger ingen reaktion. Så jag och Pontus bestämde ganska snabbt att vi fortsätter med Esska, dock så värmer vi inte i micron, men det har vi inte gjort innan heller då man ju ska koka vattnet på riktigt då man ger ersättning till så små bebisar som Bella. Jodå, Bella äter fortfarande ersättning ibland men inte varje kväll längre. Blir någon gång i veckan då hon inte kommer till ro med "bara" brösten. Läs gärna Dagens Nyheters artiklar och säg vad ni tycker! Länken är bara till en av dem så ni får klicka runt lite för att läsa att jag refererat till. Jag har alltså läst DN som bland annat har Livsmedelsverket och Barnnet.se som källa.
Imorgon åker vi till Östersund som sagt. Ska bli så kul! Nu precis ringde Hanna och bad mig byta ett par byxor hon köpt till Vincent på Polarn i Ö-sund igår, som hade varit märkta i fel storlek. Ja, vi ska ju säkert på Polarn ändå så det är ju inga problem =) Jag och Pontus ska gå och hämta byxorna och kvittot nu då Pontus kommer hem. Pontus har aldrig varit hos Hanna och Marcus så det blir ju lite kul. På söndagkväll kommer Pontus föräldrar hem från Sundsvall så då ska vi äta middag med dom innan vi drar hemöver igen.
Jag tror att Mirabelle så smått börjar förstå att hennes händer är hennes, så att säga. Hon rör dem mycket mer kontrollerat och hon för händerna mot munnen då och då. Ibland träffar hon rätt och suger en stund, haha. Ser jättesött ut och jag tycker det är så coolt att det hela tiden händer saker med en bebis! Jag hade faktiskt trott att första halvåret skulle vara lite småtrist och att bebisen bara skulle äta och sova typ men hon utvecklas ju hela tiden, lilltösen vår!




"Hm, vad är det här då? Jaha, kan jag kanske styra dom? Hjälp, jag är omringad! Åh, man blir så trött av att leka..."
Igår var hon inte så sugen på att sova. Bortskämda som vi är så brukar vi bara lägga henne i hennes säng då vi ska sova och hon brukar ligga och "låta" en stund innan hon somnar av sig själv, om hon är mätt vill säga. Så vi gjorde som vanligt igår, hon åt, vi satt kvar en stund i soffan så hon får chansen att "smälta maten" lite och sen bar vi henne till sängen. Förvisso märkte vi att hon var ovanligt pigg då ögonen var ännu större än vanligt och hon smålog åt oss då vi sa god natt. Jättesött, men inte då vi vill sova ju, haha. Vi la oss iaf i vår säng men ganska snart proteseterade hon genom att skrika, dock inte hysteriskt och Pontus gick till sängen och gav henne nappen och pratade med henne. Då blev hon såklart tyst och han gick tillbaka till sängen. Typ 30 sekunder senare protesterar hon igen, denna gången lite högre. Pontus provar samma sak igen men det funkar inte. Då lyfter han upp henne och bär ommkring på henne och sjunger i kanske fem minuter. Tyst och lugn lägger vi henne i sängen igen där hon ligger just tyst och lungt i typ tio sekunder, haha. Så då fick hon komma till mig och äta. Först på ett bröst, då vi trodde att hon bara ville "snutta", men sen då hon inte var nöjd fick hon såklart det andra bröstet med och efter det kom hon till ro och somnade brevid mig, som också sov då. Jag vakande dock till efter en stund och kunde lyfta henne till sin säng där hon sov gott från ca 00.00 till 7.20 imorse, skönt!
Trevlig helg!
Full fart mot helgen!
Den här dagen har varit avslappnad och skööön. Igår, efter Kyrkis, trodde jag att jag var på väg att få mjölkstockning då ena bröstet var varmt och jag kände mig matt och nästan lite yr. Tog tempen men hade inte feber. Men för säkerhets skull slängde jag i mig en alvedon och då blev det bättre.Trugade Mirabelle till att äta mest på det varma bröstet med. Inte det lättaste då hon konsekvent föredrar det högra. Men jag försöker få henne att äta jämt på båda sidorna. Iaf så känner jag mig piggare idag, men det var iaf skönt att ha en riktigt slappardag. Men vi var iaf ute med vagnen i en timme imorse. I blåst och duggregn stretade vi på, jag och Mirabelle. Eller hon hade det ju förstås hur gosigt som helst nerbäddad i vagnen med regnskydd och "fotsacken" uppfälld för vinden. Det blåste så mycket då jag öppnade ytterdörren att ena fotoramen från tavellisten i hallen åkte i golvet och gick sönder. Skittrist, då det självklart var den stora ramen, den som skiljde sig från de andra. Jaja, nu står det en likadan som de andra där och det är väl också ganska fint.
Efter promenaden har vi gjort av med så lite energi som möjligt, haha. Vi har legat på golvet och "snackat", kollat på Oprah, sovit tillsammans i soffan, bytt kläder - Mirabelle kissade precis då jag skulle sätta på ny blöja, och då rinner kisset ner på bodyn eftersom man då håller i hennes ben. Ganska vanligt faktiskt. Ja, så har jag ätit lunch. Hon med förstås, både lunch och två mellanmål.
Nu väntar vi på att Pontus ska komma hem. Har försökt klura ut vad vi ska äta men jag har noll idéer. Blir nog kanske uppvärmd lasagne från i förrgår. Den var iaf jättegod så det blir en bra middag även andra svängen, så att säga.
Vissa undrar om det inte är trist att vara ensam en hel dag, som jag varit nu idag. Det är det inte! =)
Kanske lite shopping i Östersund?
Annars är McDonalds den stora grejen då vi är där. Har ju inte varit på Donken på säkert tre månader!

När två blev tre (del 2; graviditeten)
Som sagt så har jag och Pontus noll tålamod så vi berättade för våra föräldrar samma dag som vi själva fick veta att vi skulle (förhoppningsvis) bli föräldrar. Mina föräldrar tog nyheten med ett otroligt lugn. De var naturligtvis glada men sa ändå att de hade det lite på känn och att de faktiskt diskuterat det kvällen innan! Haha, lite coolt ändå. Men mamma trodde ändå att vi skulle vänta tills Pontus fått jobb, vilket också var det vi sagt till alla. Men trots det blev de inte förvånade, utan bara glada och kanske tyckte de att vi var lite tokiga som berättade så tidigt. Jag var ju bara i tredje veckan ungefär, haha.
Att berätta för Pontus föräldrar var däremot en helt annan femma. För att göra det lite skoj så slog in muggar som det står "världens bästa farmor" och "Världens bästa farfar" på och gav dem varsitt paket. De fick stå rygg mot rygg och öppna och Claes fick upp sitt paket först och stammade nästan "va, är det så, är det sant?". Marie fick panik och slet upp pappret och bara skrek rakt ut då hon läste på muggen, haha. Tårarna sprutade och då grät jag och Pontus också lite faktiskt. Men sedan drabbades Marie av den insikten att de ju skulle flytta till Östersund två månader senare och då stängde hon in sig på sovrummet i över en timme och grät av olycka istället. Var ju förstås synd om henne, men så här efterhand är det lite roligt ändå. Då hade ju vi inte en aning att vi skulle flytta hit till Funäs, och nu bor vi ju alla i Jämtlands län och även om det är lika långt mellan Ö-sund och S-vall som Ö-sund och Funäs, så det blev ju ok ändå.
Inom loppet av två veckor hade vi berättat för övrig släkt och vänner men då vi berättade så tidigt var vi noga att poängtera att vi hoppades på det bästa och att graviditeten skulle fortgå, men att risken för missfall är störst de första tre månaderna. Men visst älskade vi det lilla Pyret (som hon ju kallades hela graviditeten) från den sekunden vi testade positivt. Älskade och längtade! Så en natt i vecka tolv får jag en ganska kraftig blödning. Jag sov hos mamma och pappa, Pontus var på konferans i Stockholm. Jag skulle bara kliva upp och gå på toa då jag ser att det är blod i toaletten och det kommer blod då jag torkar mig. Jag blir så klart rädd och ledsen men sätter på mig en binda, skickar ett sms till Pontus och lägger mig igen. På något sätt kände jag att "ok, är det ett missfall så betyder det att kroppen stött bort ett foster som inte mår bra". Med den inställningen var jag ändå ganska lugn även om jag som sagt var jätteledsen såklart. Då jag vaknar på morgonen så har det inte kommit en enda pytteliten droppe blod i bindan och då jag gå på toa kommer det heller ingenting. Jag berättar för mamma och pappa, som såklart också blir oroliga. Mamma tycker att jag ska ringa till sjukhuset och höra vad de säger. Jag gör det och får prata med en ganska okänslig barnmorska som kallt säger att "ja, det är ju ingen vits att du kommer hit för vi gör ju inget ändå. Är det missfall så är det". Visst, jag själv hade ju också den inställningen men att få höra det sägas så kallt och kliniskt var inte kul alls. Hon sa iaf att jag skulle avvakta till måndag (detta var söndagmorgon) och då ringa till barnmorksemottagningen för att höra med dem. Jag gör det och då får jag prata med en jättetrevlig tjej som säger att om det hade varit ett missfall så hade jag blött mer, blodet hade varit lite klumpigt, jag hade troligen haft ont etc. Så sa hon också att 1/3 av alla kvinnor blöder någon gång under graviditeten, speciellt i början, utan att det är något farligt. Hon lovade mig till 90 % att jag fortfarande hade ett litet liv i mig. Hoppet tändes igen! Jag bestämde mig för att jag fortfarande var gravid, och det var jag ju!
Efter det fortsatte graviditeten utan problem alls. Jag mådde aldrig illa, var inte trött, förutom någon vecka kring tredje månaden då jag knappt förstod skämten i "Vänner" som ju sändes kl 20.00 då, haha. Sjukt kvällstrött alltså, men bara under en kort period. Annars mådde jag hur bra som helst även om jag inte kände mig speciellt gravid. Jag kände inget förrän kring v. 20. Vi var på semester i Thailand då jag var i v.18-19 och då kunde man ana en liten bula då jag hade bikini eller tajt linne, om man visste om det. Fast jag och Pontus tyckte förstås då att det syntes jätteväl, haha. Knäppte 1:a "gravidfotot" under den semestern. Bara någon dag efter vi kommit hem var vi på ultraljud, och wow vilken upplevelse! Att få höra och se bebisen var så stort! Då förstod vi verkligen att vi var gravida. Jag sa till Pontus "Ok, nu har vi fått in den, men hur fan ska vi få ut den?". Haha, det var först då man så smått började tänka på förlossningen.
Som tur var visade ju ultraljudet en frisk och välmående liten bebis för den dagen fick jag reda på att jag hade salmonella. Japp, hade tagit ett test efter semestern då jag ju jobbade på café och de ringde då vi var på väg från ultraljudet och berättade att jag testat positivt. Jag hade inte haft minsta symptom varken under semestern eller hemma men eftersom jag som sagt jobbade på café så testade jag innan jag skulle börja hantera mat igen. Tur var väl det! Dagen efter var jag hos en läkare som var hur pissig som helst och som inte hade någon aning om salmonelle kunde påverka fostret eller inte. Som tur var visste min barnmorska att det inte gjorde det, och så googlade jag ju såklart! Salmonella är bara farligt för foster om man inte får behålla maten, för då får ju inte fostret någon näring. Men jag var ju som sagt inte sjuk alls, i ordets rätta bemärkelse, så Pyret mådde alldeles utmärkt. Jag blev däremot avstängd från jobbet i en månad men men.
Efter vecka 20 växte magen mer och mer och jag älskade den! Tyckte jag var så fin som gravid och då jag mådde så bra så var det helt fantastiskt att få bära på bebisen i magen! Ja just ja, jag fick ju frågan om hur det var angående ärftligheten då det gäller att må illa och så. Min mamma mådde hur bra som helst under sina tre graviditeter och jag med som sagt. Pontus mamma och mormor mådde däremot jättedåligt under sina så det där med "varannan generation" stämmer inte i våra fall iaf. Rakt nedstigande led, snarare. Jag köpte knappt några mammakläder utan hade mycket tunikor och tajts, vilket jag har i normala fall med. De mammakläder jag köpte var ett par jeans, några linnen och två par "mysbyxor". Jag kan faktiskt sakna magen ibland, även om den hindrade mig från att sova gott de sista veckorna och att jag hade fötter stora som en elefants hela sommaren! Jag jobbade fram till min semester den 11/7 och det gick hur bra som helst då jag har så snälla arbetskamrater som lät mig slippa tunga lyft etc.
Summa summarum så hade jag en underbar graviditet! Den avslutades 080808 kl 23:45, då ett helt annat liv började, men det blir i nästa del!

6/8 2008.